Gott nytt år!

Har de tomtar på loftet, på Migrationsverket?

Det finns nästan inget som får mig att se rött så mycket, som när barn far illa.
När jag läser det här, ser jag inte bara rött, utan alla färger på färgskalan hopar sig.

Vad är det med Migrationsverket? Finns det ingen möjlighet för dess anställda att agera med lite medmänsklighet?

Här har pojken omhändertagits, för att föräldrarna inte anses lämpliga som vårdnadshavare, men nu ska pojken utvisas tillsammans med föräldrarna. Till Västbanken.

Och nu är det myndigheterna på Västbanken som får ta över ansvaret!
I denna härjade del av världen har man varken möjlighet eller resurser att ta hand om de som redan finns där, än mindre en liten utvisad pojke med funktionshinder.

Låt mig slippa läsa sånt här i fortsättningen!

Önskningar och drömmar

Vad tror ni om det nya året? Vad har ni för önskningar, drömmar och löften?
Rent personligen hoppas jag att det blir ett bättre år.
Mindre värk, mindre stress och mindre urless på allting.

När det gäller världen runtomkring, hoppas jag att folk ska få behålla sina jobb.
Att man ska känna sig ekonomiskt trygg, vare sig man jobbar, är sjuk eller pensionär.

Att inga barn alls blir slagna, övergreppade eller dödade. Att varenda unge känner sig trygg och får vara precis det barn, som det i själva verket är.

Att konflikter inte längre löses med bomber och granater.
Att de palestinska barnen också får vara barn.

Att gamla, sjuka och handikappade tas om hand på ett anständigt sätt.

Att vi behandlar vår omgivning, vare sig det är människor, djur eller natur, med värdighet och respekt.

Jag hoppas och tror att 2009 blir ett riktigt, riktigt gott nytt år!

Sjuka människor

Vad är det för sjuka människor, som gör så här? Så vidrigt!
Varför skada andra varelser, för att tillfredsställa egna lustar? Vad är det som driver, varför har man inga normala spärrar och gränser?
Det är en fullständigt empatilös handling. Folk som begår övergrepp på barn och djur, har enligt mig, inte rätt att vistas i samhället. Ja, jag tycker faktiskt så!

Han fattas mig

Det är så tråkigt nu. En liten hund fattas mig. Soffhörnet är så tomt. Ingen som värmer mina fötter, när jag ligger och slöar framför TV:n.
Ingen som snuffsar i sig smulorna som jag tappar. Ingen som står där och viftar på rumpan när jag kommer hem.
Det är helt obeskrivligt tomt.

Av fylla och våld

Nu klagar stjärnorna över att de blev för fulla i "Stjärnorna på slottet". Vad jag kunde se, så drack de helt frivilligt. Ingen hällde sprit i deras munnar.
Och hade man inte kunnat förutse att alkoholen skulle flöda, i ett dylikt program? Att det liksom var det som var meningen?

På tal om alkohol, nu verkar en våldsvåg dra fram över landet. Folk skär och skjuter hejvilt. Inte i något fall, tror jag att dessa dåd utförs av människor som är nyktra och odrogade.
Är någon förvånad?

Ovanstående i-landsproblem är dock ingenting, i jämförelse mot för vad befolkningen i Gaza utsätts för. Generation efter generation föds till ljudet av bomber.
Redan svaga grupper, som barn, sjuka och handikappade går under. För just dom finns absolut ingen framtid i Gaza.
Hur kan det vara så i en del av världen, faktiskt inte så långt härifrån? I vår tid.

Det nya livet

Nu har det nya livet börjat. Det nya livet, som innebär till exempel stavgång. Att ha en hund i koppel och samtidigt gå med stavar, är en omöjlighet, så nu travar jag på så lätt och smidigt.

Sen vill jag passa på att tacka alla er, som stöttat och lämnat värmande kommentarer. Om ni bara visste hur mycket det betyder.
Något som också betytt mycket är den här dikten, som jag av en slump hittade på nätet. Jag har läst den så många gånger i helgen. Den har gett mig sån tröst. Tänk att kunna fånga sorgen så, att förmedla precis hur det känns. Det är en gåva.

Annars har helgen inneburit både arbete och ledig tid. På julafton var det många släktingar som tittade in en stund. Bland annat kom min f.d. svägerska, som jag inte träffat på flera år.
Igår skulle bohemsläktingarna från Uppsala komma, men de lämnade återbud. Mannen låg i hög feber. Och kanske var det lika bra det, för de har nämligen två hundar och jag vet inte om jag är beredd på att få in andra hundar i huset just nu.

Sen har ju förstås sönerna varit hemma. Stora sonen har kommit hit och ätit middag varje dag och lillsonen har bott kvar. Nu packar han som bäst och ska åka tillbaka till Stockholm.
Storsonen beklagade sig över sin ledvärk. Dessvärre ser det ut som om han har ärvt min artros. Värken förvärras betydligt efter alkoholintag. För min del är det inga problem att avstå eller dricka ytterst lite, men för en ung man i farten kan det förstås kännas jobbigt. Att behöva säga till sina kompisar att man är försiktig med drickat på grund av ledvärk.
Han har ju redan fått offra sin fotbollskarriär, så jag förstår att det kan kännas tungt.

Av lillsonen har jag fått inloggning till Spotify. Så fantastiskt! Jag bara spelar och spelar underbar musik. Just nu sjunger Eva Cassidy. Igår upptäckte jag bandet Magic Numbers, som spelar melodiös pop i 60-70talsanda.
Han hade också med sig ett sagolikt gott kaffe hem, Monsun Malabar. Jag undrar om det inte är lite beroendeframkallande?

Ingen julhund

Första julen på 29 år, som firades utan hund i huset. Jag försöker intala mig att det är bra. Och praktiskt.
Ingen hund som snappar åt sig mat, som står för nära bordskanten. Godis och nötter kan lämnas framme. Julklapparna under granen fick ligga ifred.
Papper och snören kunde lämnas i en kasse, som fick stå kvar orörd i hallen.
Men ändå...
Det är tomt. I soffhörnet ligger bara en kudde. Ingen hund.
På natten är det bara mänskliga snarkningar som hörs. Och ingen tassar upp och ner för trappan mitt i natten.
När jag kom hem från jobbet igår, var det bara skor som mötte mig i hallen.
Tomhet...

En ny era är på gång. En ny tid. Ett liv som kommer att bli mycket enklare.
Men kanske med mindre kärlek...

Sorgen

980429-081223

Sorgen är en frukt
av kärleken.
Att bära sorgen
är att bära smärtan
och ... saknaden.

Ju större kärlek
desto större sorg
desto större smärta
desto större saknad.

Sorgen är kärlekens seger
över likgiltigheten

Därför är sorgen
inte ett mörker
utan endast ett återsken
av ljuset
precis som vår måne
speglar solens strålar.

Det finns ingen kärlek
utan sorg.

Sorgen
är inte mörker.

Oberördhet
är mörker.




Poesi av Jack E. Gladh

Nu är det jul igen

GOD JUL!

Slutet

Nu är lillskrutten borta. Han blev riktigt, riktigt dålig idag.
Det var bara veterinären som återstod.

Han lämnar mig snart

Nu tror jag att det är så att min lilla hund är på väg bort från mig. Hans svåra hjärtsjukdom har snart besegrat hans kropp. Han har förvisso levt på övertid i flera år redan, men ändå är man inte beredd när slutet är nära.
Nu vill han varken äta eller dricka. Går undan och lägger sig och sover.
Nu måste jag ta beslutet. Det finns ingen återvändo.

Frid i sinnet

Nu känner jag mig lite lugnare i sinnet. Jag har köpt de sista julklapparna och till och med gjort lite julmat. Köttbullar och en vegetarisk låda.
Till kvällsmat idag blir det köttbullar och rotsaksmos.
Sen ska jag ta ett bad i mitt bubbelbadkar och försöka varva ner ytterligare.

Nu blir det två hektiska dagar på jobbet och förkyld som bara 17 är jag. På julafton och annandagen är jag ledig, men juldagen jobbar jag. Men det blir i alla fall lite extra lediga dagar.
Mitt vikariat tar slut den 5 januari och jag tror och hoppas att stället jag ska till sen är lugnare.
Och det blir mitt sista vikariat, har jag bestämt. Har hoppat runt i snart två år, så jag är rejält less på det. Jag vill vara kvar på ett ställe och kunna bygga upp någonting varaktigt.
Jag är för gammal för att vara hoppjerka!

Konsten att säga nej

Tack snälla, för allt stöd i det förra inlägget.

Ibland skulle jag vilja separera från mig själv. Sparka ut mig och definitivt inte ha delad vårdnad av mig själv. Det blir garanterat ingen vårdnadstvist.

Eller gå upp i rök eller skicka ut mig i en rymdkapsel, som snurrar runt i hundra år.
Jag är så trött på mig, urless faktiskt.

Fanns det en soptipp för människor, så skulle jag köra mig dit.
Jag skulle säga till mig själv, att nu jädrar är det skarpt läge. Skärper jag inte till mig, så blir tippen mitt hem för evinnerliga tider.

Varför ska det vara så, att om man en gång har hamnat i stressfällan, så balanserar man på kanten till fällan för alltid? Det behövs bara en vindpust, för att man ska falla däri. Det är som ett envist herpesvirus, som ligger och lurar i kroppen och ger sig till känna i de mest olämpliga situationer.

Och för virus finns ingen riktig bot, bara mediciner som bromsar. Inte ens datavirus går att utrota. Så hur bromsar man stressvirus? Jo, man lär sig att säga nej, nej och åter nej!
Men just det lilla ordet verkar inte finnas i min vokabulär. Min enfaldiga hjärna har inte lärt sig att skicka de tre bokstäverna till min mun.

Så nu Imse, är det dags att träna. Säg NEJ. En gång till, NEJ. Det där var väl inte så svårt?

Byte önskas

Har jag köpt fler julklappar? Nej
Är jag förkyld? Ja
Gör jag två frånvarande kollegors arbetsuppgifter? Ja
Har jag stressrelaterad värk i axlarna, axlar som befinner sig någonstans i öronhöjd? Ja
Är jag en helt hopplös människa, som borde veta bättre? Ja
Borde jag dra något gammalt över mig? Ja

Jag vill byta kropp, själ och liv!

Det polyamorösa livet

Här kan man läsa om paret som valt att leva "polyamoröst".
Inget för mig dock. Det är fullt tillräckligt med en man.
Jag tror att det var KarDeMumma som myntade uttrycket "jag har knappt tid att vara trogen", kan bara instämma i det.

Dagens onödiga svammel

Här finns en lista över Sveriges 100 största bloggar. Det är inte många av dessa, som jag har besökt.
Rör mig väl i andra kretsar. Bättre kretsar!

En ynklig julklapp har jag köpt. Inte mycket att komma med den 24:e.
Snart går det inte att skjuta upp längre. Måste ge mig ut i trängseln i affärerna.
Om alla andra håller sig hemma imorgon mellan klockan 16 och 18, så kan jag handla klart då.
Det var väl en bra idé?

Världen är galen

Har du en dålig relation till ditt husdjur? Det kan i såfall bero på att ditt djur inte är tillräckligt vackert. Då finns lösningen här! Botox, silicon och plastikoperationer för djur. Så lägg din vovve med hängtuttar under kniven eller ta bort stämbanden på din skällande hund.
Lätt som en plätt och alla problem är ur världen.

Nästa korkade sak, är väl det här! Barnen fick lussa för interner dömda för sexövergrepp. Till exempel övergrepp mot barn.

Sunt bondförnuft verkar vara en bristvara idag!

Dagens debatter

Asyl
Röda Korset kommer nu med en rapport som beskriver hur kvinnor behandlas som asylsökande. Det är en skrämmande läsning, om hur vi i vårt land behandlar kvinnor i nöd. Att kvinnor ses som något sorts bihang till männen enbart. Att vår kvinnosyn många gånger inte är mycket bättre, än synen i kvinnornas hemländer.

Gömda
Under de senaste dagarna har jag läst igenom Monica Antonssons blogg och nyss såg jag henne på TV4.
Vem som har den sanna versionen av alla händelser har jag ingen aning om. Men det ska bli intressant att följa händelseutvecklingen. I alla fall lär debatten generera ökad försäljning av alla inblandades böcker.

Äldrevården
De senaste dagarna har också äldrevården debatterats flitigt. Jag kan inte tycka annat än att media skrämmer upp folk i onödan. Vi som arbetar med äldre och handikappade är inga sadister, som är på jobbet för att plåga våra vårdtagare.
Att ligga död i sex veckor på ett omvårdnadsboende, utan att någon upptäcker det, förekommer inte. Däremot kan man ligga död i en servicelägenhet, utan att det märks. I alla fall om man har avsagt sig all hjälp av kommunens personal.
När man bor i en servicelägenhet, får man om man önskar, hjälp av hemtjänsten. Det finns ingen personal anställd i huset, utan hemtjänsten kommer hem till de boende.
Vill man inte ha hemtjänst, får man inte heller någon tillsyn. Lagen är sådan. Det är personen själv som påtalar vad den behöver hjälp med.

Naturligtvis är det så att vi som personal många gånger känner till personer, som skulle behöva hjälp, eller flytta till ett omvårdnadsboende, men som inte inser det själva. Inte heller där kan vi gå in och göra insatser i deras hem. I sådana fall kan man bara hoppas att det finns anhöriga, som kan övertala personerna att ansöka om hjälp.

De personer som har hemtjänst eller bor på omvårdnadsboenden får hjälp med det de behöver, men det lilla extra, till exempel en fikastund eller promenad, hinns ofta inte med. Därtill är bemanningen för låg.
Men det är frågor man får bedriva på den politiska nivån. Inte som nu, med någon slags klappjakt på personalen i den kommunala vården. De gör så gott den kan, med de resurser som finns.

Smått och gott

Julmarknad
Idag har vi varit till en liten julmarknad, i en by utanför stan. Jag gillar inte att gå på stora marknader och trängas med massor av folk. Hellre då den här lilla, trivsamma varianten.
Där införskaffades pepparkakshuset på bilden. När barnen var små, gjorde vi egna pepparkakshus.
Vi har inte haft något på flera år nu, så jag tyckte att jag kunde unna mig att köpa ett istället.
Annars var det viltkorv, getost och rökt sik, som blev våra fynd för dagen.

Lillsonen
Igår var lillsonen med flickvän här på en snabbvisit. Med sig hade de flickvännens sjuåriga syster. Den lilla damen bor i en annan by, inte så långt härifrån, och igår skulle de hämta henne och köra henne till pappan i Stockholm.
Flickvännen har en uppsjö av syskon. Båda föräldrarna har bildat familj flera gånger och det finns helsyskon, halvsyskon och låtsassyskon i mängder. Som "Tomten är far till alla barnen", ungefär.
Lite skillnad mot sonen. Han har bara en bror. Helbror dessutom. Och jag tror knappast att han kommer att få fler syskon. I alla fall inte via mig och skulle maken få för sig att starta på ny kula, så tror eller snarare vet jag, att några fler barn vill han inte ha.

Men när tösen var här igår, fick jag en vision av hur det kan bli om/när vi får barnbarn.
Så jag hoppas att jag inte är allt för gammal och skröplig, när den tiden kommer.

Idol
Jag har inte engagerat mig så mycket i Idol sen Anna åkte ut. Men finalen kikade jag på. Och röstade på Alice. Hon har verkligen utvecklats, från en valpig tonåring till en fullfjädrad stjärna.
Kevin har liksom stått still. Han är superduktig, men nåt saknas. Någon skrev att han är som en manlig Linda Bengtzing och är det någon artist som jag har svårt för, så är det just Linda B.
Men självklart önskar jag båda lycka till med sina karriärer. Och jag hoppas och tror att även Anna ska få gå en artistkarriär till mötes.

Jorå eller nejrå

Jag hörde en diskussion om hur valutan euro egentligen ska uttalas. Ska man säga jorå, evrå eller eurå?
Jag har ingen aning. Nån som vet?

The Dakota Building

Ni som svarade New York, Dakota Building och John Lennon på bildgåtan i förra inlägget, har alldeles rätt. Marie S var först med det rätta svaret.

Här kan ni läsa ett gammalt inlägg, om en resa till just den staden. Det är snart två år sedan jag var där. Skulle gärna åka tillbaka, för det finns som sagt mycket att titta på.

Veckans bildgåta

Nu tar vi en ny bildgåta: Vad heter huset? Nämn minst en känd person som har bott där?

Efter badet

Kan ni tänka er hur lugn och avslappnad jag var, efter badet igår? Och att jag efteråt svepte in mig i en filt och drack glögg i relaxrummet. Lyssnande på Enyamusik, i skenet av levande ljus.
Jag kände mig som en prinsessa, helt enkelt.
Detta kommer att bli en vana!
Ja, glöggen var av den lättare varianten, kanske bäst att påpeka det.
Lite senare gick jag till sängs med Håkan Nesser.
Inte i egen hög person förstås, utan en Nesser i bokform.

Premiärdopp

Just nu premiärbadar maken i vårt nya bubbelbadkar!
Som jag har längtat efter detta badkar. Nu ska jag gå en promenad med LillaVovven, sen ni, då ska jag bada.
Jag ska spela fin musik och tända ljus. Bara ha det riktigt mysigt och skönt.

Maken kommer jag att hålla mig på avstånd ifrån, eftersom han är febersjuk och eländig.
Ni vet ju hur det är, när en man är sjuk!

Källarmys

Vet ni vad som är riktigt roligt? Jo, att mitt lilla tvättstugespa börjar ta form. Bubbelbadet är inbaxat och nu ska golv och väggar snyggas till. På måndag kommer elektrikern och fixar elen.

Relaxrummet är också i stort sett klart. Vi har lagt beslag på lillsonens rum.
Han bor inte längre hemma, men har mycket grejer kvar här. Nu står de i rummet som storsonen hade.

Väggfärgen kan upplevas som skrikig, när man tittar på fotona, men är inte alls så gräll i verkligheten. Det är sonen som har målat och det är en varm, röd nyans.

Här kan man cykla, göra pilatesgympa och yoga. Samt inte minst slappa, lyssna på musik och bara ha det mysigt.

Mordet i Salem

Nu är det tumult och bråk igen, i samband med demonstrationer i Salem. Upprinnelsen till dessa bråk är mordet på en 17-årig kille för 9 år sedan.

Vid tillfället för mordet umgicks killen i högerextrema kretsar. Men jag vet att han var en vilsen grabb, förmodligen präglad av uppväxten med en psykiskt störd far. Våld, droger och alkohol var vardagsmat i hemmet. Där förekom också vapen och skottlossning.
Grannarna i byn där familjen bodde, kände sig hotade. Mannens hund gjorde aggressiva utfall mot andra hundar.

En kort tid före mordet, var killen hemma på besök i byn. Inga tecken tydde då på att han sympatiserade med högerextremister.
Så jag tror att han i sin vilsna värld bara råkade hamna där. Och att de som nu utmålar honom som någon slags hjälte, gör det bara som en förevändning för att få bråka.

Och motdemonstranterna är av samma skrot och korn. Det är inte frågan om någon politisk demonstration, utan detta är ett gyllene tillfälle för bråkstakar att få ställa till bråk och elände.

Reklam- och telefonterrorn

På vår brevlåda har jag satt upp en lapp, där det står att vi inte vill ha reklam. Men det hindrar tyvärr inte att direktadresserad reklam hamnar i lådan.

Jag får kilovis med reklam från Postkodlotteriet. Jag har aldrig köpt en dylik lott och inte tänker jag göra det heller. Men någon har tydligen bestämt sig för att värva mig som kund.
Men tyvärr, de kastar pärlor för svin.
Min hjärna har inget spelcentrum, jag har inga nervceller som ropar efter den sortens spänning.
Risken att jag skulle bli spelberoende finns helt enkelt inte.

Likadant är det med alla telefonsamtal från diverse callcenter. Trots att jag är med i NIX. Det rings hejvilt på mitt nummer ändå. Jag säger alltid "nej tack" och lägger på luren. Men blir snart uppringd igen. De kan ringa helg som vardag. Hur sent som helst. Och de tre senaste gångerna, har det inte funnits någon i andra änden av luren. Sabla irriterande.

Med lite detektivarbete tog jag reda på vart samtalen kom ifrån. Så nu har jag mailat och bett dem sluta upp med sin telefonterror.
Plus att jag har anmält att jag vill ha hemligt nummer. Så långt måste man tydligen gå, för att komma undan dessa telefonmarodörer.

Hjälper inte det, är nästa steg att säga upp det fasta abonnemanget. För nu när barnen inte bor hemma, så rings det väldigt sällan privata samtal i telefonen.
Det går ju lika bra med mail och mobil.

Äta eller ätas

Tack alla ni, som kom med så mycket kloka svar på mitt förra inlägg.

Det här med kost är ingen enkel fråga. Läste just ett par artiklar i ämnet.
Där framkom det, att det egentligen finns väldigt få studier gjorda, när det gäller kost och livsstil och risken att drabbas av hjärt/kärlsjukdomar. Och de som finns, visar inte att man har några större fördelar av vare sig det ena eller det andra.
Samt att det finns andra faktorer, som också väger in, som till exempel att de som motionerar mycket, oftast har det bättre socialt ställt.
Även rena koststudier har varit svåra att genomföra, då det har visat sig att intaget av fett ofta underrapporteras. Man ger de svar man förväntar sig att intervjuaren vill ha.

Men vad jag rent spontant känner är, att det förmodligen måste vara bättre att äta produkter med så lite tillsatser som möjligt.
Jag hörde Paolo Robertos föredrag på Bokmässan, där han menade att "förstår man inte vad det står på innehållsförteckningen, så ska man inte köpa den varan".
Det tror jag är en bra rekommendation.

Vem ska man tro på?

Följer man Livsmedelsverkets kostråd, är man på god väg att bli en sumobrottare, står det i dagens tidning. Jag är benägen att tro på det.

Jag har i åratal undvikit fett och ätit lightprodukter.
Har jag blivit smalare? Nej, tvärtom.
Vikten går uppåt, även om jag inte riktigt kommit upp i en sumobrottares viktklass.
Mår jag bra? Nej, jag är tröttare än tröttast och har ont i varenda led.

Jag har sen en tid tillbaka gått in för en mer fettrik kost, med mycket ägg och rotsaker. Kan det sen innebära att jag går ner nåt kilo, så är jag mycket tacksam.

Det jag klart kan känna, är att man står sig mycket bättre på en kost som är fett- och proteinrik, än en kost som består av mycket kolhydrater. Man får inget sug efter mellanmål. Bara det borde göra så att vikten åtminstone inte ökar.

Vad jag undrar över, är hur en fettrik kost egentligen påverkar blodkärlen? Man har ju länge hävdat att fett kleggar igen kärlen, med risk för sjukdomar i hjärta och kärl som följd.
Den frågan skulle jag gärna vilja ha ett svar på!

Mors och goodbye!

Finns det något tristare än en regnig, grå novemberdag? Är det så att vädergudarna håller på att slå något slags rekord? Tävlar de i tråkigt väder? Ska de ta kål på oss?
Nej, mors och goodbye alla gudar, se till att skaka fram lite snö nu. Och sol. Och det ska räcka fram till sista mars.
För då får ni se till att våren kommer. Poff! På en dag. Inget slask och blask. Lite fågelkvitter och blomster.
Det kan väl inte vara för mycket begärt?

Kan ni tänka er att livet kan se ut så här? Det kan vara fullt av blommande salvia.

Det kan vara en bänk i parken. Att vila på.

Eller en kastrull med vinbär.

Eller varför inte en blå himmel och en flaggstång, som busiga scoutbarn målat röd.

Jag vill ha allt det där nu!

Rättelse: Det är ju för jösses december nu, november är passerat! Tack Margareta!

Bästisar

Fick fint bloggpris idag. Av Marie S. Nu är det meningen att man ska välja ut sju andra, som också ska få detta pris.

Och då får jag beslutsvånda. Så alla ni som läser och skriver hos mig, ni får detta pris.

Ni är mina bästisar, allihop!