Liten svärmor

Min lilla svärmor är verkligen liten som en kattunge. Liten har hon alltid varit, men nu är det inte mycket kvar av henne.
Senaste året har inneburit ett ständigt resande mellan hemmet och sjukhuset. Hon är svårt hjärtsjuk och har nyligen opererat bort en tumör i magen. Hon har fruktansvärda smärtor på grund av kotkompressioner i ryggen.
Hon har ansökt om ett annat boende, men naturligtvis finns det inga platser. Häromdagen kom hon hem igen, med utökad hemtjänst.
Och jag blir alldeles vansinnig! Det fungerar inte hemma. På den senaste vårdplaneringen sa både hennes barn, hon själv och jag ifrån. Hon kan inte återgå till hemmet!
Men två dagar senare är hon ändå hemma. Hon är så sjuk, så sjuk. Jag har jobbat inom äldrevården i oerhört många år och vet vad jag pratar om.
Nu ligger den här lilla, lilla människan i sin säng hemma och bara gråter. Den svåra hjärtsvikten gör att hon knappt kan andas. Hon har så ont, så ont. Ångesten river tag i henne.
Hon kan och vill inte vara ensam. Det gör mig så ont att se henne. Varken smärtlindring, dryck- eller näringsintag har fungerat hemma.
Varför ska en gammal människa behöva ha det så här? Hon har arbetat och slitit i hela sitt liv. Hon har fött fem barn. Blev svårt hjärtsjuk redan vid femtio års ålder.
Hon har aldrig i hela sitt liv gjort en fluga förnär. Snällare människa finns inte.
Och så ska det sluta på det här sättet.

Dårskap

Nationalsocialisterna har klistrat fula lappar lite här och där i vår stad den senaste tiden. Häromdagen tog jag bort en lapp från en lyktstolpe på vår gata.
Jag stoppade ner lappen där den hörde hemma. I påsen med hundbajs!

Klokskap

Om jag fick leva ett liv till... Om jag fick leva ett liv till, då skulle jag vilja göra fler misstag. Jag skulle vilja koppla av mer och vara mjukare, jag skulle vilja vara dummare än jag varit på den här resan. Jag skulle vilja ta saker och ting mindre allvarligt, bestiga fler berg och simma i fler sjöar. Jag skulle vilja äta mer glass och färre bönor... Jag kommer kanske att ha fler verkliga bekymmer, men jag skulle ha färre inbillade. Ni förstår... jag har varit en sån där människa som lever försiktigt och sunt timme efter timme, dag efter dag. Oh, visst har jag haft mina fina stunder och om jag fick göra om det skulle jag försöka att bara ha stunder, en stund efter en annan i stället för att leva så många år i förväg. Jag har varit en sån där person som aldrig går någonstans utan termometer, varmvattensflaska och fallskärm. Om jag fick leva om mitt liv en gång till skulle jag packa mindre i väskan. Om jag fick leva en gång till skulle jag börja gå barfota tidigare om vårarna och fortsätta med det längre in på höstarna. Jag skulle dansa mer, åka mer karusell och jag skulle plocka fler tusenskönor... Nadine Stair, 85 år,

LillaVovven gästbloggar: En skön stund

Att ligga och dåsa på trappan bredvid en fläkt, det är ganska skapligt, tycker jag.
Matte gillar det här bättre. Att sitta i fotbad, framför en fläkt. Med en bok och en kaffekopp inom räckhåll.
Bara hon inte stoppar ner mig i den där baljan. Mina fötter behöver verkligen inte badas.

Fast nu är det ju äntligen lite svalare. Så vi borde kunna gå lite längre promenader. Men nu har matte köpt en Stephen King-bok på loppis, för 10 kronor. Så nu är hon väl i det närmaste okontaktbar en tid framöver. Hon skyller på att hon har varit sjuk och behöver vila.

Tramsigt, tycker jag. Mig tvingar hon till alla möjliga saker, fast jag är sjuk. Ta mediciner till exempel.
Hon skulle bara veta hur äckligt alla pillerna smakar!

Barnen då?

Ett barn i England blir mördat av andra barn, för att det hejar på fel fotbollslag. I Sverige håller ett barn på att dö i en överhettad bil, medan föräldrarna shoppar. I Portugal blir ett barn lämnat och bortfört från ett hotellrum, medan föräldrarna går på restaurang. Eller blir hon i själva verket mördad på hotellrummet? Av föräldrarna?

Vad gör vi med våra barn? Hur urbota korkade får människor bli? Tänkte inte på det, säger föräldrarna. Tänkte inte på att lära barnen vad som är rätt och fel. Tänkte inte på att en bil i solen blir som en ugn. Tänkte inte på att barn inte ska lämnas ensamma på hotellrum i främmande länder.

Vi har vuxna som på sida efter sida på internet propagerar för vuxnas rätt att utnyttja barn sexuellt. Vi som protesterar mot sånt blir censurerade och hånade. Vad är det för fel på folk? Varför går vuxnas sjuka lustar före barnens trygghet? Varför hjälps inte alla åt att skydda barnen mot dylika övergrepp?

I Indien och Kina arbetar barn från låg ålder i fabriker, som producerar billiga varor till västvärlden. De arbetar under vidriga förhållanden. Kemikalier ger dem skador för livet. Vi köper glatt deras varor på varuhusen. Det är ju så billigt!

I Thailand blir tonårsflickor skickade från landsbygden till städerna, för att prostituera sig. Västerländska män betalar glatt för att få sjukdomar, som de kan sprida vidare när de kommer hem.

Över hela världen finns det barn, långt ner i åldrarna, som inte har varken hem eller mat för dagen. De lever i en värld av droger och prostitution. Många uppnår inte ens vuxen ålder.

I krigshärjade länder förlorar barn sina familjer. De skadas för livet av trampminor och andra vapen.

Varför gör vi såhär mot barnen? Det verkar som om det bara blir värre och värre. Barn av idag blir mer och mer utsatta. Hur ska vi skydda barnen?

Badkarsben

Jag vill inte säga något särskilt med den här bilden. Tycker bara att den är rätt kul.

Avloppsstopp

Igårkväll fick vi stopp i avloppet. Är det inte det ena, så är det, det andra. Sa flickan som blödde näsblod.
Nu på morgonen åkte mannen till en rörfirma och lånade en stor makapär, som han har rensat avloppet med. Det luktade inte gott.
Sen sa han, att om jag ville fortsätta vara gift med honom, så får jag i fortsättningen inte kasta tamponger i toan! Jag rodnar och skäms...
Det har ju blivit en hel del sådana på grund av det tillstånd jag varit i. Och jag gillar inte att kasta dem i sopkorgen.
Men, men, dags att tänka om. Jag har ju till och med lärt mig att kasta tandtråd i sopkorgen. Det var också efter ett stopp och hot om skilsmässa.

Idag mår jag väldigt bra. Blödningarna har avstannat och min stora, hårda, uppsvällda mage har börjat krympa. Senaste månaden har jag sett ut som om jag varit i en långdragen graviditet.
Tror faktiskt att blodvärdet redan har börjat stiga. Känner mig inte svimfärdig längre.
Hoppet har återvänt!

Hoppfull blogg

Nu är jag hemma igen! Allt har gått bra idag. Blödningarna har redan avtagit. Nu har jag sovit ett par timmar på soffan och känner mig riktigt pigg. Har inga smärtor i magen.

Det enda kruxet var väl att jag hade väldigt högt blodtryck, både igår och idag. Det måste kollas upp vidare. I bästa fall är det relaterat till allt elände som varit. Annars måste det behandlas. Blodsockret var också högt, men det vet jag sen tidigare. Får skärpa till kosthållningen.
Blodvärdet däremot, låg kvar på samma nivå som igår, och nu bör det gå upp igen.

Tack för alla tummar och varma tankar, det har betytt så mycket för mig.

Operationsblogg

Imorgon läggs jag på operationsbordet. Blödningarna har inte avtagit och mitt blodvärde har nått botten.
Jag känner mig inte ens nervös, utan bara förväntansfull. Och makalöst trött.
Må det gå vägen!

Speglar

Såg en gammal husvagnsdekal i en biltidning. På den stod det: Om du inte kan se mina speglar kan jag inte se dig.
Den meningen kändes nästan lite poetisk.

Tänk på ögonen som sägs vara själens spegel. Kan du inte se mina ögon kan jag inte se dig.

Vi måste ha det rätta avståndet. Att kunna se någons ögon, gör oss själva synliga.
Alla behöver bli sedda. Barnen i skolan och på dagis. Vi vuxna på arbetet. I våra förhållanden.

Syns vi inte, finns vi inte. Tänk på de som har svårt att göra sig synliga, de måste få lite hjälp på traven. Se på dem. Så finns de.
För alla vill finnas.

Musikblogg

Sonen har startat en musikblogg. Jag läser och läser, men fattar inte mycket. Helt enkelt inte min sorts musik. Fast å andra sidan är jag ju inte 20 år längre. Verkligen inte, långt därifrån.
Sen är ju min musik, inte heller hans musik.
Vad är din musik?

Hundblogg

Det här är LillaVovven. Igår fick han besök av en pytteliten hundvalp. Jag vet inte om LillaVovven tyckte att han såg ut som munsbit. Men man kan nästan tro det.
Här är den lilla valpen. En holländsk skeppshund, 12 veckor ung. Så otroligt söt. Satt inte still många sekunder. Helt omöjligt att fånga båda hundarna på bild tillsammans.
Skällde ut LillaVovven det första han gjorde. Fast hans lilla skall hördes inte särskilt mycket. En riktig tuffing.
Här satt vi och åt kräftor igårkväll. En underbar sensommarkväll.

Här är grannens två fantastiska träd. Enorma trädkronor. Blir lika imponerad varje sommar.

På blodfronten är det inget nytt. Det rinner på. Bläärk!!

Förlossningsblogg

Ni som tycker att det är obehagligt att läsa om blod och kvinnors underliv, ska definitivt sluta läsa nu.

För er andra kan jag berätta att denna natt slutade i en förlossning. Vad det blev? Jo, en liten spiral! Cirka 2 cm lång, vägde förmodligen nästan ingenting.

Som jag skrev i mitt förra inlägg, så hade jag igårnatt hemska smärtor och blödningar. Fick under dagen tala med gynakuten och de gav mig en tid den 31:a! Så akut tyckte de att det var.

Inatt satte blodet igång och fullkomligen forsade ut. Och tillslut kom alltså även den lilla spiralen ut. Den som gäckat gynekologerna under flera månader. Jag har varit på vanlig röntgen, ultraljud och magnetröntgen. Ibland har de sett spiralen, ibland har den inte visat sig alls. Har också fullt med myom i livmodern, som den har gömt sig bland.

Men nu är alltså eländet borta. Hoppas att blödningarna avtar nu. Vi har planerat att åka ut till stugan. Goda vänner kommer vid fem-tiden och kräftorna ligger på upptining.
Hoppas att jag orkar.

Ha det gott, go vänner!

Fotoblogg

Nu tänkte jag ta med er på en liten fotorundtur. Mannen ovan är inte min man, men han får vara med ändå!
Det här är däremot en av mina män. Det är LillaVovven, som ser lite fundersam ut.
Det här är jag i Mongoliet. Drömresemålet. I den här jurtan bodde min man och jag under några oförglömliga dagar förra sommaren.
Här är jag på väg ut på en ridtur. Mongolerna älskar hästar. Pojkar sätts upp på hästryggen när de är fyra år. Sen går de nästan aldrig ner igen!
Här ska hästarna mjölkas. Mjölken smakar urrk! Men för mongolerna är hästmjölk det finaste som finns.
Här har vi hamnat i Prag. En lustig staty! Titta på pojkens min.
Åter tillbaka till stugan. Ett annat paradis. Här en liten hyresgäst.
Här älskar jag att sitta, med en bok och en kopp kaffe. Och ett parasoll.
Det här är jag. Jag tror att det är 1975. Vilka glasögon!



Inspiration till detta arrangemang, som jag gjorde igår, fick jag från denna blogg. Ett härligt ställe att hämta ideér från.

Idag är jag hemma och är sjuk. Vaknade inatt med fruktansvärda magsmärtor och blödningar. Har en spiral som har trasslat in sig i en massa myom i livmodern. Nu väntar jag på att läkaren ska ringa upp mig. Nåt får de göra! Ut med spiralen eller ut med livmodern. Det kvittar. Bara jag blir av med blödningarna, som jag har haft under flera månader.

Tråkig blogg

Jag fick verkligen många tänkvärda kommentarer till mitt förra inlägg. Tack, snälla!
Visst är det så, att den här känslan av att aldrig duga, har med självförtroendet att göra. Jag beundrar verkligen er som tycker att ni duger och inte bryr er om hur era kroppar ser ut. Så skulle jag också vilja vara.
Jag vet att det var en av anledningarna till att jag brände ut mig. Det här att jag aldrig tyckte att det jag gjorde dög. Jag måste alltid göra lite till, lite bättre och lite fortare. Efter min sjukskrivningsperiod började jag tänka i andra banor, men känner nu att jag är på väg tillbaka igen. Till det här destruktiva tänket.
Nej, aja baja Imse! Jag får ta mig själv i örat. Inte tänka så!

När jag läser igenom mina senaste inlägg märker jag, att jag börjar låta väldigt gnällig. Är jag på väg ner i en riktig svacka? Har jag för tråkigt?
Mina dagar börjar bli enahanda. Först jobba, sen hem och gå ut med LillaVovven. Och sen hamnar jag här, framför skärmen.
För att råda bot på det, åkte jag idag iväg till IKEA. Där kan man ha roligt, tänkte jag.
De två saker som jag hade tänkt köpa, fanns inte. Däremot hittade jag en massa andra småsaker. För 600 kronor.
Det är dyrt att ha tråkigt!

Vilse i pannkakan

Har ni tänkt på, att förr i tiden, om någon gick ensam och pratade högt för sig själv, så utgick man ifrån att den personen var tokig. Men nu har nästan alla en liten telefon i örat, så nu vet man inte vem som är tokig.

Igår, tror jag att det var, hörde jag en intervju i radion, med en kvinnlig ståuppare. Hon hette Ann Vestin eller nåt sånt.
Jag blev så full i skratt åt en sak hon berättade. Hon pratade om att man på medeltiden skrev på getskinn. Och det kunde vara rätt besvärligt, eftersom getter inte står stilla! Hon spånade vidare om hur det skulle vara idag, om man fortfarande skrev på getskinn. Tänk på all reklam man får hem, om man skulle få 30 getter i brevlådan!
Hahaha, jag tyckte att hon var så rolig.

En annan sak jag funderar på, är varför en del kraftiga kvinnor är så snygga? De bär upp sina kläder så tjusigt. Till exempel Sussie Eriksson och Lena Linderholm. Själv tycker jag att jag ser ut som en fet julgris. Spelar ingen roll vad jag har på mig. Har jag kjol eller klänning ser jag ut som en fet, utklädd julgris. Har det med självförtroendet att göra? Hur får man den där utstrålningen?
Denna sommar har jag faktiskt börjat använda kjol eller klänning rätt mycket, eftersom jag fått svårt att klara värmen. Annars är jeans och tröja min uniform.
Men jag skulle så gärna vilja bära mina kilon med stolthet!

Det bränns

Jag sitter på altanen ute vid stugan och förundras över hur vackert allting är. Utsikten är vidunderlig, jag ser åkrar, röda stugor, en bondgård, fantastiska träd, sjön är spegelblank. Det är så fint att jag nästan blir tårögd. Det här är mitt paradis, här kan jag koppla av, känner inga krav eller måsten.
Jag åkte ut hit direkt efter jobbet igår, eftersom jag har ledig dag idag. Under kvällen var maken och jag ute och paddlade. Vi gjorde ett stopp på Biskops-Arnö och drack det medhavda kaffet.
Jag känner att jag måste ta alla chanser till återhämtning och vila. Jag har så svårt att låta bli att stressa på jobbet. Det är en ruggig balansgång, det behövs nog inte mycket för att få mig att ta ett felsteg.
När jag surfar runt bland dagspressen, hittar jag en intressant artikel på DN debatt, angående senaste tidens hetsjakt på utbrända.
Till min glädje hör jag dock på nyheterna, att Socialstyrelsen har börjat backa, när det gäller de nya riktlinjerna för sjukskrivning vid utmattning och depression. Jag hoppas verkligen att de förstår hur fel de har, en utbränd person kan inte gå kvar på jobbet.
De som har arbetat fram det här förslaget har naturligtvis aldrig själva varit utbrända, för då hade detta förslag inte sett ut så här.
Min egen utbrändhet var av det lindriga slaget, som inte krävde så lång sjukskrivning. Men jag har ändå fått betala ett högt pris, rent ekonomiskt. Jag bytte arbetsplats och gick ner rejält i tjänstgöringsgrad, vilket betydde en ordentlig lönesänkning. Men för mig var det, det enda tänkbara alternativet.
Naturligtvis är orsakerna till de nya riktlinjerna rent ekonomiska. Man tror att detta ska spara in mycket pengar, som ska gå till andra finansieringar. Dock tror jag att det är ett väldigt kortsiktigt tänk.
För alla människor som då blir utslagna ur arbetslivet, hur ska de tas om hand? Ja, inte kommer det att bli billigt i alla fall. För att inte tala om det mänskliga lidandet. Men till det tas det inte särskilt mycket hänsyn till, i dagens samhälle.

Ättestupa

Tack ni som kommenterat min "Gnällblogg", lite längre ner på sidan. Jag har funderat fram och tillbaka och insett att det enda val jag har, är att dra åt bromsen NU! Jag vill för allt i världen inte bli utbränd en gång till. Speciellt inte från och med oktober, då den diagnosen tydligen ska försvinna.
Dessvärre försvinner ju inte vi människor, som råkar ut för det här och inte försvinner jobben som vi blir utbrända av heller. Så hur den ekvationen ska gå ihop är för mig en gåta?
Undrar om psykiatrin har fått medel för att ta emot den våg av själmordsförsök, som kan bli följden av detta?
Jag kan bara tala för mig själv, men inte hade jag kunnat arbeta under de 2,5 månader som jag var heltidssjukskriven. Jag fick fortsätta att vara halvt sjukskriven under fem månader och arbetar nu 65 % på en ny arbetsplats.
Så kommer nu dessa utredare och politiker och säger att utbrända inte ska sjukskrivas.
Är det framtidens ättestupa?

Grus i dojjan

Jag läste i en intervju med fru Schulman, att hon tyckte att människor som inte förstår ironi, är födda i farstun.
Då måste jag säga att jag förmodligen är född på grusgången.

Gnällblogg

Ibland önskar jag att jag vore någon annan. Att jag bodde någon annan stans. Att jag vore en sofistikerad dam i en ljus lägenhet i storstan. Smärt och smidig. Som arbetar på bibliotek eller i en bokhandel. Att jag hade en mängd väninnor, som jag kunde gå på tjusiga kulturevenemang med. Att jag skrev deckare på fritiden. Att min man tog med mig på resor titt som tätt. Att jag kunde gå i högklackade skor. Att jag kunde sippa på ett glass rött, utan att få huvudvärk.
Istället bor jag i ett slitet hus med igenväxt trädgård. Har extrakilon och ont i lederna. Har en man som inte är särskilt förtjust i att resa. På fritiden är jag så trött, att det mesta inte blir gjort.

Sen är jag så urbota korkad att jag ställer upp på vad som helst på jobbet. Jag som en gång tidigare gått in i väggen. Nu arbetar jag övertid varenda dag, sitter kvar och gör enhetschefens jobb. Det är inte mina arbetsuppgifter och jag kan inte rå för att enhetscheferna har lagt sin semester så att de är borta samtidigt. Varför gör jag så? Jag blir så satans arg på mig själv. Nu håller jag ju på att arbeta upp stresshormonerna igen.
Idag är jag så långt man kan komma, från den där sofistikerade damen i bokhandeln!

Höst

Luften är varm och tryckande. Jag blir svettig, fast jag inte rör mig.
Kan det inte braka loss snart? Åskvädret. Rensa luften. Göra det lätt att andas igen.
Den här värmen är knäckande. Längtar höst. Till hög, klar luft. Till långa promenader med LillaVovven.
Jag är höstmänniska. Skulle kunna ha evig höst. Måtte den komma snart.

Kulturtips

Javisst, var det Dan Andersson som Thåström hyllade i sången "Om Black Jim", som ni kunde lyssna på i mitt förra inlägg. Och läsa Anderssons underbara text om tiggaren från Luossa.
Dan Andersson gick en alldeles för tidig död till mötes, endast 32 år gammal dog han på ett hotellrum. Man hade besprutat rummet med insektsmedel, men inte vädrat ordentligt. Andersson dog i sömnen. Men hans texter är en rikedom som finns kvar.

Min lilla stad har, förutom de berömda parkerna, även ett livligt kulturliv. Vi har en kommunal musikskola, som fostrat många duktiga musiker.
Tre av dessa hörde jag på en konsert i måndags. Vi har nämligen gratis underhållning varje måndagskväll under somrarna, i en av parkerna. De här tre duktiga musikerna uppträder vanligtvis världen runt med kända artister, men kom nu till hemmaplan för att uppträda tillsammans med Janne Åström. Vilken röst den mannen har. Och vilken show han och de andra bjöd på.

Måndagen innan var det tre supermusikaliska tjejer, Slaptones eller Baskery, som de numera kallar sig, som uppträdde. De var suveräna. Bjöd på en blandning av rock, blues och country.

I stan finns också en fantastisk konsertlokal. Lär vara en av Sveriges bästa. Den är liten, mysig och intim. Stämningen är på topp. Kom gärna dit om ni har vägarna förbi. Men beställ biljetter i god tid. Det är alltid slutsålt.

Lokalen är f.ö. uppkallad efter en kvinnlig soldat i Frälsningsarmén. Lokalen var nämligen från början Frälsningsarméns. Så den är byggd för sång och musik redan från början. Den kvinnan reste som missionär till Kina. Där startade hon ett barnhem i slutet av 1890-talet. Hon mördades sen i boxarupproret.

Se där, nu har ni fått lite kulturtips!

Om Black Jim

Lyssna, njut! Ett geni hyllar ett annat geni.

Läs sen en av mina favoritdikter

Omkring tiggarn från Luossa

Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en ring,
och vid lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara ting,
och om sin längtan sjöng han hela natten lång:

"Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna jorden den är icke riket ditt!

Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot strand,
om de vildaste havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa land,
där det käraste vi kände skall bli glömt.

Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar bleka,
ur bekymrens födselvånda steg vårt första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och gud.

Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som mitt,
redde hon med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej ditt,
och jag fördes bort av anden att få ro.

Det jag älskar, det är bortom och fördolt i dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och underbar.
Och jag lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
'Tag all jorden bort, jag äga vill vad ingen, ingen har!'

Följ mig, broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
där allt havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem, har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel klädd.

Må de svarta salta vatten svalka kinder feberröda,
må vi vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks skull.

Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor tunga,
där i vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo."

---

Ett färgglatt rum

Jag har jämt trivts så bra i mitt vardagsrum. Har struntat i alla minimalistiska trender och alltid haft mycket prylar och färger i rummet.
Nu börjar det också bli på modet med färger och mycket grejer och vad tror ni händer då??
Jo, helt plötsligt är jag så trött på mitt färgglada rum att jag kan spy.
Jag vill slänga ut allting och börja om från början. Min älskade gamla skinnsoffa vill jag ha kvar, men annars skulle jag kunna slänga allt. Så vad gör man?
Har börjat med att riva ner gardinerna. Har så fina gamla kornischer, att man faktiskt kan vara utan gardiner.
Nu ska jag plocka bort en massa onödiga prydnadssaker och böcker.
Här ska skapas luft och yta!

Stänga internet?

Stäng internet i fem år, säger Elton John. Lätt att säga om man är multimultimångmiljardär.
Nej, låt oss vanliga, dödliga ha fortsatt tillgång till omvärlden via internet.
Kan inte heller tänka mig hur kvalitén på kulturen, skulle kunna bli bättre, om internet stängs ner?
Genom internet kan jag ju istället ta del av hela världens kultur, på ett sätt som inte skulle vara möjligt annars.
Elton John är nog en reaktionär typ, som har svårt att ta till sig nymodigheter. Han lär ju vara motståndare till mobiltelefoner, till exempel. Han förstår sig nog inte riktigt på det här med datorer och internet. Då är det enklare att säga att det borde skrotas.
Nej, stäng av Elton John i fem år istället!

LillaVovven gästbloggar: Om en trött hund

Nu har matte tvingat upp mig framför datorn igen. När hon inte kommer på något att skriva själv, så måste jag hitta på något. Och det är inte så lätt alla gånger. För jag är trött och inte så pigg.
Helst vill jag vara ifred och sova. Och inte är jag hungrig heller.
Jag fick lite glass nyss, men det smakade ingenting. Matte försöker tvinga i mig medicinerna hela tiden. Usch och blä för sånt!
Tack och lov har det varit lugnt här hemma de senaste veckorna. Matte har börjat jobba och på måndag börjar husse jobba. Då får jag förmiddagarna för mig själv. Ingen som tjatar om mediciner på flera timmar.
Tidigare i somras, när matte och husse var på läger, var jag hos stora lillhusse i hans nya lägenhet. Några dagar var vi till hans tjej i Uppsala. Vilket ställe! Så mycket cyklar har jag aldrig sett förut. Cyklar och folk överallt.
Sen var jag med husse och matte till Dalarna i två dagar. På samma ställe som vi firade midsommar på.
Annars har vi bara varit ute i stugan. Jag har gått ner till vägen en eller två gånger, men för det mesta har jag hållit mig lugn. Orkar faktiskt inte så mycket.
Och så säger de att jag har börjat höra dåligt! Ska de säga! Jag tycker minsann att både matte och husse hör dåligt. Så det så!
Nej, det är bara att inse att jag är en gammal och väldigt sjuk hund. Som inte gillar att ta medicin.

Invasion i Stockholm

Igår eftermiddag tog vi en tur till Stockholm, maken, yngste sonen och jag. Vi hade inga planer, utan tänkte bara strosa runt. Vi gick först genom Humlegården, vilken härlig oas mitt i stan. Sen promenerade vi runt på Östermalm. Vi har på senare år alltid i första hand gått omkring på Söder, så därför bestämde vi oss för att gå runt på andra håll.
Efter en utsökt japansk middag på "East", fortsatte vi till Hötorget och vidare till Gamla Stan.
Kan bara säga att vi valde rätt dag, vädret var perfekt och vi slapp dagens invasion av flygmyror!

Så värst mycket shoppat blev det inte. Jag köpte ett par skor, att ha på jobbet, samt min favoritparfym, Insolence från Guerlain. Den är svår att få tag på i Sverige, men finns på Åhlens i city. Min kosmetikaförbrukning är inte särskilt stor, men just parfym är något jag älskar.

Sammanfattningsvis kan jag säga att det var en mycket trevlig eftermiddag!