Mina vänner

Fina, fina bloggvänner, att ni ens ids svara på denna vilsekomna virrpannas inlägg. Denna fjollmänniska, som är världsbäst på att råda andra och tala om hur de ska vara, men som inte ens kan ta hand om den egna kroppen. Som leder sig själv rakt in i fördärvet, utan att blinka.

Denna vecka är jag i alla fall fyra dagar på samma ställe! Visserligen är kontoret jag hamnat på en ergonomisk katastrof. Idag har jag med ytterst mycket våld, lyckats få ner dataskärmen i ögonhöjd, så jag slipper sitta med böjd nacke. Ett handledsstöd rotade jag också fram. Men stolen, bordet och musen är fortfarande katastrofala.
En vänlig människa försökte hjälpa mig och vi kröp in under bordet för att försöka sänka det, men det var som gjutet i betong. Inte heller stolen gick att rubba till ett annat läge.
Men jag får ju vara fyra dagar på samma ställe, så jag får vara nöjd ändå.

Nästa vecka, på torsdag, ska jag sjunga med Caroline af Ugglas. Ser fram emot att få ta del av hennes energi och tokstollighet. Behöver få distans till det tunggrodda.
Få omslutas av musik, kärlek och gemenskap. I riktiga livet. Inte bara på bloggen.