Vad som hänt och händer i havet utanför Gaza, tror jag aldrig att vi kommer att få någon rättvis bild av.
Det är en ohyggligt infekterad konflikt, med två sidor som är så långt ifrån varandra som man kan vara.
Att tro att dessa båtar är lastade med fredsaktivister och mat och mediciner, ser jag som väldigt naivt.
Vill man transportera förnödenheter, är landvägen mellan Israel och Gaza, naturligtvis den bästa. Där går också många transporter varje vecka.
Det är inte syftet med båtresan. Det tycker jag att man ska ha klart för sig.
Att sen Israel låter sig provoceras och ta till dödligt våld, är ju naturligtvis oerhört tragiskt. Det får bara den planerade och väntade effekten, att terroristorganisationen Hamas får världens sympatier.
Hamas, som styr Gaza med järnhand.
Det här har tagit en riktning, som jag tror att civilbefolkningen i Gaza och i Israel inte önskar sig.
Israels militära ledning och Hamas får tillsammans ta på sig skulden för händelseutvecklingen.
måndag, maj 31, 2010
lördag, maj 29, 2010
Ett spektakel
Det här med Ship to Gaza tror jag inte ett dugg på. Det gynnar bara den sharialagstiftande terroristorganisationen Hamas, som håller Gaza i ett järngrepp.
Hamas, som på sitt program har utplåning av Israel och dödande av alla judar. I mina ögon kan man inte stödja en dylik organisation.
Gaza är inte heller, enligt FN, i en humanitär kris, utan det förs varje vecka in lassviss med förnödenheter via landvägen från Israel.
Nej, de här båtarna är bara ett stort spektakel, som applåderas av Hamas och dess anhängare.
Hamas, som på sitt program har utplåning av Israel och dödande av alla judar. I mina ögon kan man inte stödja en dylik organisation.
Gaza är inte heller, enligt FN, i en humanitär kris, utan det förs varje vecka in lassviss med förnödenheter via landvägen från Israel.
Nej, de här båtarna är bara ett stort spektakel, som applåderas av Hamas och dess anhängare.
fredag, maj 28, 2010
Kär igen
Jag blev förälskad häromdagen! Nej, jag har inte träffat någon ny man. Och inte har jag fått något mer friarmail från ryska Svetlana.
Föremålet för min heta låga denna gång är svart som synden, har mörkbruna pepparkaksögon och ett aldrig sinande gott humör.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att jag har stött på en liten hundvalp. En alldeles bedårande liten labradorkille, 10 veckor ung.
Det är förstås inte min valp, om nu någon trodde det. Maken har inte ändrat sig. I detta hus kommer ingen valp flytta in. Ingen vuxen hund heller, för den delen. Eller något annat husdjur.
Men jag fick i alla fall nöjet att gosa lite med den förtjusande valpen under ett hembesök.
Jag såg för övrigt en kattkrake på TV för någon dag sedan, som också fick mitt hjärta att smälta. Ful som stryk och nästan pälslös var den. Men oändligt charmig.
Men mina funderingar om att smuggla in en dylik katt i huset, tror jag inte går att förverkliga. Denna ras är nämligen av det pratsamma slaget. Den vill gärna föra långa konversationer med sina mattar och hussar.
Hur ska man kunna gömma en sån liten rackare i huset? Nä, jag får nog fortsätta med mina avståndsromanser.
Föremålet för min heta låga denna gång är svart som synden, har mörkbruna pepparkaksögon och ett aldrig sinande gott humör.
Det är inte särskilt svårt att räkna ut att jag har stött på en liten hundvalp. En alldeles bedårande liten labradorkille, 10 veckor ung.
Det är förstås inte min valp, om nu någon trodde det. Maken har inte ändrat sig. I detta hus kommer ingen valp flytta in. Ingen vuxen hund heller, för den delen. Eller något annat husdjur.
Men jag fick i alla fall nöjet att gosa lite med den förtjusande valpen under ett hembesök.
Jag såg för övrigt en kattkrake på TV för någon dag sedan, som också fick mitt hjärta att smälta. Ful som stryk och nästan pälslös var den. Men oändligt charmig.
Men mina funderingar om att smuggla in en dylik katt i huset, tror jag inte går att förverkliga. Denna ras är nämligen av det pratsamma slaget. Den vill gärna föra långa konversationer med sina mattar och hussar.
Hur ska man kunna gömma en sån liten rackare i huset? Nä, jag får nog fortsätta med mina avståndsromanser.
onsdag, maj 26, 2010
De e mycke nu
Just nu snurrar mitt liv väldigt fort. Det är mycket nu! Hinner inte riktigt med allt jag vill.
Som att skriva kommentarer hos er. Det hinns bara inte.
Men jag tar mig ofta en snabbrunda, för att hålla mig uppdaterad om vad som händer hos mina goa bloggvänner.
Nu är körsången slut för den här terminen och här kommer ett litet klipp från konserten i söndags!
Håll till godo!
Som att skriva kommentarer hos er. Det hinns bara inte.
Men jag tar mig ofta en snabbrunda, för att hålla mig uppdaterad om vad som händer hos mina goa bloggvänner.
Nu är körsången slut för den här terminen och här kommer ett litet klipp från konserten i söndags!
Håll till godo!
tisdag, maj 25, 2010
måndag, maj 24, 2010
Nytta o nöje
Igår var det så dags för konserten med stort K!
"Kör för alla", Caroline af Ugglas och Uno Svenningsson tillsammans på Berwaldhallens scen.
Vi var där en timme före start, för att hinna repetera med Uno. Den timmen gick rasande fort och plötsligt stod vi där öga mot öga med en fullsatt konsertsalong.
Det var hur spännande och roligt som helst. Sångerna satt som berget och både Uno och Caroline var inspirerade och gjorde ett suveränt jobb. För att inte tala om hur duktiga vi i kören var. Och det är lätt att bli duktig, med en sån fantastisk körledare. Hon peppar och öser beröm över oss. Har energi för tusen.
Och bara en sån sak, som att hon tejpat fast axelbanden på sin klänning med silvertejp, gör att man älskar den lilla människan.
Sen gav konserten ett rejält klirr i kassan för Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet. Alla intäkter från Uppsalakörens konsert och Stockholmskörens två konserter gick oavkortat dit. Även vi i körerna, Caroline och musikerna hade fått köpa biljetter.
Så här kan vi prata om att förena nytta med nöje.
"Kör för alla", Caroline af Ugglas och Uno Svenningsson tillsammans på Berwaldhallens scen.
Vi var där en timme före start, för att hinna repetera med Uno. Den timmen gick rasande fort och plötsligt stod vi där öga mot öga med en fullsatt konsertsalong.
Det var hur spännande och roligt som helst. Sångerna satt som berget och både Uno och Caroline var inspirerade och gjorde ett suveränt jobb. För att inte tala om hur duktiga vi i kören var. Och det är lätt att bli duktig, med en sån fantastisk körledare. Hon peppar och öser beröm över oss. Har energi för tusen.
Och bara en sån sak, som att hon tejpat fast axelbanden på sin klänning med silvertejp, gör att man älskar den lilla människan.
Sen gav konserten ett rejält klirr i kassan för Stadsmissionens barn- och ungdomsverksamhet. Alla intäkter från Uppsalakörens konsert och Stockholmskörens två konserter gick oavkortat dit. Även vi i körerna, Caroline och musikerna hade fått köpa biljetter.
Så här kan vi prata om att förena nytta med nöje.
lördag, maj 22, 2010
Snart dags
Imorgon minsann, är det den stora dagen. Dagen då kören ska uppträda i Berwaldhallen. Tillsammans med körledaren Caroline af Ugglas och gästartisten Uno Svenningsson. Och det ska bli sååå roligt!
Ikväll har jag försökt skrämma bort myggen, genom att sitta på altanen och sjunga igenom alla sångerna. De sitter skapligt, även om vissa texter är svåra. Tack och lov får vi ha texthäftena med oss.
Jag är säker på att det kommer att bli en magisk konsert och det är nästan synd att jag inte kan sitta i publiken!
Ikväll har jag försökt skrämma bort myggen, genom att sitta på altanen och sjunga igenom alla sångerna. De sitter skapligt, även om vissa texter är svåra. Tack och lov får vi ha texthäftena med oss.
Jag är säker på att det kommer att bli en magisk konsert och det är nästan synd att jag inte kan sitta i publiken!
fredag, maj 21, 2010
Snällast
Ikväll står ett restaurangbesök på programmet. Med mina pensionerade f.d. kollegor. Vi brukar ju gå ut och äta sisådär en gång varannan månad. För att hålla kontakt och skvallra lite.
Dessa damer lever ett intensivt liv. Jag förstår inte hur de hinner att vara pensionärer? Den ena damen går faktiskt fortfarande in och jobbar, fast hon till hösten fyller 70 år.
Men idag träffade jag en 90-årig man, som envist hävdade att han blir yngre och yngre. Jag är nästan benägen att tro honom. En mer positiv och levnadsglad människa får man leta efter. Och någon hjälp i hemmet var det inte tal om.
Lev idag, sa han, för morgondagen vet vi inte om vi har. Så sant så.
Igår begravde vi kära svärmor. Det blev en mycket fin och framför allt ljus ceremoni. Med mycket vacker musik.
Vad som hela tiden kom fram, var hur otroligt snäll hon varit. Och det var faktiskt hennes mest utmärkande drag. Hon var så snäll, en riktigt genomgod människa.
Hon har en hel drös med barn och barnbarn. Och fem barnbarnsbarn. Varav de två yngsta, fröknarna Meja och Agnes också deltog på begravningen. Några månader gamla och knappt en tvärhand höga.
Hela bunten tycks för övrigt ha ärvt svärmors snällhet.
Nu ska denna dam, som också är rätt snäll, fräscha till sig inför kvällens uteliv.
Dessa damer lever ett intensivt liv. Jag förstår inte hur de hinner att vara pensionärer? Den ena damen går faktiskt fortfarande in och jobbar, fast hon till hösten fyller 70 år.
Men idag träffade jag en 90-årig man, som envist hävdade att han blir yngre och yngre. Jag är nästan benägen att tro honom. En mer positiv och levnadsglad människa får man leta efter. Och någon hjälp i hemmet var det inte tal om.
Lev idag, sa han, för morgondagen vet vi inte om vi har. Så sant så.
Igår begravde vi kära svärmor. Det blev en mycket fin och framför allt ljus ceremoni. Med mycket vacker musik.
Vad som hela tiden kom fram, var hur otroligt snäll hon varit. Och det var faktiskt hennes mest utmärkande drag. Hon var så snäll, en riktigt genomgod människa.
Hon har en hel drös med barn och barnbarn. Och fem barnbarnsbarn. Varav de två yngsta, fröknarna Meja och Agnes också deltog på begravningen. Några månader gamla och knappt en tvärhand höga.
Hela bunten tycks för övrigt ha ärvt svärmors snällhet.
Nu ska denna dam, som också är rätt snäll, fräscha till sig inför kvällens uteliv.
torsdag, maj 20, 2010
Tala
Tala
du som ännu har läppar
ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många av oss beväpnar
sig med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot dom som talade
medan dom ännu hade läppar
Helga Henschen
du som ännu har läppar
ord kan bli solar
ord kan bli floder
ord kan öppna portar och bygga broar
ord kan störta tyranner
om tillräckligt många av oss beväpnar
sig med ord
tala tala
det är vår skyldighet
mot dom som talade
medan dom ännu hade läppar
Helga Henschen
onsdag, maj 19, 2010
Yttrandefrihet
Att ha synpunkter på yttrande- och åsiktsfrihet i allmänhet, och om Lars Vilks i synnerhet, verkar vara ytterst provocerande för somliga. Men dessbättre inte för så särskilt många.
Vill man ha en bakgrund till Vilks föreläsning på universitetet, kan man gå in på Vilks egen blogg och läsa de senaste inläggen.
Man må tycka att Vilks är en rabiat galning, men det tar inte bort hans rätt att producera de konstverk han vill.
Och det tar inte heller bort hans rätt att genomföra de föreläsningar, som han blir inbjuden till.
Som åhörare på en universitetsföreläsning, har man vissa regler att följa och anpassa sig till. Som att inte angripa föreläsaren med hot och våldsattacker. Ganska självklara regler, eller hur?
Hotfulla grupper i samhället ska inte få diktera vad som ska få läras ut på våra universitet och skolor.
Religiösa extremister har ingen rätt att utsätta personer, som har en annan trosuppfattning, för mordförsök.
Det är så absurt, att man nästan inte tror att det är sant.
Vill man ha en bakgrund till Vilks föreläsning på universitetet, kan man gå in på Vilks egen blogg och läsa de senaste inläggen.
Man må tycka att Vilks är en rabiat galning, men det tar inte bort hans rätt att producera de konstverk han vill.
Och det tar inte heller bort hans rätt att genomföra de föreläsningar, som han blir inbjuden till.
Som åhörare på en universitetsföreläsning, har man vissa regler att följa och anpassa sig till. Som att inte angripa föreläsaren med hot och våldsattacker. Ganska självklara regler, eller hur?
Hotfulla grupper i samhället ska inte få diktera vad som ska få läras ut på våra universitet och skolor.
Religiösa extremister har ingen rätt att utsätta personer, som har en annan trosuppfattning, för mordförsök.
Det är så absurt, att man nästan inte tror att det är sant.
tisdag, maj 18, 2010
Våld, våld
Att en hop människor med våld, ger sig på en professor under en föreläsning på universitetet, leder ofrånkomligt till tankar och funderingar om hur vårt samhälle har förändrats.
Tankar om att det numer finns krafter, som är beredda att tulla på vår rätt att ha åsikter och på vår rätt att framföra dessa.
Och det är inget harmlöst tullande, som det är frågan om, utan det är aktiviteter som är menade att bringa stor skada.
Dessa våldsbenägna människor ska inte få diktera vårt tyckande, vårt tänkande och vårt kännande.
I vårt land är det den svenska lagstiftningen som måste vara gällande.
Tankar om att det numer finns krafter, som är beredda att tulla på vår rätt att ha åsikter och på vår rätt att framföra dessa.
Och det är inget harmlöst tullande, som det är frågan om, utan det är aktiviteter som är menade att bringa stor skada.
Dessa våldsbenägna människor ska inte få diktera vårt tyckande, vårt tänkande och vårt kännande.
I vårt land är det den svenska lagstiftningen som måste vara gällande.
söndag, maj 16, 2010
Tuttsvammel
Jag har ju glömt att berätta om jag känner mig som en nysläppt ko eller inte, efter min helg i Tällberg.
Jag känner efter och känner nog att det finns en viss likhet med en ko på grönbete. Inte bara kroppshyddan då, utan även en strimma av nyväckt livslust finns där.
Jag känner igen mig i kons bökande i jorden efter det grönaste grässtrået. Och lyckan när hon väl funnit det.
Lite så känns det.
En gång i tiden var jag för övrigt ännu mer lik en ko. Vet ni varför? Jo, jag drack te gjort på luzerngräs. Som korna äter.
Vet ni varför jag och korna delade diet? Jo, jag hade ingen mjölk i tuttarna och hade ett utsvultet nyfött barn att ta hand om.
Så jag lekte ko = inget resultat. Mjölken lös med sin frånvaro.
Fick rådet att komplettera dieten med öl = inget resultat, annat än kanske en viss berusning.
Fick hem nån slags pumpmaskin = inget resultat, förutom ömma tuttar.
Resultatet blev att den stackars gossen aldrig fick äta på sin moder, utan fick nöja sig med flaskmat. Han har dock vuxit upp och blivit en i hög grad rejäl karl. Så att så farligt var det nog inte att behöva avstå från mammas tuttar.
Nu sitter jag här och undrar hur jag kom in i dessa absurda tankebanor? Kor, tuttar, gräs och öl!
Ni tror förmodligen att något hände med min skalle, där uppe i Tällberg. Att dalaluften kanske ruskade om de stackars hjärncellerna.
Mycket möjligt. Eller också var det maten. Jag har intagit föda ohämmat. Utan hänsyn till vare sig diabetes eller mjölkallergi. Magen gjorde uppror ett par gånger, annars har jag inte märkt så mycket av frossandet.
Så sammanfattningsvis kan jag säga att vissa likheter finns det mellan mig och en ko som släpper sig!
Jag känner efter och känner nog att det finns en viss likhet med en ko på grönbete. Inte bara kroppshyddan då, utan även en strimma av nyväckt livslust finns där.
Jag känner igen mig i kons bökande i jorden efter det grönaste grässtrået. Och lyckan när hon väl funnit det.
Lite så känns det.
En gång i tiden var jag för övrigt ännu mer lik en ko. Vet ni varför? Jo, jag drack te gjort på luzerngräs. Som korna äter.
Vet ni varför jag och korna delade diet? Jo, jag hade ingen mjölk i tuttarna och hade ett utsvultet nyfött barn att ta hand om.
Så jag lekte ko = inget resultat. Mjölken lös med sin frånvaro.
Fick rådet att komplettera dieten med öl = inget resultat, annat än kanske en viss berusning.
Fick hem nån slags pumpmaskin = inget resultat, förutom ömma tuttar.
Resultatet blev att den stackars gossen aldrig fick äta på sin moder, utan fick nöja sig med flaskmat. Han har dock vuxit upp och blivit en i hög grad rejäl karl. Så att så farligt var det nog inte att behöva avstå från mammas tuttar.
Nu sitter jag här och undrar hur jag kom in i dessa absurda tankebanor? Kor, tuttar, gräs och öl!
Ni tror förmodligen att något hände med min skalle, där uppe i Tällberg. Att dalaluften kanske ruskade om de stackars hjärncellerna.
Mycket möjligt. Eller också var det maten. Jag har intagit föda ohämmat. Utan hänsyn till vare sig diabetes eller mjölkallergi. Magen gjorde uppror ett par gånger, annars har jag inte märkt så mycket av frossandet.
Så sammanfattningsvis kan jag säga att vissa likheter finns det mellan mig och en ko som släpper sig!
Paradishelg
Nu är jag hemkommen, fulltankad på energi. Tällberg är en alldeles bedårande vacker trakt, även i ösregn.
Fast under gårdagen kom sommaren och gästspelade. Det blev ett helt underbart väder och på kvällskvisten blev det en liten biltur längs Siljan. Som sent ska glömmas.
Massagen på eftermiddagen bidrog också till en känsla av att ha hamnat i paradiset. Liksom all den goda maten!
Så trots det myckna regnandet, är jag mer än nöjd med helgen.
Fast under gårdagen kom sommaren och gästspelade. Det blev ett helt underbart väder och på kvällskvisten blev det en liten biltur längs Siljan. Som sent ska glömmas.
Massagen på eftermiddagen bidrog också till en känsla av att ha hamnat i paradiset. Liksom all den goda maten!
Så trots det myckna regnandet, är jag mer än nöjd med helgen.
torsdag, maj 13, 2010
Utsläppt och nykter
Idag, go vänner, är det både folknykterhetens dag och stora kosläppardagen. Alltså ska vi vara som folk, vi ska vara nyktra och korna ska släppa sig.
Nykter är jag för det mesta, som folk är jag emellanåt. Vad korna tycker om denna dag, vet jag inte, men de brukar se glada ut när de får komma ut och släppa sig.
Gårdagkvällens konsert med Caroline af Ugglas, kan jag inte beskriva som annat är magisk! Att hon är ett superproffs och en ohyggligt trevlig människa, visste jag ju sen tidigare. Så jag hade höga förväntningar.
Och som hon levererade. Sanslösa lilla människa! Hon måste vara rätt unik i Sveriges musikvärld.
Middagen igår blev också otroligt lyckad. Den intogs på Koh Phangan i Uppsala. Det var faktiskt något av det godaste jag någonsin ätit.
Sen är miljön underbar. Ni som varit på systerkrogen i Stockholm, vet hur inredningen ser ut.
Imorgon går färden till Tällberg i Dalarna. En tredagars spa-weekend står på programmet.
Så på söndagkväll ska här sitta en ny kvinna bakom skärmen. Utvilad, fräsch som en nyponros, knådad och masserad.
Jag kommer förmodligen känna mig som en ko, som precis har släppt sig!
Nykter är jag för det mesta, som folk är jag emellanåt. Vad korna tycker om denna dag, vet jag inte, men de brukar se glada ut när de får komma ut och släppa sig.
Gårdagkvällens konsert med Caroline af Ugglas, kan jag inte beskriva som annat är magisk! Att hon är ett superproffs och en ohyggligt trevlig människa, visste jag ju sen tidigare. Så jag hade höga förväntningar.
Och som hon levererade. Sanslösa lilla människa! Hon måste vara rätt unik i Sveriges musikvärld.
Middagen igår blev också otroligt lyckad. Den intogs på Koh Phangan i Uppsala. Det var faktiskt något av det godaste jag någonsin ätit.
Sen är miljön underbar. Ni som varit på systerkrogen i Stockholm, vet hur inredningen ser ut.
Imorgon går färden till Tällberg i Dalarna. En tredagars spa-weekend står på programmet.
Så på söndagkväll ska här sitta en ny kvinna bakom skärmen. Utvilad, fräsch som en nyponros, knådad och masserad.
Jag kommer förmodligen känna mig som en ko, som precis har släppt sig!
onsdag, maj 12, 2010
Ut på galej
Ikväll ska undertecknad ta ut sina lurviga ben på galej!Buss skall påstigas och i Uppsala skall avstigning ske. Där ska middag intagas i goda vänners sällskap, på en thairestaurang.
Sen är det körsång på programmet. Goda vännerna får fördriva tiden bäst de kan.
För sen ska sällskapet sammanstråla, för att gå till krogen Katalin.
Där ska sångfröken Caroline af Ugglas ha konsert.
Förhoppningsvis finns det någon buss som kan ta oss hem på nattkröken. Annars kanske det finns någon ledig parkbänk, som vi kan knöka ihop oss på!
tisdag, maj 11, 2010
Snutte
Jag fick en utmaning, av Monica. Att lägga ut den 10:e bilden sen bloggstarten. Och det blev den här!På käraste lilla vovven. Sigge var namnet. En hjärtsjuk liten krabat, som jag delade livet med under tio år.
Något snällare tror jag inte att det går att uppbringa. Den här rasen är nämligen gjord just för att vara snälla och gosiga. Små sängvärmare. Små trösteknytten.
Trist nog drabbas de ofta av rasbetingade sjukdomar, såsom hjärtfel. Och lilla Sigge var inget undantag. Halva sitt liv var han sjuk, men har man en matte som kan det här med att ta hand om hjärtsviktiga, så kan det ändå bli ett skapligt liv.
Han hade en hel radda med hjärtmediciner, som jag kunde laborera lite med, allt efter hur han mådde. Det var egentligen inte förrän under hans allra sista veckor, som han blev riktigt dålig.
Att jag tycker att det är tomt utan hund, har ni väl hört till leda, vid det här laget. Men så är det. Tomt och gosfritt. Att maken erbjuder sig och ställer upp för gos, är liksom inte samma sak. En man är inte gosvänlig på samma sätt som en hund, så är det bara.
Och inte viftar han på rumpan, när man kommer hem. Eller agerar fotvärmare i soffan.
Nej, jag saknar allt min lilla snutt!
Skickar utmaningen vidare till den som har lust!
måndag, maj 10, 2010
Live from the holk
Vill ni se någonting rart? Då ska ni kolla in paret i den här länken. Livesändning direkt från sovrummet!
söndag, maj 09, 2010
Personlighetstest
Jag gjorde ett personlighetstest. Det stämmer nog ganska bra, även om yrkesvalet blev ett annat.
Testa du med!
Testa du med!
Dagens ungdom
Hörrni, man vet att man är gammal, när man reagerar på hur dagens ungdomar ser ut. Jag undrar om tjejer är stöpta i nån slags form? Är det nån makalös manick som har konstruerat dem?
Originalitet uppskattar jag, men dagens tjejer ser inte originella ut, bara tråkigt likriktade.
De har minikortkort kjol eller tunika, väldigt urringat, vitblekt eller mörkfärgad hår. Gärna med ful utväxt. Kraftig makeup. Och gärna rökande. Och piercingar till ve och förbannelse.
Nu låter jag som en hjärnlös morsa från stenåldern, men det är väl så, i varje generation, att de äldre ska klaga på de yngre. Nåt ska vi väl få roa oss med.
Killarna är inte mycket bättre, med sina byxor som hänger i knävecken och visande halva arslet.
Nej, dagens ungdomsmode är trist, trist och fult! Så de så!
Originalitet uppskattar jag, men dagens tjejer ser inte originella ut, bara tråkigt likriktade.
De har minikortkort kjol eller tunika, väldigt urringat, vitblekt eller mörkfärgad hår. Gärna med ful utväxt. Kraftig makeup. Och gärna rökande. Och piercingar till ve och förbannelse.
Nu låter jag som en hjärnlös morsa från stenåldern, men det är väl så, i varje generation, att de äldre ska klaga på de yngre. Nåt ska vi väl få roa oss med.
Killarna är inte mycket bättre, med sina byxor som hänger i knävecken och visande halva arslet.
Nej, dagens ungdomsmode är trist, trist och fult! Så de så!
lördag, maj 08, 2010
Vill du jobba på bordell?
En legalisering av bordeller, pratar den här fp-kvinnan om. Då är min fråga om arbetslösa i sådana fall kommer att tvingas att jobba på bordell? Kommer man bli tvungen att lämna familjen i en stad och börja jobba på en bordell i en annan stad? Kommer samma villkor gälla för män och kvinnor? För gamla och unga?
Nej, det här är inget bra förslag. Tanken svindlar, tänk om jag blir arbetslös och måste infinna mig på en bordell för att få min försörjning. Eller om mina söner blir arbetslösa. Hemska tanke! Vi kanske kommer att jobba på samma bordell?
Nej, det här förslaget tycker jag att vi skrotar så fort det bara går. Förresten, är förslagsställaren själv beredd att arbeta på en bordell, i den händelse att hon blir arbetslös?
Nej, det här är inget bra förslag. Tanken svindlar, tänk om jag blir arbetslös och måste infinna mig på en bordell för att få min försörjning. Eller om mina söner blir arbetslösa. Hemska tanke! Vi kanske kommer att jobba på samma bordell?
Nej, det här förslaget tycker jag att vi skrotar så fort det bara går. Förresten, är förslagsställaren själv beredd att arbeta på en bordell, i den händelse att hon blir arbetslös?
fredag, maj 07, 2010
Och då sa...
Idag var jag på en trevlig arbetslunch på en restaurang i Uppsala. Diverse ämnen avhandlades under lunchen.
Till exempel nämnde en person att hon inte pensionssparar, utan hennes plan är att snyltgästa på begravningssammankomster. Det serveras ju ofta smörgåstårta på dylika tillställningar. Och det kan man ju äta sig mätt på.
Ja, du förstod väl att du gav mig en ypperlig bloggidé?
Och när vi pratade om död och begravning, var det en annan kollega som berättade att hon läst om en begravning i Amerika, där huvudpersonen = den döde, fått sin sista önskan uppfylld.
Under begravningsakten satt han nämligen uppallad på sin älskade motorcykel, iklädd full MC-utstyrsel.
Och där fick jag ytterligare en idé och replikerade att jag minsann vill sitta framför min MacBook, under min begravning.
Och när vi ändå pratade om datorer, berättade ännu en person att hon läst om en man som fick välja mellan sin fru och sin dator. Han valde datorn...
Naturligtvis replikerade jag att jag skulle ha gjort samma val...
Nu kanske ni tror att det intogs alkoholhaltiga drycker under denna lunch. Och det gjorde det......inte. Det var bara vanligt vatten som rann ner i våra törstiga strupar. För vi jobbade ju. Och skulle sitta på möte hela eftermiddagen.
Tack och lov var det ett intressant möte, annars hade nog min knasiga hjärna fortsatt tänka på död och datorer.
Till exempel nämnde en person att hon inte pensionssparar, utan hennes plan är att snyltgästa på begravningssammankomster. Det serveras ju ofta smörgåstårta på dylika tillställningar. Och det kan man ju äta sig mätt på.
Ja, du förstod väl att du gav mig en ypperlig bloggidé?
Och när vi pratade om död och begravning, var det en annan kollega som berättade att hon läst om en begravning i Amerika, där huvudpersonen = den döde, fått sin sista önskan uppfylld.
Under begravningsakten satt han nämligen uppallad på sin älskade motorcykel, iklädd full MC-utstyrsel.
Och där fick jag ytterligare en idé och replikerade att jag minsann vill sitta framför min MacBook, under min begravning.
Och när vi ändå pratade om datorer, berättade ännu en person att hon läst om en man som fick välja mellan sin fru och sin dator. Han valde datorn...
Naturligtvis replikerade jag att jag skulle ha gjort samma val...
Nu kanske ni tror att det intogs alkoholhaltiga drycker under denna lunch. Och det gjorde det......inte. Det var bara vanligt vatten som rann ner i våra törstiga strupar. För vi jobbade ju. Och skulle sitta på möte hela eftermiddagen.
Tack och lov var det ett intressant möte, annars hade nog min knasiga hjärna fortsatt tänka på död och datorer.
torsdag, maj 06, 2010
Rena natta
Goder afton! Här bloggas det inte ett dugg. För klockan är många timmar och skönhetssömnen får icke gå förlorad.
Kan tillägga att kvällen ägnats åt skönsång. Därav denna brist på bloggning.
Nu skall horisontalläge intagas å det snaraste, då denna dag läggs till handlingarna och en ny väntar bakom knuten.
Kan tillägga att kvällen ägnats åt skönsång. Därav denna brist på bloggning.
Nu skall horisontalläge intagas å det snaraste, då denna dag läggs till handlingarna och en ny väntar bakom knuten.
onsdag, maj 05, 2010
Hur många kramar får du?
Får du sexton kramar om dagen? Det säger The Scary Guy att vi behöver. Denne skräckinjagande man, har tydligen gjort succé med sin föreläsning i en Uppsalaskola.
Och på tal om kramar, vill jag passa på att tacka alla er bloggisar och fejjsbokisar, för alla kramar och uppmuntrande ord, som jag har fått under de senaste dagarna.
Räknar man alla dessa kramar, så är jag gott och väl uppe i mer än sexton om dagen. Nu vet jag ju inte om cyberkramar räknas som riktiga kramar, men jag kan säga att de värmer gott i alla fall.
Själv är jag just nu en dålig kommenterare, även om jag far runt på era sidor, så lämnar jag inte alltid spår efter mig.
Tid känns lite som en bristvara för tillfället. Det är alltid något som ska fixas eller göras. Och man ska sova och äta mellan varven också.
Och kramas förstås. Minst sexton gånger om dagen!
Och på tal om kramar, vill jag passa på att tacka alla er bloggisar och fejjsbokisar, för alla kramar och uppmuntrande ord, som jag har fått under de senaste dagarna.
Räknar man alla dessa kramar, så är jag gott och väl uppe i mer än sexton om dagen. Nu vet jag ju inte om cyberkramar räknas som riktiga kramar, men jag kan säga att de värmer gott i alla fall.
Själv är jag just nu en dålig kommenterare, även om jag far runt på era sidor, så lämnar jag inte alltid spår efter mig.
Tid känns lite som en bristvara för tillfället. Det är alltid något som ska fixas eller göras. Och man ska sova och äta mellan varven också.
Och kramas förstås. Minst sexton gånger om dagen!
tisdag, maj 04, 2010
Ett trevligt mail
Igår fick jag ett så trevligt mail. Inte den vanliga typen, med bilder mer eller mindre ekivoka. Utan detta mail var rena kärleksförklaringen.
Avsändaren var någon vid namn Svetlana. Hon tyckte att vi var som gjorda för varandra. Hur hon nu kunde veta det?
Sen kallade hon mig gentleman. Då tog jag lite illa vid mig. För särskilt manlig tycker jag inte att jag ser ut. Även om jag inte är särskilt noga med att raka benen och helst traskar omkring i jeans och gympadojjor. Men nån man är jag ändå inte.
Så hennes önskan att få dela livet med denna gentleman, kan jag nog tyvärr inte uppfylla.
Nej, kära Svetlana, du får leta vidare, för jag avstår från att inleda ett förhållande med dig.
Avsändaren var någon vid namn Svetlana. Hon tyckte att vi var som gjorda för varandra. Hur hon nu kunde veta det?
Sen kallade hon mig gentleman. Då tog jag lite illa vid mig. För särskilt manlig tycker jag inte att jag ser ut. Även om jag inte är särskilt noga med att raka benen och helst traskar omkring i jeans och gympadojjor. Men nån man är jag ändå inte.
Så hennes önskan att få dela livet med denna gentleman, kan jag nog tyvärr inte uppfylla.
Nej, kära Svetlana, du får leta vidare, för jag avstår från att inleda ett förhållande med dig.
måndag, maj 03, 2010
Är gult fult?
Livet får gå vidare, trots att en älskad människa inte finns mer. Men hon finns ju ändock kvar, i alla minnen och i allas hjärtan.
Hon var en riktig mammafigur, svärmor. Inte bara till alla sina barn, utan även till sina barnbarn och sina barns partners.
Själv är jag nog ingen riktig sån där mammafigur. Mer en filur. Eller påskkyckling. Som idag när jag har gått omkring i lila skjorta och knallgula Converse.
De gula skorna väcker viss munterhet.
Röda skor har jag en svaghet för, men det här är första gången som jag har ett par gula.
Gult har aldrig varit någon bra färg för mig. Det kan väl bero på att jag är en tvättäkta blondin, även om kalufsen numer är mer åt det råttgrå hållet. Och gult har aldrig känts riktigt bekvämt på mig.
Nu ska jag leta reda på några lämpliga psalmer. Svärmor var inte det minsta kyrklig, men jag kan tänka mig att hon skulle föredra de lite äldre psalmerna. Det gör jag med, för den delen.
Och inte tror jag att hon skulle vilja ha det högtidligt och allvarsamt, utan det enkla och fina, det vardagliga, var sånt som hon uppskattade.
Är det någon som kan tipsa mig om psalmer?
Hon var en riktig mammafigur, svärmor. Inte bara till alla sina barn, utan även till sina barnbarn och sina barns partners.
Själv är jag nog ingen riktig sån där mammafigur. Mer en filur. Eller påskkyckling. Som idag när jag har gått omkring i lila skjorta och knallgula Converse.
De gula skorna väcker viss munterhet.
Röda skor har jag en svaghet för, men det här är första gången som jag har ett par gula.
Gult har aldrig varit någon bra färg för mig. Det kan väl bero på att jag är en tvättäkta blondin, även om kalufsen numer är mer åt det råttgrå hållet. Och gult har aldrig känts riktigt bekvämt på mig.
Nu ska jag leta reda på några lämpliga psalmer. Svärmor var inte det minsta kyrklig, men jag kan tänka mig att hon skulle föredra de lite äldre psalmerna. Det gör jag med, för den delen.
Och inte tror jag att hon skulle vilja ha det högtidligt och allvarsamt, utan det enkla och fina, det vardagliga, var sånt som hon uppskattade.
Är det någon som kan tipsa mig om psalmer?
söndag, maj 02, 2010
Ödets nycker
Har suttit och vakat hos svärmor hela natten. I morse fick hon så somna in.
Och nu är det dags att åka iväg på dop av ett av hennes barnbarnsbarn.
Livets ytterligheter.
Det liv som går vidare i generation efter generation.
Sov gott, du lilla, betydelsefulla människa.
Och nu är det dags att åka iväg på dop av ett av hennes barnbarnsbarn.
Livets ytterligheter.
Det liv som går vidare i generation efter generation.
Sov gott, du lilla, betydelsefulla människa.
lördag, maj 01, 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)