måndag, september 14, 2009

Varningsklockor

Man må tycka att jag är en riktig gnällfia, men det är väl nåt som jag är av födsel och ohejdad vana. Men det är inte så att det är min livsluft att gnälla, det är det inte. Det är mera så att ibland rinner det bara över, det blir för mycket och då måste jag gnälla av mig lite.

Så nu ska jag gnälla om mitt jobb, vilket inte är så ovanligt.
Den fasta tjänsten som jag fick i somras, eftersom jag gjorde anspråk på företrädesrätt och som man inte kan säga nej till, för då är det ajöss och goodbye, är en pooltjänst. Vilket innebär att jag är på olika ställen och arbetar varje dag. Jag får ett sms, där det står var jag ska vara och så går jag dit.
I tjänsten ingår arbete var tredje helg på sköterskejouren, vilket också innebär arbete i hela kommunen.

Nu är jag less på det här kringflackandet! Det är väldigt höga krav på dokumentation för oss sjuksköterskor. Allt du gör eller säger åt en patient eller som vi måste säga, kund, ska dokumenteras. Allt man inte gör också, för den delen. Vilket innebär att jag sitter på olika kontor varje dag och skriver.
Alla kontor och all utrustning är olika. En del har, tack och lov, höj- och sänkbara skrivbord. En del har inte det. En del har skärmen placerad en halvmeter bort, med en massa bråte mellan skärm och tangentbord. En del har utslitna musar (möss?), som man får dra över hela skrivbordet. En del har illa placerade lampor. En del har stolar som inte går att höja.

Allt det här är jättejobbigt!
Jag måste sitta vid ett lågt bord, på en hög stol, med dataskärmen så nära som möjligt i god belysning.
Annars får jag ont i axlar, armar och handleder.
Och så har jag mina besvär med ögonen. Har kraftig glaskroppsavlossning, vilket innebär att suddmoln och prickar ständigt far omkring i mitt synfält.

Och nu börjar besvären göra sig gällande, med värk i axlarna och domningar i ena handen. Ont i huvudet, på grund av att jag får anstränga ögonen så mycket, när jag sitter för långt från skärmen och tittar genom mina suddmoln.

Arbetet på helgerna innebär ett farande med bil i hela kommunen, för att göra akuta insatser och bedömningar. Det går aldrig att veta om och när man får möjlighet att äta. Och det är svårt med min diabetes i såna lägen.

Nu har jag fått gnälla av mig lite och det känns bra. Tyvärr är jag sån som kanske har lite svårt att hejda ett sånt här förlopp. Jag fortsätter i stället att kämpa in i det sista, tills det brakar ihop.
Och lider i det tysta. Trots att jag vet att det är dumt. Urdumt.

Nästa år har jag jobbat som sjuksköterska i trettio år! Vad tiden går!
Att hoppa runt, som jag gör, tillhör på något sätt hundåren. Det gör man de första åren, för att få erfarenhet.
Och ibland förbannar jag mig själv, för att jag gick in i väggen på min förra arbetsplats, för några år sedan. Där jag hade ett fast arbetsställe, som jag egentligen trivdes på.
Men där arbetsbelastningen blev för stor och jag lyssnade inte på kroppens varningssignaler.

Nu hör jag varningsklockorna, som så smått har börjat klämta igen. Om jag kunde bli så klok, så att jag stannade upp och lyssnade!

11 kommentarer:

Åsa! sa...

Våra kvälls och nattsköterskor har liknade tjänst som dina helgpass. De har primärvård, hemvård och alla särskilda boenden över hela ön. Jag avundas dom icke. De har verkligen ett svårt arbete. Fast ibland är jag skitförbannad på dom också:)
Var rädd om dig!

Znogge sa...

Jag förstår att du gnäller för en sådan tjänst kräver sin kvinna och nästan mer där till!

Kram!

Humlina sa...

När rödlyset blinkar för fullt då är det läge att ställa sig på bromsen och bromsa allt vad man bara kan. Om du blir sjuk..är det ingen som tackar dig.Att stressa runt som du gör är inte ett smack bra för din kropp som har diabetesen att måna och tänka på.Kan du inte få en läkare att skriva ett intyg av något slag, att du måste få ett mer regelbundet jobbchema. Ja menar du har ju gett landstinget 30 år av ditt liv.
Har också varit en person som tjongat i väggen, skakat av mig och tjongat i väggen.. vägrat att lyssna på rösten inom som manade mig att svänga av vid ett nytt vägskäl. Nähädå..envisheten gillade inte sånt tal..kör på bara. Du Imse..jag tycker att du ska bry dig om dig själv också...dessa gamla urdammiga inprogramerade kvinnotankar som sitter så djupt i oss sen massor av kvinno-generationer behöver ersättas mer av det "mänskliga rättighetstänket" Jag gillar flygvärdinnornas säkerhetsgenomgång där de förklarar: sätt först på dig själv syrgasmasken innan du hjälper andra.
Är det kvinnors sak att ge behöver vi också fylla på för att orka vara utgivande Kram

Pinglan sa...

Humlina skrev något klokt där!

Var rädd om dig.

Kram!

Helena sa...

Humlina skriver så klokt.... Håller med henne. Absolut! Snälla Imse, var rädd om dig! Inget jobb i världen är värt hälsan. Jag håller precis på att kravla mig tillbaka över kanten efter att ha trillat i "duktighetsfällan". Försöker febrilt att ändra mitt tänk både på jobbet och hemma. Men UUURRGH vad jobbigt det är!!!
Jag tror att just det här att aldrig få lov att följa en planering och att aldrig veta vad som komma skall det kan i princip suga musten ur vem som helst! Och ditt arbete verkar ju extremt.... Lyssna på dina klockor och ta hand om dig själv. Var lite ego! Kramar Helena

Anonym sa...

Kikar in här och hoppas att du mår lite bättre i morgon...
Kram Anna

Storarvid sa...

Joo jag kan förstå din klagan, och så länge det hjälper lite att skriva ned det så tjaa vad ska man säga? lite torftigt att säga att det är bra, men i alla fall.
Jag KAN nog tycka att det är viktigt att man framför sådana saker som går enkelt att rätta till till berörda parter. Ett vettigt bord och belysning exempelvis är ju en sak som är nästan otroligt att de inte kan ställa upp på bättre än så, du som gett så mycket av dina år till dem.
Lyssna på varningssingnalerna och se till att folk förstår.

Lallis - liv och leverne sa...

Jag håller också med HUmlina
Klokt skrivet.
Och det klart att man får gnälla.
Ibland rinner det som sagt bara över och blir för mycket.
Stor kram Lallis

Magnus Thorn sa...

Tänk om alla kunde stanna upp lite. Ge sig av bort från motorvägen. Då vore det här samhället på väg mot friskheten, bort från idiotismen.

Håll ut.

fashionhaggan sa...

ja, nu låter det som det är dags för en paus, och så skriv ett gnällbrev till kommunen, dom borde få ta del av detta du skriver här, när du ändå är i farten skicka det till lokaltidningen också, så det uppmärksammas hur ni har det!

Pia sa...

Sätt ner foten och se till att din arbetssituation förändras. Du har ju verkligen argument till varför du vill ändra på det.
Go girl!!
*sitter här och pinglar som som en galning* ;o)