Att förmedla ord

"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."

Orden ovan är författade av Tomas Tranströmer.
Ibland stöter man på ord eller rader som liksom går direkt in i en. Som skapar bilder. För mig är såna ord ofta skrivna av just den författaren. Ingen är så bra som Tranströmer, på att förmedla situationer. Att synliggöra tid och rum.

Jag sparar såna meningar och ord i en liten bok. Idag tog jag fram boken, jag har inte tittat i den på rätt länge.
En text i den boken vill jag gärna dela med mig av idag.
Den lyder:

Hängiven beslutsamhet

"Ända tills du är hängiven i ett beslut finns en möjlighet till tvekan, en möjlighet att dra sig tillbaka och alltid en ineffektivitet. I allt skapande finns en elementär sanning. Om du inte känner till denna sanning går oräkneliga idéer och planer om intet.

I samma ögonblick som du fattar ett hängivet och definitivt beslut kommer försynen till din hjälp. Mängder av omständigheter skapas, som aldrig annars skulle ha kommit till.
Ditt beslut frammanar alla slags oförutsedda händelser och möten, även materiellt bistånd som ingen människa ens skulle drömma om att få ta del av.

Jag känner en djup respekt för en av Goethes verser:

Vad du än kan göra eller drömma om att göra...påbörja detta nu.
Djärvheten rymmer genialitet, styrka och magi."

Av WN Murray, från den skotska Himalyaexpeditionen 1951


Jag måste säga att hela den här texten rymmer genialitet, styrka och magi!

Mucka inte med en busschaufför

För då kan det gå så här illa!

In i garderoben

Slängde mig ner på soffan, för att läsa Ann Heberleins senaste bok. Gick dock inget vidare, då ögonen endast motvilligt kunde hållas öppna. Man kan ju bara inte vara så här trött, tänkte jag.

Kollade ett blodsocker och fick svar på frågan vad tröttheten kom sig av. Alldeles för högt och det är flera timmar sen jag åt någonting.
Nu förstår jag varför jag haft sån värk i lederna, senaste dagarna och varför min syn blivit suddigare och suddigare. Har så stor text på datorn, att folk nästan ryggar tillbaka!

Varför ska detta envisa blodsocker ligga för högt? Tar mina mediciner som jag ska och är supernoga med kosten. Äter också mycket, mycket mindre än förut. Mannen sa igår, att jag nog äter bara en tredjedel, av det jag åt förut.
Det borde visa sig på sockret. Och på vikten! Men nej, inte ett hekto nedåt.

Har också sen länge en besvärande torrhosta, främst när jag ligger ner.
Nej, läget är värre än svininfluensan! Det måste vara helaladugårdsinfluensan som drabbat mig, i kombination med galnakosjukan!

Märker ni hur synd jag tycker om mig själv och hur gnällig jag är?
Nu går jag in i garderoben och tänker inte komma ut förrän ett botemedel mot diabetes är uppfunnet!

Sommaren 2009

Så var första arbetsdagen efter semestern avklarad. Att man kan bli så trött efter en dag! Tur att jag har så behändigt schema, att jag är ledig imorgon!

Mina klädproblem ser ut att lösa sig, idag blev det jeans, men Anne tipsade om att korta leggings finns på Åhléns, så nu har jag införskaffat det. Till halva reapriset, dessutom.
Så nu kan jag svassa runt i kjol och även cykla i motvind!

Om jag ska sammanfatta mina semesterveckor, så kan jag säga att de har varit bra, ovanligt bra faktiskt. Vädret har varit hyfsat och vi har gjort många fina turer.
När jag tänker tillbaka vill jag minnas det här:

Utflykten till det vackra Grönsöö.

Aporna i Furuvik.

Resan till underbara Skåne, på bilden Lomma.

Det jättestora skate-området i Malmö.

Sonen som tränar bouldering i Malmö. Klättringen i de riktiga bergen i Kjugekull var jag inte med på. Tack och lov!

Och förstås bilköpet i Åhus.

Samt förstås min födelsedag, som tillbringades i Dalarna. Med den magiska Thomas DiLeva-konserten i Stjärnsund, som höjdpunkt.

Ohyfs på kändisblogg

Av och till blir jag nyfiken och kikar in på någon kändisblogg. Jag har särskilt fastnat för Sanna Lundells blogg. Dels för att hon är en duktig skribent, dels för att hennes blogg inte är en modeblogg.
Vad som känns olustigt är alla kommentarer hon får, som handlar om ofördelaktiga saker i hennes utseende. Samt förstås, alla kommentarer som handlar om hennes man.

En del tycker säkert att proffsbloggarna ska tåla sånt, men det är ett tänk som jag har svårt att förlika mig med.
Inte för att man alltid behöver hålla på med klappar på axeln och kramar till höger och vänster, men man behöver inte göra ner folk.
För bakom varje blogg sitter faktiskt en människa. Som känner. Som tänker. Som reagerar.
Hur skulle du känna, om ditt utseende granskades och kritiserades varje dag?

Motvalls kärring

Jag är ju en sån människa som alltid är lite motvalls. Ibland mot min egen vilja faktiskt. Jag bara är sån.
Ta till exempel det här med leggings eller vad det nu heter, benkläder hette det förr i tiden.
Jag tycker att det är väldigt skönt att ha leggings under kjolen, speciellt om man cyklar. Om man nu inte vill visa hela underredet, när kjolen fladdrar upp förstås.
Men nu har ju alla, precis alla, damer och tjejer såna benkläder och då blir jag tvärsemot. Vill inte ha nåt som varenda människa har. Tycker till och med att det börjar se fult ut.
Tänk så fånig jag är.

Det är likadant med Foppatofflorna förresten. Köpte mina rätt tidigt och hade dom jättemycket i början. Men nu står dom undanställda. Alla andra har ju...

Så på måndag står jag inför ett problem, när jag börjar jobba igen. Blir det kjol med eller utan leggings? Eller blir det dom vanliga jeansen?
Det är bara på somrarna som jag använder kjol, för vanliga strumpbyxor går fetbort, som ungdomarna säger.

Från det ena till det andra, så har vi ätit kinamat på Ho´s, på Hornsgatan i Stockholm idag. Mycket gott! Bästa kinamaten.
Kan verkligen rekommenderas.

Nu vill jag ha lite råd och tips angående leggingens (heter det så?) vara eller icke vara!

Vad gör han?

Men vad skådar mitt vänstra öga?! Mannen kryper omkring på altanen, med skruvdragaren i högsta hugg! Ni som läste mitt förra inlägg, vet att detta beteende är ytterst olämpligt.
För några dagar sedan var han under altanen och kröp, för att byta ut något rör till ett icke fungerande avlopp.
Sen dess har det varit ett gapande hål i altangolvet och jag har försäkrat att det inte gör ett dugg.
Idag kunde han alltså inte hålla sig längre. Brädorna ropade förmodligen till honom, att de ville bli ditskruvade igen.
Undrar bara, vad hans knä kommer att ropa ikväll?

På tal om något helt annat, så gör den här artikeln mig så omtumlande ledsen och upprörd. Att vi är så långt ifrån varandra i detta landet!

Att göra mannen glad

Nu är det mannen i familjen som är deppig och håglös. Han har nämligen förbaskat ont i ett knä. Han hade trott att han skulle kunna löpträna varannan dag under semestern, men han har för länge sen fått ge upp de planerna.

Inte heller kan han hålla på och pula och greja vid stugan, som han är van vid. Han har ju så oerhört svårt att sitta still och göra ingenting.
Nu har han inget val, stillasittning är det som gäller. Och beställning av läkartid på måndag. Det har jag tjatat om ett tag nu, och äntligen inser han själv, att han måste gå till doktorn, för att se om något kan göras åt det onda knäet.

För att muntra upp honom har jag bokat bord på en kinarestaurang i Stockholm, med gott rykte, till imorgonkväll.
Vi får helt enkelt ta hans ögonsten, Gula Faran eller Lilla Krusbäret, kärt barn har många namn, och ge oss ut på en liten tur imorgon igen.
Och kanske, kanske blir han gladare när han får åka i sin favoritbil och äta en god middag på lokal!

Snilleblixt

En sån här manick borde jag ha. Fast den skulle vara kopplad till bloggen, förstås. Den borde också ge belöning om värdena är bra.
Bra värden=mer bloggtid, dåliga värden=mindre bloggtid.
Kanske nåt man ska föreslå tillverkarna av medicinsk apparatur!?

Vill du bli glad?

Vill du få en galet rolig kväll och bli sådär alldeles varm om hjärteroten?
Då tycker jag att du ska åka till Örebro och titta på "Berts bravader".

Med en Peter Flack i högform och superduktiga ungdomar därtill, kan det inte bli annat än en lyckad kväll.

En övernattning i Kilsbergen, några mil från Örebro, väckte fina minnen till liv. Där spenderade vi många skollov, när barnen var små. Åkte skidor och pulka på vintern och badade i Ånnabodasjön på sommaren.

Imorgon är sista semesterdagen. Om det inte blir regn, ska jag nog ge mig ut på svampjakt.
Eller nåt.

Hjärtsten

Nej, jag känner mig faktiskt inte ett dugg lurad, när det gäller spikmattan. Det är skönt och avslappnande att ligga på den. Några andra förväntningar hade jag inte heller.

Imorgon är det dags för en liten resa igen. Det blir Örebro som får besök. Där ska vi titta på "Berts bravader". Det är min present till maken, som också fyllt år nyligen.

Sen får det vara nog med utflykter. Semestern är snart slut och vardagen står för dörren.

Men DiLevainfluerad, som jag är, väljer jag att leva i nuet och att se på livet med kärleksfulla ögon.

Hjärtstenen, som maken hittade på stranden i Ystad, får ge kraft när höststormarna ryter.
När de vinterkalla morgnarna får blodet att frysa till is.
När tristessens vassa klor inte vill släppa greppet och själens ljuslängtan är desperat.
Då kan hjärtstenen plockas fram ur sitt gömsle, dess doft och mjukhet kan vittna om en annan tid.
Om frihet och värme och kärleksfulla budskap.

En lurad kvinna

Och jag som trodde att spikmattan skulle bota min diabetes, mitt höga blodtryck och min ledvärk. Och rädda mig från svininfluensan och andra farsoter.
Dumma gurusar som lurar enfaldig kvinna på detta viset.

Jag hade ju kunnat gå ut en kväll på krogen, istället för att köpa lurmattan.
Och spikat ihop min egen matta, har ju hela snickarbon full med spik.

I samma veva hade jag till och med kunnat göra mig ett par skor av gammal ost.

DiLevas glädjebudskap

Tusen tack för alla grattishälsningar!

Födelsedagen blev en härlig upplevelse i Dalarna. Efter sillunchen i goda vännernas stuga, for vi iväg till det underbara Stjärnsund, för att lyssna på Thomas DiLeva.
Den mannen är verkligen en förmedlare att positiv energi och kärlek. Han fick hela publiken att sjunga med i sina trallvänliga sånger.
Den underbara lokalen, Smedjan, gjorde allsången till en mäktig upplevelse.
Man fick faktiskt känslan av väckelsemöte. DiLeva ensam med sin gitarr på scenen. Iklädd vacker röd kaftan och med det svarta burriga håret. Den kraftfulla rösten. Och så budskapen om kärlek.
Jag har inget emot att bli anhängare av den religionen!

Efter sångfesten åkte vi tillbaka till vännernas stuga, för en perfekt grillkväll.
Natten skulle vi, för att lyxa till det på födelsedagen, spendera på ett hotell i en närbelägen stad. Nu blev det tyvärr ingen lyxupplevelse precis. För vi vaknade med andnöd och snoriga näsor.
Det var nämligen en oerhörd stank av mögel i korridoren och på rummet.
Jag hade, tack och lov, tagit en allergitablett, dagen innan. Med tanke på alla mygg i området och de stora bett jag brukar få.
Maken, som inte hade gjort det eftersom myggen ratar honom, var riktigt dålig på morgonen. Han hängde sig ut genom fönstret för att få luft.
Efter en snabb frukost lämnade vi stället. Men vi mådde väldigt dåligt flera timmar efteråt, det var egentligen inte förrän till kvällningen, som besvären avtog riktigt.

Men vi fick verkligen anledning att tänka på DiLevas budskap, om att leva i nuet, inte tänka på det som varit eller som ska komma. Att ta det som händer med ett leende. Att kärleken är det viktigaste.
Jag inbillar mig, att om vi inte hade varit på konserten dagen innan, hade vi nog mått ännu sämre av mögelchocken!

Ja må Di Leva

Imorgon fyller jag år! Då blir det utfärd igen. Det är inte så att jag ska fly undan eventuell uppvaktning, jag fyller så ojämnt som man kan göra, utan sönerna har aviserat att de inte kommer hem till helgen.
Då beslöt vi oss istället för att åka till goda vänner, som har stuga i Dalarna. Vi ska gemensamt gå på konsert med Thomas Di Leva i Stjärnsund.
Det blir nog en annorlunda och mycket trevlig födelsedag!

Vad vi gjorde igår

Igår tog vi Gröna Faran och gjorde en liten utflykt. Iförda keps, hatt och halsduk. Det kan nämligen bli väldigt soligt och blåsigt, när man har taket nedrullat. Sen ser det lite tufft och lagom töntigt ut.
Färden gick till Grönsöö i Mälaren. En liten pärla, endast 4 mil från Stockholm vattenvägen. Med bil tar man sig igenom ett riktigt landsbygdslandskap. På Grönsöö finns ett slott från början av 1600-talet, med tillhörande slottspark.
På bilden ovan syns det lilla kinesiska snäckhuset, som byggdes 1786. Invändigt är det klätt med snäckor och mineraler.
Här är gårdens gamla brännvinsbränneri, som numer är café. Det användes som bränneri fram till 1856.
Och här sitter slottsfrun själv och betraktar sina ägor (only in my dreams), eller är det möjligen slottsspöket? Alla slott med självaktning har ju ett spöke.
Nja, det här spöket är livs levande och har nyss färdats hit i en grön liten bil.

På Grönsöö har äpplen odlats sen 1623. Det är Sveriges äldsta kommersiella fruktodling. Idag har man ca 6000 fruktträd.

Slottet och trädgården är fantastiskt fint underhållna, med en enkel och ren stil. I en sidobyggnad finns en shop, med verkligt fina varor och en utställningslokal, där det f.n. visas gamla köksprylar från slottet, samt modern kinesisk konst.

Motion fick vi också under besöket, då vi gick det 2,5 km långa naturspåret. Spåret går förbi äppelodlingarna, genom skogen och längs med klipporna efter strandlinjen.
I skogen syntes tydliga spår efter vildsvinens härjningar. Dock stötte vi inte på några vildsvin, men däremot gjorde myggen oss sällskap under promenaden.

Grönsöö är en liten avkrok som jag gärna rekommenderar, för den som både vill ha natur och kultur.

Vill ha en Måns

Igår kväll utspelade sig följande konversation, efter det TV-sända Victoriaspektaklet:

Make: Du ska inte tro att det blir samma uppståndelse på lördag!

Imse: Va!?! Men jag vill åtminstone ha Måns Zelmerlöw dansande på altanen!

Jag menar, det är väl inte för mycket begärt? För jag lär ju inte få det jag önskar, en hund, så då borde jag i alla fall få en Måns!

Mer apa

Trots vissa likheter, kan jag försäkra att bilden inte föreställer mig, utan en orangutang på Furuviksparken.

Till vänster syns ledarhannen Santino. Damen, som vänder rumpan till, är ledarhonan Penny.

Att apa sig

Igår kväll kände jag att tristessen började ge sig till känna. Mannen pillar på sin nya leksak, och jag plöjer igenom bok efter bok. Det kan bli enformigt i längden.
Alltså skulle något göras idag och eftersom vi under ett par år pratat om att åka till djurparken i Furuvik, så bestämde vi att det skulle ske nu.

För egen del är det främst aporna som är intressanta. Jag har ju också ett speciellt förhållande till orangutanger.
Mannen däremot, är egentligen inte ett dugg intresserad av djur, men han kan offra sig och besöka en djurpark då och då.

Schimpanserna i parken, var minst sagt livliga. Ledarhannen Santino är den som styr och ställer i apriket. Med diverse gester visade han även publiken, vem det är som bestämmer.
Varje kväll plockar han tydligen ihop en hög med stenar, som han dagen efter kastar mot människorna. Dock klarade vi oss ifrån att bli stenade.

Orangutangerna däremot, var betydligt lugnare. Ett par ungar klättrade omkring, men de vuxna satt mest stilla och käkade purjolök.

Vi blev också hungriga och intog en god lunch, färsk strömming, vid restaurangen nere vid havet.
Det är en rätt liten park och snart hade vi sett de djur som fanns att se.

På hemvägen stannade vi vid Dragongate, utanför Älvkarleby. Det är en jätteanläggning, som någon rik kinesisk affärsman låtit bygga.
Det är tänkt att bli en konferens- och hälsoanläggning. Dock var det i dagsläget väldigt ödsligt. Hotelldelen verkar inte ha tagits i bruk, det fanns en liten shop och ett museum, mer var det inte. Men det var snyggt och prydligt allting, så vi får se vad som händer med det.

Nu blir det några dagars stillhet vid stugan igen, för tillfället har jag sällskap av Olov Svedelids bok "Riden av maran, besatt av demoner, helad av änglar".
Den handlar om Svedelids egna möten med sjukvården. Beskrivet med humor och lite stänk av bitter sarkasm. Jag känner mig väldigt hemma just i den stilen. Det liknar nog mitt eget skrivande och tänkande en hel del.

Var finns kläderna?

Om man är en liten tant, med kurvor på både de rätta och de orätta ställena, var hittar man kläder då?
Om man nu inte vill ha vida blusar av syntet och byxor med resår i midjan? Och vill klä sig snyggt och gärna lite modernt.
Menar klädproducenterna att storlek L är lika med lång? Att man för att passa i storlek L ska vara lång och smal?

I dagens klädutbud finns mycket klänningar och tunikor som är avskurna under bysten. Vad innebär det? Jo, man ser gravid ut. Det kan möjligen vara acceptabelt om man är under fyrtio, men för en femtioplussare, är det inte särskilt kul att se gravid ut.

Visst kan man köpa kläder av Gudrun Sjödén och Marimekko, men åtminstone jag, har i viss mån tröttnat på deras färgglada och stormönstrade kläder.

Nej, det verkar som om jag får fortsätta gå runt i mina jeans och mina T-shirts, såväl till vardags, som till fest.

Skrämmande rubbning

Jag måste erkänna att jag aldrig förstått vad en laxodling är. Inte förrän jag såg ett TV-program häromkvällen. Efter det bestämde jag mig för att den smaklösa odlade laxen aldrig mer skulle få sätta sin fena innanför mina dörrar.

Odlad lax är det rika landet Norges tredje största exportvara. Det är ingen liten produktion, utan sanslösa mängder lax lämnar odlingarna varje dag.

Vad är det för fel med det, kan man ju undra? Jo, för att föda upp all denna lax, krävs ännu mer sanslösa mängder småfisk, vilket har lett till att flera arter av denna småfisk helt enkelt håller på att ta slut i haven.
Laxen matas med pellets, gjorda av dessa fisksorter. Skulle man tillsätta mer vegetabilier i födan, blir laxköttet inte så rikt på Omegafetter. Och laxen, som är en rovfisk, vill äta fisk.

Det här leder till att ett viktigt steg i näringskedjan i haven faktiskt försvinner. Sjöfåglar och fiskar som lever på dessa småfiskarter har ingen mat kvar.
En konsekvens blir också att algblomningen runt våra kuster tilltar.

Nu planeras odling av ytterligare fisksorter, som till exempel torsk och hälleflundra. Vilket leder till ytterligare rubbningar i ekobalansen, då dessa fiskar kräver ännu mer föda än laxen.

Politikerna sätter kvoter för fisket, men enligt forskarna är det alldeles för höga kvoter. Kvoterna följs inte heller särskilt noggrannt, då många länder fiskar över sin kvot.

Vad kan vi då göra för att inte bidra till utfiskningen? Inte köpa odlad fisk, förstås. Men det måste finnas andra sätt att påverka fiskeindustrin.
Det är något att grubbla på under regniga semesterdagar.

Poolvarning

Tänk om det är så, att en vuxen kvinna, på allvar tror att man kan bli gravid av att bada i en pool? Nej, det kan man väl ändå inte tro?
Det är nog så att mamman måste se sanningen i vitögat och kräva lilla dottern på en och annan förklaring.
Det vore väl vettigare att försöka luska fram vilken man/pojke, som gjort hennes dotter gravid, än att stämma en stackars poolägare.

Annars händer inte mycket på fronten. Maken meckar bil och jag slöar som vanligt. Vädret har inte inbjudit till några som helst aktiviteter de senaste dagarna. Förutom bokläsning och korsordslösning, då förstås.

Magen min, protesterar värre än någonsin mot minsta mängd mjölkprotein. Förut har jag kunnat fuska och äta både det ena och det andra med mjölk i. Men inte nu.
Inte heller kaffe har jag kunnat börja med, efter min sväng med magsårsont.
Så min kosthållning börjar bli lite enahanda, inget kaffe, inget med mjölk och naturligtvis inget med socker och andra snabba kolhydrater.

Om jag måste använda något som liknar mjölk, använder jag soja- och havrebaserade produkter. Det har jag i och för sig inget emot, de smakar jättebra, men de är ju så dyra!

Denna lite trötta och smått deppiga människa, ska nu sätta igång grillen och grilla två köttbitar, som ska serveras med grönsaker och lite räkor därtill. Garanterat mjölk- och sockerfritt.

På TV

Nu är det Ernst-time!

Hylla den som hyllas bör

Häftiga danshyllningar, till världens bäste dansare!

Heja Kungen!

Kungen har helt rätt! Scouting är världens bästa barn- och ungdomsrörelse. Om barnen gick med i scouterna, istället för att sitta och hänga framför dokusåporna, så tror jag att samhället blir både bättre och tryggare.

I scouterna lär sig barnen att hjälpas åt och att med gemensamma krafter nå ett mål. Scouting innebär också resor och äventyr, minst lika spännande som vilket Robinsonprogram som helst.

Scouting är även en global fredsrörelse. Endast en handfull länder, bl.a. Kina, står utanför scoutverksamheten.

Jag är ingen anhängare av kungahuset, men när det gäller scouting, har Kungen gjort berömvärda insatser.

Makens nya älskling

Maken har skaffat en ny kärlek. En liten och nätt skönhet, med formerna på rätta stället. Den nya följde med oss hem från Skåne och ska alltså bo här. Se bilden.

Den puttrade runt med oss under några fina dagar i Malmö, Ystad och Lomma. Verkligen underbara ställen att besöka.
Sen puttrade vi hemåt, i drygt 60 mil. Den gick som en klocka, inga besvär alls. Väcker uppmärksamhet gör den också, folk skrattar och vinkar.

Idag har maken födelsedag. Den tillbringar han under huven, på ovan nämnda bil. Mellan skurarna. Ibland kommer han inspringande och berättar glatt att han hittat någon ny skruv, eller fjäder eller spak, som han inte sett tidigare.

Mina kommentarer om att en sån bil i det närmaste kräver en liten käck hund, för att bli fulländad, har han inte mycket till övers för.

Nä, hans lycka är gjord nu och det var en rejäl födelsedagspresent han köpte till sig själv!

Upp och ner

Jag har varit slarvig. Fördömt slarvig. Med kosten. När jag fick magsårsont i magen, för ett tag sedan, var Tofulineglass (tål inte mjölkprotein) i stort sett det enda jag kunde äta. Och det har jag fortsatt med, inklusive jordgubbar. Varenda dag!
Det är ingen exemplarisk kost för en diabetiker. Nu har sockret stuckit iväg upp igen. Med åtföljande symtom som, mer sudd i ögonen, ökad trötthet, mer ledvärk och frusna fötter. Tänk er när det är 30 grader varmt och jag sitter med strumpor på och benen och fötterna inlindade i en filt.
Jaja, som man sår, får man skörda. Det stämmer verkligen när det gäller en sjukdom som diabetes.

Imorgon försvinner jag ett tag från bloggen. Vi ska åka ner till Skåne, under några dagar. För min del ska jag shoppa och strosa i Malmö, ev. åka över till Köpenhamn, maken ska titta på en bil i Åhus. Han har ju fått för sig att ha ska ha en Citroen 2CV, och brukar sitta och dregla framför Blocket ibland.
Nu har han hittat två dylika bilar i Åhus och ska alltså titta på dessa.
Lillsonen med flickvän ska åka med ner, för de ska till Malmö och klättra. De var nyligen uppe i Älvdalen och klättrade och jag antar, och hoppas, att bergen i Skåne är betydligt mindre!