Läser i tidningen att Marcus Birro och hans sambo har problem. De är på väg ifrån varandra. Först blir jag fundersam över, varför Birro går ut med det offentligt såhär? Kan inte lite sparas till privatlivet?
Sen blir jag bedrövad över hur två människor som nyss, efter lång väntan fått barn och tidigare kämpat sig igenom förlusten av två andra barn, inte längre kan hålla ihop sin relation?
Pojken är 7 månader. Så liten!
Hela livet förändras, när man får barn. Ingenting är sig likt.
Men det kommer tillbaka, närheten mellan mannen och kvinnan. Om man ger sig till tåls.
Det lilla barnet har rätt att kräva mammans och pappans fulla hängivenhet och kärlek. Barnet kom inte till världen, för att nästan omgående kastas in i en separation.
Föräldrarna måste överge sina egon för en tid. De måste agera vuxet. Det har det lilla barnet rätt att begära!
9 kommentarer:
Man ger upp för lätt är min kommentar! Livet är inte guld och gröna skogar utan en stor portion vardag också!
Kram
Hoppas verkligen det ordnar upp sig för dem - som sagt, efter att förlorat två barn innan tycker man de borde kämpa lite för sin lilla familj. Men vem är jag att döma?
Jag ger dig rätt i allt! Våra egon kanske ska vila ibland och komma tillbaka när tiden är inne! Jag hoppas att det går bra för dom och det kanske finns saker som ingen vet om. Kram
Jag borde inte kasta sten när jag sitter i glashus men vi skiljde oss inte fullt så tidigt efter drygt 20 år gick vi skilda vägar, våra pojkar var relativt "stora" och vi har alltid varit goda vänner.
Visst handlar det lite om ego och jag är inget undantag för vi slogs inte eller gjorde varandra illa på något sätt. Jag ångrar inte min skilsmässa eftersom vi båda är lyckliga idag och vi var 16 år när vi blev tillsammans, lite tidigt tycker jag idag men det finns undantag och de människorna är lyckligt lottade för alla skilsmässor skapar sår oavsett hur ense och vänner man är.
Jag tycker verkligen att de ska kämpa lite, samtidigt som jag inte har någon aning om deras privata liv och det ska jag inte heller lägga mig i det.
/Avsändare Margareta
Mmmmm.... Hoppas att det hela är uppblåst och tillvrängt av media (i vanlig ordning...)Kram
Kloka ord från dig!
Önskar dig en härlig torsdag!
Kram!
det är tufft att få barn, man får lsita hund i ett par år innan man har vant sig vid allt det nya!
Jag håller FULLSTÄNDIGT med dig helt och fullt. Har man satt barn till världen är det något som är väldigt fel om man tror att allt ska fortsätta som INNAN. Barnen har faktikst RÄTT att KRÄVA att föräldrarna ger sig till tåls. Barnåren är till viss del en transportsträcka mellan, öroninflammation förkylning ständiga vaknätter, kolik, krupp, skrik natten lång, och att man inte har någon tid tillsammans. Det ÄR jobbigt. Så är det ju för ALLA åtminstonne mer eller mindre. Det är nästan korkat hur vissa verkar tro att man får allt gratis liksom, och passar det inte, blir för jobbigt eller på annat vis inte som man tänkt sig är det som om många tror att det bara är att "dra" och skita i allt. Det är ju just DÄRFÖR man ska vara SÄKER på den man bildar familj med, att ha hållit ihop länge och pratat igenom INNAN vad man kan förvänta sig. Att ta sitt ansvar mot barnet.
Oh yes, jag håller med dig fullt ut. Barnet har rätt att kräva allt. Sen är det ju så att den första tiden som förälder är man ju helt uppslukad av barnet och parrelationen kommer sist och rent spontant är det kanske därför inte bästa tiden att bryta upp. Nu syftar jag inte på Marcus&Jonna då jag inte vet hur de har det utan i ren allmänhet.
Kram från en nybliven mamma som knappt ser min man för tillfället (och inte han mig heller) utan allt fokus finns på underverket Molly;)
Skicka en kommentar