Det här med blogg

Här finns en intressant artikel om bloggare och bloggandet. För visst är det ett spännande fenomen, det här med att skriva blogg. Vilka fantastiska kontakter man får, tack vare bloggen. Man lär känna människor över hela landet, i alla åldrar och från alla möjliga miljöer.
Även om de man fastnar för, har många likheter med den egna bloggen. Vi skriver om ungefär samma saker. Inte så konstigt, kanske. Jag skulle inte ha mycket gemensamt med en modebloggare eller en bloggare som enbart skriver om politik.

Sen har vi kändisbloggarna. En del har tusentals läsare, trots i mitt tycke, helt ointressanta inlägg. Sen finns kändisarna som skriver medryckande och trevligt om sitt jobb och liv i allmänhet.
Jag har lämnat kommentarer hos några få s.k. kändisar, men upplever tyvärr att det där är frågan om enbart en envägskommunikation.

För det är ju gensvaret, som gör bloggandet intressant. Att just du läser min blogg och skriver en liten kommentar. Att jag hälsar på hos dig, och lämnar några rader i din blogg.
Det är givandet och tagandet, som är tjusningen. I alla fall för mig.

Ett gott skratt

I tidningen UNT, finns ett par riktigt roliga bloggare.
Per är en av dem.
Kolla gärna in hans julkalender.

Sen har vi Marias flamsiga blogg.
Många skratt har hon bjudit på.

Svaret på gåtan

Jamenvisst, var det den gamla proggaren Jan Hammarlund, som var på bilden i förra inlägget.
Marie S var snabbt framme med det rätta svaret.

Jan är från mina trakter och jag är bekant med hans syster. Han hade sin storhetstid på sjuttiotalet, men jag kan berätta att han är lika bra nu som då.

Jag var en stor diggare av proggmusik på den tiden. Speciellt Björn Afzelius och Mikael Wiehe var mina idoler.
Vet ni att det nästa år är tio år sedan Björn Afzelius så tragiskt gick bort.
Men tack och lov lever hans sånger kvar.

Nästa gåta

Det var en alldeles för lätt gåta i förra inlägget. Grattis Margareta!
Rätt svar var La Scala i Milano.

Vi tar en bildgåta till. Vad heter den här sångaren? Ni som lyssnade på proggmusik, kanske kommer ihåg honom.

Gissa min bildgåta

Bakom den här oansenliga fasaden döljer sig ett av världens mest kända operahus. Byggt 1778.

Vad heter teatern och i vilken stad ligger den?

Efterlysning

Ibland försvinner en bloggvän och man undrar vad som har hänt. Finns personen på någon annan blogg eller har han/hon slutat skriva?

Två som jag saknar är Lisalill och Tant Rut.
Är det någon som vet om de fortfarande finns kvar någonstans i cybervärlden?
Tacksam för tips!

Det vackraste

Sådan här vacker och vilsam musik är precis vad jag behöver.
Delar med mig till er.

Då går jag ner i min källare

Idag har vi köpt ett badkar! Maken hade tänkt att vi bara skulle titta, men jag tyckte att vi skulle slå till direkt, när vi hittade ett med bra pris. Så vi besökte faktiskt bara en affär.
Han tar aldrig sådana snabba beslut, men jag tycker att det är så jobbigt att gå runt i affär efter affär. För att sen kanske köpa det man tittade på först. För det har hänt!
Så om några veckor kan jag sänka ned min värkande kropp i bubbligt, varmt vatten. Jag längtar.

I vår källare finns två rum, som sönerna huserade i när de bodde hemma. När äldste sonen flyttade, lade yngste sonen beslag på hans rum också. Men nu har han nyligen flyttat till Stockholm, till en pytteliten lägenhet, som han delar med flickvännen.
Så i stort sett alla hans grejer finns kvar här. Men jag kommer att baxa in dem i det ena rummet, för det andra ska jag göra relaxrum av.
Där ska man efter badet, kunna vila och lyssna på musik, eller läsa böcker eller inte göra någonting alls.

Efter badkarsköpet, åkte vi och tittade på en utställning av den här konstnären. Hon gör fantastiska små konstverk av lera. Det är naturmotiv och små tomtar. Allt är gjort av lera, till och med det som ser ut som bark och mossa.
Jag fick en liten tomte, som hon har gjort, i julklapp för många år sedan. Den är så fin att den får stå framme året runt. Har inte hjärta att packa ned den!

När jag har något att se fram emot, lindras deppigheten. Så nu ska jag planera hur jag med billiga medel, ska ställa i ordning mitt relaxrum. Badkaret ska få stå i ett hörn i tvättstugan, så det hörnet ska också piffas till.
Jag kan riktigt se mig själv, där jag ligger utslängd på en dyna eller säng, med massor av kuddar och filtar. Det ska brinna doftljus och lyktor. På stereon tror jag att Eva Cassidy ska spelas mest.
Risken finns nog att jag bara lämnar min källare, om jag är nödd och tvungen!

Vad är meningen med livet?

Det här inlägget blir ett i raden av alla gnälliga inlägg jag skrivit om min värk. Värken har mest hållit till i händer, fötter och ben. Men nu har jag fått en vidrig värk i nacke och axlar. Det var åratal sen jag hade ont i de regionerna.

Ärligt talat så undrar jag ibland över meningen med livet. Att streta och gneta och alltid ha ont. Att stoppa i sig värktabletter, som inte har någon annan effekt, än att de kapar topparna. Att morgonprocedurerna tar ett par timmar, på grund av att allt går i ultrarapid. Är så stel på morgonen att jag knappt tar mig ner för trappan.

Det här innebär att jag går upp tidigt för att komma till jobbet i tid. Och på natten vaknar jag åtminstone ett par gånger på grund av värk. Det är lätt att räkna ut att jag är otroligt trött för jämnan.

Så just nu känns livet som en plåga. Jag har nästan femton år kvar till pensionen. Hur kommer jag att vara då? Är det värt att fortsätta kämpa? Ska man lägga sig ner och bara dö?

Kvinnor

Har nyss tagit en promenad i solen. Försökte gå så att jag fick solen i ansiktet hela tiden. Ett lagom snötäcke på marken. Det knarrade skönt under mina fötter.
När jag promenerar rensar jag skallen. Många tankar som virvlar förbi.

Tänkte på kvinnorna som bär burka, och som jag skrev om i ett tidigare inlägg. De får ingen sol på sin hud och riskerar att drabbas av benskörhet och andra sjukdomar relaterade till D-vitaminbrist.
Hur hemskt är inte det?
I länderna där burka förekommer är kvinnors värde inte stort och kvinnors rätt att söka vård är förmodligen begränsad.
Här uppe i Norden har ju vi kvinnor i alla fall möjlighet att hålla våra muskler i trim och vi har ett skyddande fettlager på kroppen, som tar emot vid stötar.
Men kvinnorna i dessa länder vistas ofta enbart i hemmet och dess närhet. Det ger inte mycket träning av musklerna.

Så olika förutsättningar vi har, ändå är vi så lika.
Vi letar och längtar efter kärlek. Vi vill ha ett hem och vi skaffar barn. Vi vill ha en meningsfull sysselsättning. Vi vill ha vänskap och närhet.
Ändå är vi ljusår ifrån varandra.

Bra Anna!

Jag håller med skribenten helt och fullt. Anna är alldeles för bra för detta spektakel. På det här sättet tror jag att hon får möjlighet att utveckla sin unika talang. Och slipper kasta bort sin begåvning på flamsiga turnéer och hastigt ihopsatta skivinspelningar.
Nu är det sluttittat på Idol för min del.

Motarbeta benskörhet

Andra morgonen med lampan, blev betydligt lyckosammare än första morgonen. Visserligen vaknade jag vid fyratiden, men tack och lov somnade jag om.
Sen vaknade jag halvsex, till ljudet av kväkande grodor. Jag hade ändrat från vågskvalp till grodkväk. Vågskvalp är så sövande.
Hela rummet lystes upp av lampans behagliga sken.

Överhuvudtaget är det lite lättare att leva nu. November är på väg att ta slut, marken täcks av snö och solen skiner.
Vi kvinnor behöver vistas mycket i solljus, för solen är vår viktigaste D-vitaminkälla. Brist på D-vitamin leder bland annat till skelettskörhet.
Det är något som vi nordeuropeiska kvinnor är väldigt utsatta för. Liksom kvinnor som bär burka.
För solens strålar måste träffa bar hud, för att vi ska ha nytta av dem.

Skelettskörhet är ett stort samhällsekonomiskt problem, samt givetvis även förenat med risk för mänskligt lidande.

En annan bra D-vitaminkälla är fet fisk, så kvinnor, ta och käka lite makrill och gå sen ut i solen!

Vårdskandal igen

Starten på mitt nya liv med lampan, blev väl inte så lysande precis. För halv fem blev jag väckt av LillaVovven. Då ville han ut och lufta sig.
Väl inne igen, kröp jag tillbaka till sängvärmen. Men klockan fem började lampan lysa. Och vid halv sex satte vågskvalpet igång. Då hade jag med lätthet kunnat somna om, fast då var det ju dags att stiga upp.
Får göra ett nytt försök imorgonbitti.

Idag har jag läst om den här präktiga vårdskandalen. Det står att alla anställda på avdelningen har omplacerats. Var då, undrar jag? Dessa personer är uppenbarligen inte lämpliga att arbeta med människor.
Det enda rätta hade väl varit att avskeda både personalen och ansvariga chefer, då samtliga har misskött sitt uppdrag.
All heder åt vikarierna, som vågade göra anmälningar.

Ser ljuset

Idag har jag fått hem min lampa! Så från och med nu ska jag vakna glad som en mört och pigg som en lärka.
Något som också gör mig glad är att maken äntligen har förstått att jag vill ha ett badkar. Ett hörnbadkar med inbyggd massage.
Så nu bläddras det i broschyrer och letas på internet.
Äntligen lite ljuspunkter i tillvaron.

Längtan tillbaka och framåt

Längtar tillbaka. Till sånt här.


Eller det här.


Eller varför inte det här.

Bra nyheter

Äntligen! Såna nyheter vill vi ha.
Jag har nog en liten höstdepression, i kombination med mycket ledvärk.
Så jag tror att jag tar den här nyheten på största allvar.
Och om det skiter sig, har jag i alla fall haft korta stunder av njutning.
För all del, en viss viktökning kanske blir en del av resultatet. Men ska man gå upp i vikt, kan man ju göra det av goda kalorier. Som åstadkommer en hel del positiva effekter också.
Vikten går för övrigt upp ändå. För mig räcker det att passera bagarens skyltfönster.
Det får bli så. Kaffe och choklad får stå för glädjen en stund, nu i denna mörka årstid.
Man kunde ha haft värre böjelser.

Fredagsfräckis

Undrar när min tomma skalle ska fyllas på med lite ny inspiration? Jag vet inte vad jag ska blogga om, jag vet inte vilken mat jag ska laga. Jag är överhuvudtaget allmänt urblåst.

Äsch, jag tror jag drar en fräckis istället:

Det var en kvinnlig hjärncell, som förirrat sig in i en manlig hjärna. När hon kom in där, så var det helt tomt. Inga manliga celler alls.

"Hallå", ropade hon. "Var är ni?".

Då hör hon ett svagt, svagt ljud:
"Vi är här nere".

Dagens födelsedagsbarn

Kolla filmen. Drömbilen i den här familjen.
Så tokiga är vi.

Bra låt!

Den är bra!

Vakna i soluppgången

Hahaha! Tänker ni. Nu är hon riktigt lurad.
Kanske. Att jag är det. För jag har beställt en "Wake up light"!
Jag är ju så morgontrött, så jag tänkte att en sån kunde vara bra.
I och för sig är jag lunchtrött och middagstrött också. För att inte tala om kvällstrött.
Jag får nog ha lampan med mig till jobbet förresten!

Botemedel mot värk?

Jag fick lite frågor i kommentarerna häromsistens, om jag har provat olika behandlingar mot värken. Och jag kan säga att jag nog har provat det mesta. Jag har säkert lagt ner en hel eller åtminstone halv förmögenhet på olika preparat och behandlingsmetoder. Inget funkar.

Det som är bäst är nyponkapslar, samt riven ingefära. Sen ger ju förstås vanliga värktabletter också lite lindring.
Men som sagt, något annat har jag inte funnit, som kan ge smärtan en match.
Men jag tar tacksamt emot tips!

Dagens hund igen

Nu undrar jag verkligen vad som har hänt med hundarna i dessa dagar. Här är ytterligare en hund, som har varit ute på äventyr.
Sist det begav sig, så var det den här hunden, som förmodligen tyckte att livet var lite tråkigt och innehållslöst.

No brain, no pain

Tja, man kanske skulle ta bort hjärnan, för att slippa värken.
Eller också kan man ju se värken som ett bevis på, att man verkligen har en hjärna.

Dagens hundar

Här är det också en hund som har varit ute på äventyr.
Vad är det med dagens hundar egentligen? Se föregående inlägg.

Djurkyrkogården

Bilderna nedan är från en djurkyrkogård, utanför stan. Framför den fina stenen står en bänk, där man kan sitta och minnas sitt djur.
Djurens aska sprids på ängen, sen kan man göra en liten minnesplats, om man vill, innanför gärdesgården.
På den här gravplatsen ligger min mammas lilla dvärgschnauzer. En fin och hygglig liten hund.
Och jag kan lova att han aldrig skulle ha stulit en bil, på det här sättet!

Illa, illa

Den här bilden har sonen tagit på en konsert med Backyard Babies, för något år sedan. Inte för att jag är någon diggare av dem precis, men bilden är fin, härligt med det blåa ljuset i bakgrunden.
Bilden utstrålar energi. Det gör inte jag.
Är så extremt trött. Sover och jobbar, är det enda jag gör.
Till och med bloggläsning och bloggskrivande, har jag lagt åt sidan.
Då är det väl illa?

Vi firar idag med

Idag handlar väl alla bloggar om Obama, så därför tänker jag inte skriva något om honom.
Däremot tänker jag nämna att den här dagen, 5:e november, är speciell för mig av en helt annat anledning.
Det är nämligen vår bröllopsdag. Fast vi firade ju i helgen. Men ändå. Lite måste vi fira idag med.

Eh, vaa?

Fängelsechefen uppmanar Anders Eklunds medfångar att låta honom vara ifred, annars åker de ut!
Åker ut!?

Är det inte just det som interner vill, nämligen komma ut?

Heja Lars!

Trodde juryn verkligen att Lars skulle stå där som ingenting och sjunga schlager? Denne Lars som de tog med på grund av personlighet och orginalitet.
Nej, skippa tramset med alla töntiga teman och låt folk göra det de är bra på.

Två tips!

Ett tips på nytt användningsområde för IKEA-kassen!

Och så får ni ett musiktips!

Nyandligheten växer

Det står i tidningen att nyandligheten växer i Sverige.
Är det ett tecken på att vi inte mår så bra? Att vi känner oss rotlösa och otrygga?
Inte vet jag, men jag tycker att det är spännande. Har alltid varit intresserad av det som inte går att förklara. Det som kan finnas därute, men som inte riktigt syns.
Och om det fungerar som en slags tröst för människor, så kan det väl inte vara helt fel?

Toppenspa

Att fira silverbröllopsdag på Yasuragi, var en ypperlig idé. Så underbart härligt och avkopplande. Och så skönt för mina värkande leder att ligga i de varma baden. Och få fötterna scrubbade, masserade och inpackade.
Jag måste säga att jag är riktigt imponerad av stället. Allt, precis allt, var toppen!