onsdag, september 16, 2009

Den trötta

Tröttheten ligger som en våt filt över mig.
Tung, odräglig.

Har aldrig varit så trött förut, sa jag tidigare ikväll. Men det har jag. Ofta.
Kroppen känns urlakad. Förbrukad. Ond.

Är som fastnaglad i klaffsig lera. Lera som sprider sig, in i minsta por. Som förlamar och sveper in mig i ett hårt, tungt skal.

I ett slutet rum.

Måste ut.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Först och främst - jag har sovit middag idag.

Sedan tänker jag på din diabetes och kombinationen av allt ditt flackande på arbetet. Jag forsätter att hävda att det aldrig kan vara bra.

/Avsändare Margareta

Charlotte sa...

Känner igen det där och håller med föregående "talare"!!

Kramar!

Mia S sa...

Vill bara tala om att jag läst,
vet inte vad att säga...
önskar jag kunde göra något annat,
något glatt och varmt !
Kram ♥

Anders Jacobsson sa...

Andas
Känn att du bär vingar
Oavsett
du är fri
du lever
har hud som känner
tankar som sprudlar
Andas
djupt
lyssna
ditt hjärta kan sjunga för dig
visste du det?
Du är fri

kram.

Znogge sa...

Ja, det måste du. Ditt jobb är intensivt och sedan din diabetes. Man allt är inte lätt att förändra.

Kram

Humlina sa...

Godermorgon du lilla envisa mysfia!
Vad gjorde du dagen innan tröttheten la sig som en våt filt över dig??? Din trofasta kropp skriker ju efter lite vila, efter lite omtänksamhet och omsorg.
Måste du verkligen springa in ii väggen innan du är redo att lyssna?
Jag vet av egen erfarenhet att när man är som mest slut hjälper inga ord i världen..men här kommer några till ändå. Snälla kan du inte sjukskriva dig ett tag, så att din kropp får vila och du får kraft att ta reda på vad du behöver göra med ditt liv. Du kör så hårt med dig, din vilja är så stark men din kropp hänger inte med i dina viljesvängar. Hälsohem? Är det inget för dig? Komma bort och bara ta hand om dig själv och få hjälp av andra att sköta om dig.
(jag gjorde så när min kropp inte orkade med min viljas kraft..)
Stora varma innerligt mjuka kraftkramar till dig du universums envisaste imsestjärna
ps Anders skriver "Andas" Ett viktigt ord . För när vi har det jobbigt/svårt andas vi ofast alldeles för grunt och ytligt och kroppen får inte tillräckligt med syre. För det är inte bara lungorna som behöver syre utan hela kroppen, varenda cell. Tänk bara när brasan får för lite syre, då brinner elden med mycket svag låga..så jag säger också ANDAS..iiiiiiin och uuuuut

messan sa...

Känner igen in i minsta detalj när tröttheten anfaller en...
Var rädd om dig!
Kramar

Åsa! sa...

Det där lät inte alls bra?! Sköt om dig vännen!