Tjuvstart

Imorgon åker jag hit! Tjuvstartar genom att lyssna på lite Kitaromusik.

Tänk om jag valde fel!

Det är inte klokt vad fort saker och ting händer. Nu har jag fått flera jobberbjudanden från och med nyår, när mitt vikariat går ut. Tyvärr har jag knappt inte fått någon betänketid, utan svar skulle lämnas på stört.
Men nu har jag bestämt mig för att fortsätta inom hemsjukvården, fast i ett nytt distrikt. Det är också i centrala staden, fem minuters cykelväg.
Det bästa är att det inte ingår något äldreboende, utan det är enbart hemsjukvård. Inte för att jag har något emot de äldre som bor på ett äldreboende, utan det är arbetssituationen med brukare både "inne och ute" som är jobbig.

Jag hade ju egentligen tänkt tacka ja till arbetet inom psykiatrin, men nu blev det så här. Efter operation övertalning. Hoppas att jag valde rätt!

7 saker om mig

Jag har blivit utmanad av Znogge. Jag ska skriva 7 alldagliga och/eller knäppa saker om mig själv och sen utmana 7 andra personer att göra samma sak.

1. Jag har haft hissfobi, men det är nästan helt borta. Åker de flesta hissar obehindrat nu.

2. I 20-årsåldern stack jag iväg ensam på en resa. Den gick till New York, Los Angeles, San Fransisco och Hawaii. Idag skulle jag nog inte våga ensam på en sån resa.

3. När jag var cirka 10 år, kom jag tvåa i en sångtävling. Priset var en bussresa till Stockholm, med besök på Nalen. Där spelade Tages och Ola&Janglers. Tänk att mina föräldrar vågade skicka iväg mig på det.

4. Jag har åkt häst och vagn, under en vecka i Orsa Finnmark.

5. Jag har gjort flera flottfärder. Under en vecka åkte jag flotte på Klarälven. Jag har åkt på en liten bambuflotte, ner för en vild flod i norra Thailand. Och jag har åkt gummiflotte på en flod i Mongoliet.

6. Jag har svårt att säga nej. Tar på mig alldeles för mycket jobb och uppdrag. Sen mår jag dåligt på grund av stress.

7. Jag drömmer om att åka till Afrika och titta på bergsgorillor.

Det här blev ju nästan en reseutmaning. Och det är ju bland annat det som är knäppt med mig. Jag älskar resor. Gärna till ovanliga ställen.

Nu kan jag inte välja ut 7 stycken bloggare, utan vem som helst som har lust, får gärna göra utmaningen.

Måste gilla läget

Jag har varit till läkare och fått det bekräftat att det sannolikt är artros jag har i mina leder. Generell artros, vilket innebär att så gott som alla leder är drabbade.

Jag har ju fått höra det några gånger förut också, men jag har liksom inte accepterat diagnosen. Jag vet inte om det beror på att min mamma också är hårt drabbat av artros och numer är nästan orörlig. Vem vill bli som sin mamma? Inte jag.

Sen har jag alltid förknippat artros med väldigt gamla människor. Men min ledvärk började för många år sedan. Inte vill man då tro att det är åldersförändringar, som man är drabbad av.

Nu har dessvärre vår äldste son, 23-åringen, förmodligen också drabbats. Så då är det nog bara att ge upp och inse fakta. Det här är en ärftlig variant, som för varje generation har gått längre ner i åldrarna.

Det finns ju ingen direkt behandling, förutom värktabletter. Man kan operera, men som doktorn sa, man kan inte operera hela kroppen. Jag ska fundera på saken och i sånt fall välja vilken led som är värst.
Sen bör jag använda stödbandage, ortoser, till fotleder, knän och handleder. För i och med att brosket försvinner, så blir lederna instabila, vilket leder till att musklerna får jobba väldigt mycket. Det är också förklaringen till att jag är så trött jämt. Det här muskelarbetet är extremt uttröttande.

Nu måste jag lära mig att acceptera min diagnos, gilla läget, helt enkelt.
Fast lätt är det inte.

Res med mig

Jag vill resa! Har precis suttit och tittat igenom mina foton. Drömmer mig bort. Vill uppleva natur, spänning, nya miljöer och annorlunda kulturer.

Här följer ett axplock från några av mina resor:

Mongoliet, så annorlunda, så enastående vackert. Hästar, natur och givmilda människor.

Kina, muren och alla sevärdheter. Stort och mäktigt.

Prag, charmigt, mysigt. Stor, liten stad.

Italien, Markusplatsen i Venedig. Alla duvor, kanalerna, de fuktiga husen. En märklig stad. Unik.

Men Sverige går bra, det med. Till exempel Dalhalla. Exotisk skönhet mitt i Sverige.

Klicka på bilderna.

Jag vill åka nu!

50 år är ingen ålder

Här kan ni läsa om några glada födelsedagsbarn.
Och som sagt, 50 år är ingen ålder. I alla fall inte på en Smurf!

Så blir man snäll

Jag läste att man blir snäll och vill ge bort presenter, om man håller i en varm kopp.
Hmm, jag får nog servera min snörvlige man en kopp honungsvatten nu. Och ta en själv också, för den delen.
Tänk vad snälla och givmilda vi kommer att bli!

Sen ska vi titta på filmen "Babel". Gillade upphovsmakarens förra filmer, "Älskade hundar" och "21 gram".
Sen medverkar ju Brad Pitt i filmen, inte helt fel sällskap en lördagkväll.

Idoltrams

Jag förstår inte varför alla Idoldeltagare ska likriktas? Varför ska de stylas och göras om och låta och se likadana ut?
Varför får de inte behålla sin egenart och utveckla den? Självklart kan inte en soulsångerska konkurrera mot en gladpoppare, eftersom teman och styling går just i den riktningen.
Och en innerlig och känslofull sångerska som Anna har inte heller mycket att hämta.
Just Anna är en artist som jag skulle vilja se mycket, mycket mer av.
Men det ska vara den Anna som uppträdde den första gången.

Jag vinner

Nu har jag varit förkyld i sex veckor. Det känns som ett normalt tillstånd numer.
Igår insjuknade maken i en ordentlig förkylning. Och ni vet ju hur det är när en kille är förkyld.
Men jag tror inte att han slår mig i det här fallet. Den här kampen vinner nog jag.

Och just nu hör jag att någon vunnit en miljard på lotto i Italien. Det är den riktige vinnaren!

Dumt så dumt

Jag förstår att bonden Magnus inte har funnit kärleken tidigare. Med den människosynen. Att påtala att TV-dejten är knubbig och har glasögon och att det är lätt att gå ner några kilo, är faktiskt mer än lovligt dumt.
Vem tusan vill tillbringa sitt liv med en sån man?

Nu kommer kvartlivskrisen

Nu läser jag om kvartlivskrisen. Om människor som bränner ut sig, redan i tjugoårsåldern.
När jag tänker efter, är det kanske inte så konstigt att sånt händer. Vi lever i ett hårt tempo, inte minst människor mellan tjugo och trettio. Det är då allt ska ske.
Utbildning, skaffa arbete, göra karriär, träna, hitta kärlek, resa, skaffa barn, inreda ett hem osv.

Sen ska man vara nåbar, överallt, hela tiden. Unga människor går omkring med en mobiltelefon, oftast i handen. Tittar sig inte ens omkring, utan stirrar rakt ner i telefonen.

Jag tror inte att det är bra. Jag tror att hjärnor behöver vila ibland. Behöver få tystnad. Behöver få intryck från naturen och naturens ljud.

De största kraven på oss, är det vi själva som ställer. När vi är så kravfyllda, orkar vi inte ta emot krav från omgivningen. Vi är så fyllda av det vi anstränger oss för att göra och leva upp till, att det rätt som det är tar tvärstopp.

Det är då, vid tvärstoppet, som vi måste stanna upp. Ta ett steg bakåt. Bestämma sig för att det här inte går längre. Att det nu är upp till mig själv att dra i nödbromsen.
För att inte köra ända in i väggen!

Samson

Mjukt och stilla. Så vackert.

Äldrevården är inte alls så dålig

Jag läser här att fyrtiotalisterna förväntas göra uppror inom äldreomsorgen, den dag de är i behov av hjälp av densamma.
Jag tror nu inte att det kommer att bli något större uppror precis.

Jag har själv arbetat inom äldreomsorgen i åratal och kan bara säga att omsorgen har blivit allt bättre och bättre.
All omsorg utgår från individen och vad du själv önskar få hjälp med. Och dina önskemål får du i stort sett tillgodosedda.

Vad som däremot har blivit försämrat är personalens situation. Hög arbetsbelastning och låg bemanning är det som gäller.
Inte att personalen gör ett sämre jobb, för det gör de inte. Men det är slitigt och tungt, både ett fysiskt och psykiskt krävande arbete.

Då och då fylls media av skräckrapporter om den dåliga kvalitén på äldrevården. Speciellt vanligt i valtider förstås.
Och visst är det mycket, mycket som kan bli bättre. I alla fall när det gäller personalens situation. Får personalen det bättre, så får vårdtagarna det också. Det är enkel matematik.

Men det är få vårdtagare, både inom särskilt boende och i hemtjänsten, som har det så illa ställt som vissa artiklar vill göra sken av. För personalen gör verkligen allt för sina boende.

Något som däremot kanske inte förekommer lika mycket, är de anhörigas kontakt med sina äldre anförvanter. Nu för tiden är människor så upptagna och har nog med sitt, och att hälsa på eller ta hem de äldre släktingarna är inte alls lika vanligt som förr i tiden.

Jag vill mena att de äldre har det mycket bättre nu. Den sociala biten, med aktiviteter av olika slag, står i fokus inom äldrevården.
Däremot satsar inte kommunerna lika mycket på den medicinska kompetensen. Vi sjuksköterskor är ofta underbemannade och går många gånger på knäna.
Men vi, liksom all övrig personal, sätter alltid vårdtagarna i första rummet!

Kungen och klockan

Undrar om pappa Kungen har förstått det här med att den biologiska klockan, tickar på hos kvinnor över 30. Att det kanske inte alls blir en enkel match för Victoria att föra monarkin vidare.

Hennes syskon kanske inte heller kan utföra det uppdraget utan problem, eftersom de förväntas gifta sig efter storasyster.

Pappa Kungen är tydligen inte nöjd med valet av kronprinsessepojkvän. Att han sen själv gifte sig med en kvinna utan kunglig börd, har han tydligen glömt bort.

Det svenska kungahuset må ha väldigt vackra kungligheter, men något konservativare får man nog leta efter.

I vår herres hage

I vår herres hage finns många konstiga djur. Här är två av dem.

Först finansgrisen och längre ner fastighets-katten.



Känner du till några konstiga djur?

Skräp i rutan

Jag kan tycka att det är bra att Katrin får lämna sitt jobb på TV.
Att göra sig lustig på andras bekostnad är aldrig okey. Att gå så långt som rent förtal är än värre.

Det finns så mycket dynga i rutan. En större utrensning vore på sin plats.
Får hoppas att detta är början.

Också ett handikapp

Läste en artikel om ansiktsblindhet. Blev glad då jag insåg att det inte bara är jag som har det här problemet.
För vi är tydligen rätt många som är drabbade.

Intressant att läsa det här att det även kan gälla ens eget ansikte. Det stämmer jättebra på mig. Jag skulle aldrig kunna beskriva mitt eget ansikte och jag kan också haja till när jag ser mitt ansikte i en spegel.

Och att inte känna igen grannen, som har mössa på sig, det har jag upplevt många gånger.
Men har grannen alltid mössa, så är det mössan jag känner igen honom eller henne på. För jag har inga problem att känna igen kläder. Eller andra kroppsdelar, jag kan känna igen och beskriva folks händer eller fötter.

Dyslexi, som det står om, har jag inte. Men däremot svårt för siffror. Och kläder och smink och sånt är inte heller min grej.

Så mycket stämmer på mig.

Musiken i videon har inget med detta att göra. Det är bara en favoritartist med en favoritlåt!

Smakar det så kostar det

I allhelgonahelgen firar vi bröllopsdag, närmare bestämt silverbröllop. Det låter ju väldigt ålderstiget, det här med silverbröllop.
När man var barn, var tanter och farbröder som firade silverbröllop väldigt gamla.
Så gammal är ju inte jag!

Nåväl, vi hade bestämt att göra någonting roligt och annorlunda den helgen. Gärna en spa-upplevelse.
Jag letade igenom internet efter aktiviteter. Tyvärr visade det sig att allting är väldigt dyrt. Så ett tag var jag nära att backa.
Men sen började jag tänka som så, att silverbröllop firar man säkerligen bara en gång i livet. Så då får det kosta.

Därför har jag nu bokat ett dygn på Yasuragi-spa. Dyrt, förstås. Men som sagt, smakar det så kostar det!

Ansiktsblindhet

Jag har i tidigare inlägg, skrivit att jag lever upp till mitt namn, Imse Vimse. Nu kan jag bara konstatera att jag åter igen, har blivit varse att det namnet passar mig bra.

Häromdagen var jag på ett hembesök hos en äldre vårdtagare. Vi skulle ha en så kallad vårdplanering. Ytterligare några personer från kommunen var med, samt personens son.

Jag hälsade artigt och presenterade mig för dem. Sonen tittar lite förvånat på mig. En bit in i samtalet är det som om sonen vill säga mig något. Till slut kan han inte hålla sig, utan säger då att vi bor grannar.

"Eh, jamen... visst", säger jag. "Just det".
Jag hade nämligen aldrig sett karln förut. Trodde jag.

För till saken hör att jag har en släng av ansiktsblindhet. Inte bara en släng, enligt min man. Han är glad varje dag, när jag känner igen honom.

Och det här att träffa en person i ett nytt sammanhang, det är helt hopplöst. Möter jag till exempel mina grannar i en oväntad situation, så har jag jättesvårt att känna igen dem.

Jag brukar dock inte ge mig in i några förklaringar, eftersom det här handikappet är obegripligt för de flesta.
Jag hejar när någon hejar på mig, helt enkelt.

Misshandeln

Ja, vad ska man tro? Kan man tillfoga sig alla dessa skador själv?
Kan man slå ett blockljus så hårt i sitt eget huvud?

Ett som är klart är att både mannen och den unga kvinnan verkar vara trasiga människor, med svåra problem. Samtidigt som ingen av dem verkar ha någon insikt i vad deras respektive roller i detta drama har lett till.

Det är bara att hoppas att insikten vaknar och kommer upp till ytan. Innan dess lär ingen av dem vara mottaglig för hjälp.

En kväll med fyra män

Gårdagkvällen tillbringade jag tillsammans med fyra skojfriska herrar. Det blev väldigt mycket snack om underliv och sånt. Men det kanske man måste räkna med. Det är väl sånt som går hem.

Men roliga var dom. Var och en på sitt sätt. Vilka dom var?
Jo, det var Björn G, Soran I, Måns M och Özz N. Platsen var Uppsala nya konserthus.

Det var för övrigt mitt första riktiga besök i nämnda konserthus. Ett riktigt tjusigt ställe, med en fantastisk utsikt över hela staden. Väl värt ett besök.

Nej, nu ska jag ut i solen, gott folk.
Ha en underbar dag!

Arga mannen

Man biten av hundägare! Jo, ni läste rätt.
Det är inte alltid det är hunden, som är mest bitsk.

Morgondagen är idag

Tänk på att idag är den morgondag, som du bekymrade dig för igår.
Och så farligt blev det väl inte!

Något att bita i för en språkpolis

Ähum! Var ska man lägga Loppis saker då? För att inte tala om Loppis själ?
Och varför är det bara poliser som anmäles?

Fler arga lappar finns här.

Tack Marie

Tack snälla Marie, för den fina rubrikbilden!
Visst är den fin?

Är han bekant, nobelvinnaren?

Depp
Det är fortfarande lite höstdepp här på fronten. Förkylningen ger inte med sig. Har en envis hosta och ont i halsen.

Utbildning
Distansutbildningen i friskvård, som jag har sökt, är inställd. För få sökande. Till kursen som började tidigare i höstas, var det istället många sökande. Därför beslöt man att ordna en utbildning till. Men nu blir den alltså inte av, eftersom det var för få sökande.
Så snopet!

Arbete
Något som jag däremot blev glad över, är att jag har fått en förfrågan om jag är intresserad av ett vikariat inom kommunens psykiatrienhet, efter nyår. Det är jag. Har ju jobbat lite extra där under våren. Så jag ska dit och prata med chefen om någon vecka.
Det passar ju bra, eftersom mitt nuvarande vikariat sträcker sig året ut.

Nobel
Måste erkänna att jag aldrig hört talas om årets nobelprisvinnare i litteratur. Har redan glömt bort hans namn.
Någon som känner till honom?

Tusen bitar

Så bra. Gåshudsmusik för mig.

Till alla som kritiserar Rosa

Jag har tittat runt och läst vad man skriver i bloggvärlden om bloggaren Rosa.
De allra flesta verkar tycka att det har blivit en höna av en fjäder och att detta har fått alltför allvarliga konsekvenser för Rosa.

Men det finns undantag. Det finns de som är av en annan åsikt. Er vill jag fråga en sak:
Fattar ni inte att ni trampar på en människa som redan ligger? Hon är nere för räkning och ändå ska hon sparkas på! Det är vettlöst!

Tror ni inte att hon är medveten om och inser själv vad hon har gjort?
Fattar ni inte att hon har två barn, som läser alla hätska kommentarer och inlägg?

Jag vill också fråga hur ni gör på arbetet, läser ni aldrig på hemsidor eller i mail eller skriver mail som inte har med arbetet att göra?
Ringer ni aldrig privata samtal från arbetstelefonen på arbetstid? Kommer ni alltid i tid och går aldrig hem en minut för tidigt?
Och röker gör ni förstås bara på lunchrasten? För det där med fem minuters rast per timme kan ni glömma. Det står ingenstans i någon lagtext att det ska vara så. Däremot ska man ha rast efter fem timmar och då får man röka.
Och ni har väl aldrig heller talat illa om chefen?

Sveriges arbetsgivare måste vara lyckligt lottade, som har så lojala medarbetare!

Den ärliga bloggaren

Att skriva blogg kan ha sina risker. Jag skrev själv om min negativa inställning till pedofiler, på en blogg för något år sedan. Och blev överröst av elaka kommentarer.

Nu är det en annan bloggare som har råkat illa ut. Hon har bloggat lite då och då på sin arbetstid, men förmodligen är det inte där skon klämmer. Utan det är hennes uttalande om sin chef, som sticker i ögonen på nämnda chef.

Man kan tycka att första åtgärd i ett sådant här fall, vore att chefen kallar in den anställde för ett samtal. Och klargör att detta med bloggen får man sköta på sin fritid. Samt försöker reda ut den anställdes uppenbara missnöje med sin chef.

Nu gick det inte till så, utan kvinnan blev istället uppsagd från sitt arbete.
Företaget har inte tecknat något kollektivavtal och jag har förstått att facklig verksamhet inte har uppmuntrats på arbetsplatsen.

Jag har följt hennes blogg under lång tid och förstått att hon älskade sitt arbete högt och var en tillgång för företaget.
Att man har olika känslor för en chefsperson är inget ovanligt och att dryfta dem i en anonym blogg är inte heller ovanligt.
För många av oss bloggare, är bloggen en ventil och en fantastisk möjlighet att skapa ett kontaktnät. Det är utvecklande och många gånger lärorikt att vistas i bloggvärlden.

Att man sen skriver ett och annat som inte faller alla på läppen borde inte få så allvarliga konsekvenser, som det har fått i det här fallet.

Vem vill ha barnbarn?

Två av mina bästa vänninor ska bli mormödrar nästa år. Och vad ska jag bli?
Ingenting, förmodligen.

Skulle jag vara avundsjuk?... Va!... Nejdå, inte ett dugg!
Inte ett dugg avundsjuk är jag!

Jag...jag... eh...får nöja mig med en sjuk hund. Det...det räcker så bra.
Barnbarn...vad ska man med det till?

Till en kvinna

Musik till Rosa.

Kram på dig!

Var finns föräldrarna?

Har de här 13-åringarna inga föräldrar? Är det verkligen inte någon av deras föräldrar som undrar och intresserar sig för vad deras telningar gör om kvällarna?

Det är en förhållandevis liten ort, så det kan inte vara några problem att ta reda på vilka dessa ligister är.

De sociala myndigheterna måste agera, om nu de oansvariga föräldrarna inte gör något.
För att förhindra en framtida katastrof.
Tänk på Rödeby.
Gör det, innan det blir försent.

Besök på andra sidan

Jag är väldigt intresserad av det övernaturliga. Tror hejdlöst på allt sånt.
Men nu vet jag inte. En kollega här i kommunen har nämligen gjort ett besök på "den andra sidan".
Hon fick ett hjärt- och andningsstopp, men räddades tillbaka till livet av en annan kollega.
Nu har hon berättat att under sitt besök på "andra sidan", så hamnade hon i Västerås! Av alla ställen! Det är alltså dit man kommer.

Då får jag i alla fall inte så långt! Tre mil ska man väl kunna ta sig, när man vill spöka för någon man känner.

Leva på hoppet

Hoppfullt!

Det går bakåt

Bakåtsträvan!

Kärringsvammel

Maken har åkt iväg till Dalarna, med några kompisar. Det hade jag ingenting emot, tvärtom faktiskt.
Jag känner mig så trött och sliten, att en ensam helg känns som en gudagåva. Jag är inte ett dugg sällskaplig just nu.
Den j-a förkylningen vill inte gå över. Är till och med lite sämre idag.
Så nu blir helgen på mina villkor. Vilket innebär vila!

Jag åkte ner till stan efter jobbet, för att köpa lite mat och popcorn. Det är nämligen de enda snacks som jag äter, men maken avskyr lukten! Tänkte därför passa på att frossa i popcorn.

Tror ni att jag kom hem med det? Nej, naturligtvis inte. Däremot kom jag hem med en massa annat, som jag inte alls hade tänkt köpa.
Till exempel en moccabryggare. Ni vet en sån där åttkantig sak, som man ställer på plattan.
Det var utförsäljning i en presentbutik i stan, så då passade jag på att gå dit.
Men som sagt var, popcorn glömde jag bort.

Gjorde också ett besök på biblioteket. Kom hem med några böcker och två filmer.
Dels "Efter bröllopet", med Rolf Lassgård, dels "Gudomligt ingripande", som jag aldrig hört talas om. Det är en kärlekshistoria mellan en palestinsk man i Jerusalem och en palestinsk kvinna i Ramallah. Tydligen en film med galghumor och satir.
Ska bli intressant att se den.

Jag hade tänkt titta på Idol, men jag tycker att det blir mer och mer ointressant. Startfältet är en katastrof. Lars, Anna och Loulou är de enda som är värda att kallas idoler. Övriga kan gå hem och lägga sig!
Tycker denna surmulna, deppiga kärring!

Musik för den deppige

Deppmusik! Passar bra.

Att inte ta slut

Man ska väl inte gnälla på sitt nya jobb, men jag tycker att jag blir rätt utsliten på det där stället. Jag kom som en skänk från ovan, säger dom. Och det har jag nog märkt. En skänk som ska vara överallt tydligen, hela tiden.

Nu har jag så smått börjat säga ifrån. För arbetsbördan måste vara rimlig. Även för en vikarie.
Sex timmar om dagen, var det sagt att jag ska arbeta. Det har det inte blivit någon dag.
Men har man som jag, en gång tidigare kört in i väggen, så vet man att det inte är hållbart att ha så här hög arbetsbelastning.

Det var ju också anledningen till att jag tänkte studera i höst. För att komma ifrån arbetet inom den kommunala hemsjukvården. Efter alla års slit. För det är ett jobb som sliter.
Men nu är jag alltså tillbaka, på ruta ett liksom.

Ett glädjeämne är ändå att jag har anmält mig till en distanskurs i friskvård, på Folkuniversitetet. Den är helt på distans, så där behöver jag inte deltaga i några fotbolls- eller boxningsmatcher!
För hälsa och friskvård är någonting jag vill kunna ägna mig åt, när jag känner att jag har gjort mitt inom den kommunala hemsjukvården. Det känner jag i och för sig redan nu, men jag får härda ut resten av året. Då är detta vikariat till ända.
Och förhoppningsvis har jag inte tagit slut innan dess!