Nytt år

Här har jag skrivit en nyårshälsning. Kika gärna.

Grotesk stjärna

Jag har tittat på "Stjärnorna på slottet" och fyllts med fasa över Britt Eklands utseende. Hur kan någon människa ställa till sitt ansikte på det viset? Hon ser grotesk ut.
När ett naturligt åldrat, rynkigt ansikte kan vara så oerhört vackert.
Konstaterade också att Magnus Härenstam verkade vara en väldigt trivsam person. En sån som jag gärna skulle vilja ha till vän.

Här hemma fejas det för fullt. Maken har tagit tag i badrummet. Jag ska väl också sätta igång med städningen. När jag har bloggat klart. Och läst färdigt alla andras bloggar. Och kommenterat klart.
Kan jag skjuta upp städningen ytterligare? Behöver kanske vila en stund, efter allt bloggande?

För övrigt är min LillaVovve inget vidare pigg. Han har levt på övertid i flera år. Hans svåra hjärtfel borde egentligen ha lett till döden för länge sedan. Jag har försökt parera hans symtom med medicinen, men nu vet jag inte om det går så länge till.
När vi är ute och går är han dock fortfarande pigg och nyfiken. Inomhus däremot, är han helt utslagen. Förutom när han får sina svåra hostattacker. Och de kommer tätare och tätare.
Men det är ohyggligt svårt. Att tänka att man borde avsluta hans liv. Det är ett beslut jag inte vet om jag klarar att ta. Samtidigt vet jag att jag är tvungen till det. Förr eller senare.
Men jag är inte redo än.

Kurerad blogg

Sådärja, nu ska jag kurera mig med tranbärsjuice och antibiotika. Är ledig i helgen, så jag kan vara hemma och ta det lugnt.
Eller lugnt och lugnt. Lite städning och plock blir det nog, inför nyårsafton.
Jag jobbar nyårsafton, på dagen. På kvällen ska vi ha lite partaj här hemma.
Maten är dock redan planerad och inhandlad. Vi blir nio personer till bords och vi ska äta:

Skaldjurssoppa
Tjälknöl med Gorgonzolapaj
Creme Brulee

Det kan bli riktigt gott!

Sjuk blogg

Nu har jag haft huvudvärk i ett och ett halvt dygn. Och efter jobbet idag på eftermiddagen, började toalettrejset. Jag tror bestämt att jag har en urinvägsinfektion. Sveda, värk och ständigt pinknödig.
Så nu har jag druckit vatten och juice i stora mängder, för att försöka skölja bort skräpet.

Det här blev inget roligt inlägg. Bäst jag slutar innan det blir värre.

Slappardag

Min julafton blev verkligen lugn och fridfull. På eftermiddagen kom min otursförföljda svägerska hit. Hon har dessvärre drabbats av ytterligare otur. Nu gällande hennes lägenhet. Ska det aldrig ta slut?
Min mamma och min svärmor anslöt sig också. Svägerskan åkte vidare till sin son, men damerna var kvar och åt middag.

Min svärmor är knappt en tvärhand hög. Väldigt förvirrad, men gjord av godhet. Jag tror inte att jag har träffat på någon snällare människa.

Av maken fick jag en handväska i julklapp. Av mjukt, svart skinn. Förmodligen tyckte han att min gamla, slitna "The Bridge"-väska, som jag köpt på second hand för 35 kr, hade sett sina bästa dagar. Och det långt innan jag köpte den.
Av sönerna fick jag presentkort på min favoritaffär, schampo, balsam och doftljus. Helt perfekt, alltså.

Sen var jag så slö, att jag inte orkade masa mig iväg till kyrkan på midnattsmässa. För första gången på flera år.
Men jag hörde och såg i alla fall Stina Ekbladh läsa Julevangeliet, på TV tidigare på dagen.
Det är en vacker text. Vår kyrkoherde, som är en modern sådan, han åker motorcykel till exempel, brukar också läsa den väldigt vackert och innerligt.

Hamnade istället i ett TV-program om en kör i USA. Medlemmarna var 80 +. De sjöng endast hårdrock och punk. De verkade ha så fantastiskt roligt. En sån kör vill jag också vara med i.
Men jag vill inte vänta tills jag är 80.

Idag får det bli en slappardag. Jag läser just nu "Snabba cash", av Jens Lapidus. Miljöerna i den boken är lika bekanta för mig, som Jupiter ungefär. Men den är kul att läsa, riktigt spännande och mycket välskriven.

Annars kan man titta på den här killen. Han är ju bara för rolig!

Jul igen

God Jul alla underbara människor därute!

Hoppas att ni får en varm och kärleksfull helg. Lyssna på fin musik, som den här eller den här, till exempel.

Läs en snutt ur Julevangeliet, låt oss påminna oss om varför vi firar julen. Det är faktiskt inte Tomtens födelsedag vi firar.

Ta hand om er och om varandra.

Ni betyder så mycket. Jag vill ha er kvar, länge, länge.

Smet

Världens godaste julgodis, stod det i receptet. Bilden visade tunna, läckra chokladbitar. Jag, som är en stor älskare av choklad, kunde naturligtvis inte motstå.
Fram med kastrull och ingredienser. Nu hade jag ingen mjölk hemma, men jag chansade på att vispgrädde och sojadryck skulle fungera lika bra. Tillsatte också lite hotchocolatekrydda. Annars följde jag receptet till punkt och pricka.

Efter kokning skulle chokladen hällas upp på en plåt och när smeten, efter en stund stelnat, skulle den skäras i fyrkanter. Den stunden blev längre och längre. Till slut ställde jag in plåten i kylen, för att den skulle stelna över natten.

Imorse tog jag fram plåten. På plåten flöt en tjock gegga omkring. Jag hade lyckats göra världens godaste chokladsmet!
Jag hällde upp smeten i en burk och ställde tillbaka den i kylskåpet.

Alltså, man kan ju inte ställa fram en burk med smet på julbordet. Som folk ska gräva i med sked.
Men jag kastar inte bort den, för den är underbart god.

Och hur gick det med knäcken då? Jodå, den är god, den med. Fast aningen för lös!
Fast jag måste säga att jag äter hellre för lös knäck, än stenhård.
För så här dags i livet, får man ju vara rädd om sina tänder.

Blå skåpet!

Det gör mig så ont, när jag tänker på kollegan, som jag skrev om i mitt förra inlägg. Jag har precis postat ett kort till henne och jag vet att det är många som tänker på henne.

Att bli så till den grad åthutad, för ett brott som begicks enbart i välmening.
Hon gick in i en anhörigs journal, för att skriva ett meddelande, till den som var ansvarig.
Det var bara av omtanke för sin anförvant, som hon gjorde det.

Jag kan inte för mitt liv drömma om att hon sitter och läser folks journaler, för sitt eget höga nöjes skull. Den tiden har man inte i vårt yrke.

Kollegan är en person som lever för sitt jobb. Det är en stor förlust för våra vårdtagare, om hon inte kommer tillbaka.

Jag kan inte annat säga, än att nu har arbetsgivaren skitit i det blå skåpet!

Utfrusen

En kollega har råkat illa ut på sitt arbete.
En chef har gjort en anmälan. Utan att prata med henne.
Nu är hon sjukskriven. Det sägs att hon inte kommer tillbaka.

Så hastigt allt kan förändras. Ena dagen har man ett jobb att gå till. Nästa dag räknas man liksom inte längre...

Skräp

Någon ommöblering har det inte blivit än. Yngste sonen tyckte att jag skulle göra mig av med böckerna och skippa bokhyllan, maken muttrade något om att det blir ännu trängre, om jag flyttar på möblerna, som jag hade tänkt. Alltså kom jag av mig totalt!
Läste också i en tidning att det nu är trendigt med böcker i vardagsrummet, och det är ju inte så ofta som jag får känna mig som en trendsättare precis. Så böckerna får vara kvar!

Sonen och jag åkte istället till IKEA, för att leta efter ett soffbord, modell mindre. Vi lyckades dock inte hitta något som var lagom litet. Däremot hittade vi en hallspegel, som äldste sonen önskar sig i julklapp. Så nu är i alla fall julklappsbestyren färdiga.

Istället för ommöblering, har jag ägnat eftermiddagen åt städning. En stor hylla i hallen röjdes, skåpluckorna i köket torkades och den mer än överfulla köksbänken fick sig en genomgång.
Jag förstår inte hur vi lyckas samla på oss så mycket papper, skräp och elände.

Ommöblering

Har i ett par dagar funderat på om jag ska möblera om i vardagsrummet. Vi har bott här i nästan 8 år och alla möbler står kvar där vi ställde dem när vi flyttade in. Alltså är det kanske dags att förnya rummet.

Rummet är dock inte särskilt stort, min man tycker att vi har alldeles för mycket prylar. Han går åt det mer minimalistiska hållet. Han gör dock inget åt saken. Jag har flera gånger sagt åt honom att slänga ut det han vill, men se det händer inte. Då kan han få gnälla, tycker jag.

Prylarna är av en salig blandning. Allt från ren kitsch till glas designade av Hydman-Vallien. Bokhyllan översvämmas av böcker. I fönsterna står mer eller mindre fula krukväxter. De flesta rätt vildvuxna. Jag vattnar och pratar med dem, annars sköter jag dem inte särskilt bra.

I ett av hörnen i rummet är datorn och arbetsplatsen placerad. Jag har en förmåga att sprida papper omkring mig i detta hörn. Så där borde också någon slags uppryckning göras.

Nu ska jag gå loss med tumstocken och se om det ens är möjligt att flytta omkring möblerna.

Klokord

Kom ihåg att varje dag ovan jord, är en bra dag!

Filmgalen

Ytterligare en galning! Så rolig!

Galet

Det här är ju bara så hejdlöst roligt!

Anar ugglor...

Jag har en förkärlek för ugglor. Det började för längesedan, när jag fick ärva en uppstoppad Kattuggla!
Sen dess har jag samlat på ugglor i alla möjliga former och varianter.

Här ovan är till exempel en uggla på ett renhorn.

Jag har några fina ugglor från Uppsala-Ekeby. Den lilla rutiga och prickiga ugglan längst ned, är nog min finaste Ekebyuggla.

Jag har också en uggla tatuerad på ena axeln.

Nu för tiden köper jag sällan nya ugglor. Jag har så många redan och får knappast plats med fler.
Jag är ju en ekorre när det gäller andra saker också. På en bild skymtar en del av min mortelsamling. Har också en hel del porslin och keramik från 50-talet.

Min man är dock inte ett dugg road av min samlariver. Han skulle med glädje slänga ut rubbet.
Fast skulle han göra det, är risken stor att han åkte med själv!

Sabotage

Tur i oturen, när det gäller branden, som jag skrev om i mitt förra inlägg, var att den inträffade tidigt på dagen. Törs inte tänka på vad som kunde ha hänt om den inträffat på kvällstid.
Nu fanns ingen människa i lokalen, varken i restaurangen eller i ishallen i samma byggnad.
På kvällstid är ju ishallen full med vuxna och barn.

Det var också ytterst nära att branden spred sig till ishallen, nu blev det enbart vattenskador i de lokalerna.
Svägerskans kiosk och restaurang, däremot, är totalt förstörda. Hon hade många julbord inbokade, samt utfodring av hungriga hockeyspelare och konståkare, som tränar, tävlar och är på läger i ishallen.
Nu kommer hennes verksamhet att ligga nere i flera månader.

Något som försvårade släckningsarbetet var att brandposten, på andra sidan gatan, stängdes av mitt under släckningen. Brandmännen, från två brandkårer, blev plötsligt utan vatten. Det betecknas som sabotage och är polisanmält.

Hur kan man göra så? Ishallen är ju en mycket stor byggnad och röken vällde ut. Alldeles intill ligger också det stora idrottshuset med tillhörande simhall.
Så stänger någon av vattnet!

Eldhärjat

Nu är det lite sorg och bedrövelse här. Min svägerskas restaurang har gått upp i rök, helt uppbrunnen. Mitt i värsta högsäsongen. Frysarna var fulla med julmat, inför alla julbord.
Inget finns kvar.
Och häromveckan skar motorn i hennes bil. Kan man säga att hon har oflyt nu?

Minnen

Det här är min första hund. En labradorkille, som levde sitt liv i 180 knyck.
Någon mer levnadsglad varelse får man leta efter. Ständigt på jakt efter nya pinnar och nya vattendrag.
Älskade alla och blev mycket älskad tillbaka.
Fast det är 20 år sedan han dog, så pratar våra vänner fortfarande om honom.






Här är jag. Året kan vara 1980. Jag var en smal, tvättäkta blondin, med stora glasögon.
Blondinen finns kvar, men går mer åt det råttgråa hållet idag. Glasögonen är ett par storlekar mindre. Kroppen, dessvärre, är ett par storlekar större.


Soffan har vi fortfarande kvar i vardagsrummet. Sliten förstås, men ack så kär.
Tiden går, hörni!

Tidningsomslag

Gulliga Katrin, har tipsat om en kul sida. Man kan göra egna tidningsomslag där.
Det här är ett par av omslagen jag gjorde.

Överst LillaVovven.
På nedersta bilden står jag på färjan mellan Manhattan och Staten Island.
Mössan, en röd fuskpälsmössa, har jag köpt i hamnen.
Det var fruktansvärt kallt i New York i januari i år. Någon av dagarna var det till och med köldrekord.
Hotellrummet var naturligtvis svinkallt. Vi fick sova med kläderna på.
Vi blev även tvungna att inhandla långkalsonger och halsdukar, för att överhuvudtaget kunna gå ut.

Men människorna var varma och trevliga. Och hjälpsamma. Det kom alltid fram någon och hjälpte till, när vi stod och läste kartan i gathörnen.

Ingen shopoholic

Den här bloggen verkar leva sitt eget liv. Nu har plötsligt texten på inställningssidorna och kommentarsidan blivit engelsk. Jag har inte gjort ett dugg. Den är inställd på svenska, så jag fattar inte hur det kan ändra sig. Någon som vet?
Tur i alla fall att det står på engelska, hade varit svårare med kinesiska.
Sen brukar det också ibland, stå i min profil att jag bor i Afghanistan! Men det gör jag inte, det är jag alldeles säker på.

Idag åkte jag till "Nisses", efter jobbet, för att julhandla. Från denna stora butik kom jag ut med fyra julkulor och en packe servetter!
Jag är en hopplös shoppare!
Sen blir jag, precis som småbarn, alltid kissnödig och fruktansvärt hungrig, när jag är i stora butiker. Får ägna större delen av tiden åt att leta reda på en toalett, samt köpa något att äta.

Nej, jag och stora affärer är ingen lyckad kombination!

Tillägg den 8/12: nu står det på svenska igen och jag bor fortfarande kvar i Sweden!!

GPS= ganska pantad sångare= världsartist

I den här artikeln i DN, kan man läsa att genomsnittssvensken spenderar 5500 kr i julhandeln och att GPS blir årets julklapp. Är det verkligen så?
Då är jag ingen genomsnittssvensk och knappast någon annan jag känner heller.
Handlar folk på kredit eller har man verkligen så mycket pengar att julhandla för?

Och vem behöver egentligen en GPS? Jag kan förstå om yrkeschaufförer uppskattar detta hjälpmedel, men vi vanliga bilförare, behöver vi en sådan tingest? Är det inte bara ytterligare en leksak för vuxna?

Något som jag också förvånas över, är varför den våldtäktsmisstänkte artisten kallas för världsartisten i pressen?
Jag menar, en världsartist borde ju vara någon som är känd i hela världen. Är den här mannen verkligen det? Jag tvivlar.
Möjligen att han blir det, om han hamnar bakom lås och bom efter rättegången.

Debut

Jag lär nog aldrig bli någon stor författare. I och för sig har jag aldrig försökt att bli det. Jag kanske har oanade talanger? Vem vet?

I alla fall tänkte jag att jag kunde prova på att bli Haikupoet. Nu tror jag ju inte att Nobelpriset i litteratur kommer att gå till någon europeisk kvinna inom de närmaste hundra åren. Men i alla fall. Någon utmärkelse kan man ju kanske få.

Så därför, här kommer min Haikudebut. Kvalitén är oerhörd. (Obs! Självironi):

Det regnar småspik.
Jag är blöt om fötterna.
Snart är julen här.

Adventsljus

Idag är det första advent. Jag har förvånat mig själv de senaste dagarna. Jag har till exempel gjort i ordning en ny adventsstake med fyra blockljus, jag har gjort en blomgrupp med röda och vita Kalanchoe, prydnadskål och mossa.
Med mera, med mera. Jag har alltså fått ändan ur, och fått en hel del gjort de senaste dagarna.

Det har nämligen precis i dagarna, gått upp för mig att det snart är jul. På julklappsfronten däremot, händer det just ingenting. Förutom att jag köpt ett ljus var, till mor och svärmor. Se bilden. Det är en bekant till mig som tillverkar ljusen. Förutom dessa, som är gjorda i form, så handstöper hon ljus också. Otroligt vackra ljus. Och hon har bråda tider nu, kan jag säga. Hennes hem är överfullt av ljus, i alla möjliga färger och former. Och det ska säljas och levereras till olika julmarknader.

Idag ska jag själv besöka en av dessa marknader. En liten marknad någon mil utanför staden. Jag gillar inte stora julmarknader, med trängsel och stök. Kan nästan få panik, när jag kommer till sådana ställen.
Tyvärr arbetar jag, när min favoritmarknad äger rum, den 15:e. Så jag får åka till den här istället.

Men julklapparna då. När ska jag handla dessa? Och vad? Två söner i 20-årsåldern vill ju inte bara ha strumpor. Det ska helst vara något annat också, lite dyrare liksom.

Har svårt att tänka mig att de skulle uppskatta att att få varsitt ljus!

Större än "Idol"

Hon gjorde det, Amanda. Hon visade var skåpet ska stå.
Jag har sällan eller aldrig känt såna rysningar och frysningar, som igår, när Amanda framförde Hallelujah. Visserligen är det en av mina absoluta favoritlåtar. Men Amandas version tog fullständigt andan ur mig.

Hon kändes så enormt sårbar, så vidöppen och full av känslor. Vilken gåva att kunna förmedla känslor på detta sättet.
Det spelar ingen roll om det förekommer falska toner här och där. Hennes artisteri är någonting mer, någonting större.

Hon kommer aldrig att kunna waila fram en s.k. powerballad, men vad gör det. Hon berör mycket, mycket mer, hon kryper in under skinnet på en. Hon kommer åt varje skrymsle och varje vrå i ens själ.

Hon är så mycket mer än en "Idol".

LillaVovven gästbloggar: Att mysa

Matte har verkligen gått in för det här med Reiki. Varje dag lägger hon sig och gör reikibehandling på sig själv. Det är så mysigt, hon tänder ljuslyktor i sovrummet och så sätter hon på reikimusik. Jag brukar lägga mig på fårskinnet nedanför hennes säng.
Hon tycker att jag är såå duktig. Jag varken snarkar eller krafsar omkring under reikin. Nån som däremot snarkar är matte!
Hon somnar jämt. "Oj, är skivan redan slut", säger hon när hon vaknar. Ett tag trodde hon till och med att det var något fel på skivan. Att de sista låtarna försvunnit, på nåt märkligt sätt.
Men hon behöver väl sova, stackarn. Hon är ju så gammal!

Nåt som har gjort mig lite upprörd, är att matte har bokat en resa till Italien för henne och husse. Jag kan inte förstå att hon envisas med att boka resor till ställen dit jag inte kan följa med. "Det ordnar sig", säger hon, när jag undrar var jag ska vara. Vadå ordnar sig!? Bergis ska dom lämna mig på nåt hundpensionat, där det finns stora, elaka hundar. Fast det kanske finns en och annan söt tik där också. Det kanske inte är så tokigt i alla fall?

Nu ska matte gå ner i källaren och rota fram adventsstakarna. Om hon nu kan hitta nåt i den röran. Bäst att man håller sig undan. Kan tänka mig att hon blir hysterisk, om inte alla ljus fungerar!

Livet är kort

Min pappa var inte ett dugg kyrklig. Inte alls. Han hade gått ur kyrkan, efter sin mors begravning. Prästen som begravde henne var just en sån kyrklig person, som han inte kunde med. En som var fördömande, som spred oro istället för tröst.
Annars var pappa en människa som alltid såg alla som goda. Lite naiv rent av. Men denna präst gav honom avsmak för allt vad kyrkligheten stod för. Med ett undantag.

Pappa var nämligen en stor beundrare av Bo Setterlind. Han hade träffat honom åtskilliga gånger på regementet, där han arbetade. Setterlind kom ofta dit. Han pratade med människor, läste sina dikter och fanns där som ett stöd, om någon hade det svårt.

Pappa sade ofta att han önskade att alla religiösa människor skulle vara som Bo. Då skulle det inte finnas några krig i världen.

När Bo Setterlind gick bort 1991, sörjde han mycket. Året efter gick pappa själv bort i cancer.

Pappas begravning blev naturligtvis en borgerlig ceremoni. Som tema valde jag texter av hans favorit, Bo Setterlind. Sång och musik framfördes av två vänner till mig.
Begravningen var mycket vacker, den berörde gästerna starkt. Pappa själv, skulle ha älskat den.

Livet är så gränslöst kort

Låt oss ge varandra tid,
låt oss göra famnen vid.
Låt oss älska, låt oss sjunga,
inte hålla tand för tunga.

Låt oss skratta, låt oss leka,
låt oss sorgerna beveka.

Låt oss jaga tvivlen bort,
livet är så gränslöst kort.


Till fjärilens minne

Säg inte
att ingenting blir kvar
av den vackraste fjäril livet gav.

Säg inte
att vingarnas färg bleknar bort
och försvinner i vinden som stoft.

Om fjärilens kropp måste gömmas i grav,
är ändå den svindlande
flykten kvar.


Dikter av Bo Setterlind

Vinterkräk

Nu tycks vinterkräksjukan vara här på allvar. Har stött på en hel del sjuka magar, genom jobbet, i helgen. Usch och fy!
Magsjukeviruset är extremt smittsamt och ihärdigt. Så det är noggrann handhygien som gäller.
Och man är smittsam två-tre dygn efter tillfrisknandet. Då får man vackert hålla sig hemma.
Så det så!

Äktenskap

Den här ljusbrickan har jag gjort till en kompis. Hon ska få den imorgon. Hjärtat också. Hon kan behöva lite glitter och glamour, efter nyligen genomgången skilsmässa och flytt till eget boende.

Det är så lätt att ta kärleken och äktenskapet för givet. Men det finns inget som säger att det ska vara för evigt. Allt kan ta slut.

När barnen växer upp och flyttar hemifrån, gäller det att ha något annat som håller ihop förhållandet. När man plötsligt bara är två vuxna personer i familjen.

Alla våra vänner, som fortfarande är gifta resonerar likadant. Man måste ha ett gemensamt intresse. Något som förenar, så att man fortsätter att växa ihop, istället för isär.

Så klappa om era gubbar och gummor och gör någonting trevligt ihop i helgen!
Själv ska jag jobba, så stackars gubben blir ensam hela helgen.

Resa

Nu har jag bokat en resa till våren!

Gubben och jag åker till Italien. Till Florens och Venedig. Med buss. Hoppas bara att det inte är bussen på bilden, som vi ska åka med!

En del kanske undrar hur man kan orka sitta i en buss så länge? Det går nog bra, jag åkte tåg över 700 mil häromåret. Det var inga problem. Det finns ju så mycket att titta på. Och så får man ladda upp med böcker och ljudböcker. Sen kan man ju sova också. Och prata med trevliga människor.

Jag längtar redan till Italien!

Kafferep

Igår hade vi fikafrämmande. Jag hade bakat syndigt goda Brownies. Bullarna hade maken bakat. De var också goda.
Synd att jag har magkatarr. Det var inte läge för att frossa, precis.

Här kommer receptet på "Syndiga Brownies":

185 g smör
185 g mörk choklad
3 ägg
3 dl finkornigt strösocker
1,5 dl vetemjöl
1 dl kakaopulver
2 tsk hot chocolatekrydda
2 dl grovhackad vit choklad
2 dl grovhackad mjölkchoklad

Ugn 180 grader. Smält smör och choklad, rör om och låt svalna.
Vispa ägg och socker poröst. Blanda ner smör- och chokladblandningen, samt hot chocolatekryddan.
Sikta mjöl och kakao över smeten och rör om försiktigt. Tillsätt den hackade mjölkchokladen och den hackade vita chokladen.
Rör om och häll smeten i en bakpappersklädd fyrkantig form.
Grädda mitt i ugnen i 35-40 minuter. Låt svalna. Skär i bitar. Ca 20 stycken.

Mår illa

Jag mår lite tjyvtjockt just nu. Jag hade tänkt kurera en värkande fot, med Voltarentabletter. Men det enda det resulterade i, är en kraftig magkatarr. Så det blev till att inhandla en förpackning med Losec idag.

Tur att jag är ledig i helgen. Kan tänka mig att det blir en helg som spenderas i soffan alt. framför datorn. Så värst mycket annat orkar jag nog inte. Fördelen är väl att jag inte är det minsta sugen på att stoppa något i min ömma mage. Kanske kan jag gå ner något hekto, på kuppen!

Och tänka sig, jag vill inte ens ha kaffe! Då är det illa!

Trevlig helg på er, hoppas ni alla mår bra!

Jul

Det är faktiskt mindre än en månad till Lucia! Det har jag svårt att förstå, jag är inte alls i fas med tiden. Det känns verkligen inte som om julen står för dörren.

Denna jul är jag helt ledig! Mina lediga jular kan man lätt räkna på ena handens fingrar. Jag tror inte ens att man behöver alla fem fingrarna. Så i år kan jag känna mig som en "vanlig" människa, som får fem dagars ledigt över julen.

Fast jag jobbar ju på nyårsafton, så riktigt som en "vanlig" människa, kommer jag nog inte att känna mig.

Mor

Jag vill gärna spela en fin sång för er. Lyssna till den här! Vackert, eller hur?

Att bli mamma till sin egen mamma är numer ett välkänt begrepp.
Och hur tungt är det inte att märka att den som alltid funnits där, inte längre har, som man säger "alla hästar hemma". Att som vuxet barn oroa sig för en förälder, på samma sätt som man oroade sig för barnen, när de var små.
Det är en ny fas i livet. Och det är bara att gilla läget.

Häromdagen fick jag berättat för mig en förskräcklig historia. En god väns mor var till den stora matbutiken och handlade. Hon tog sina kassar och gick ut mot bilen. Dessvärre glömde hon kvittot på bandet.
När hon kommer ut på parkeringen, kommer två personer rusande efter henne. "Stoppa tjuven", skriker dom och viftar med kvittot. "Hon har tagit våra kassar".
Polis kallas till platsen och den gamla damen blir anklagad för att ha stulit kassarna.

Hur kan folk göra så här? Hur kan man sova gott om nätterna efter ett sånt avskyvärt beteende?

Utmanad

Jag har blivit utmanad av Kloktok. Den här utmaningen känns riktigt vettig. Man ska nämligen nämna fem bra saker om sig själv. Vi har oftast lätt att tala om våra negativa egenskaper, men när det kommer till våra positiva sidor, känns det svårare.
För mig, som i tidigare inlägg propagerat för Emotos forskning om goda tankar, känns det helt rätt att sätta mina positiva sidor på pränt.

Reglerna är som följer:

1. Länka till den som utmanat dig.
2. Nämn fem bra saker om dig själv.
3. Utmana tre personer.
4. Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

Då så, då börjar vi, jag är/har:

1. Snäll och godhjärtad
2. Empatisk förmåga
3. Bra på att sjunga
4. Företagsam
5. Trogen som en hund

Nu utmanar jag Rosa, Tyra Tok och Herrnixon.

Bok

Idag har jag fått en efterlängtad bok. Nämligen "Vattnets dolda budskap", av Masaru Emoto. Jag har skrivit om Emoto i ett tidigare inlägg. Han har lyckats påvisa att iskristaller bildar olika slags mönster, beroende på vilka tankar som riktas mot vattnet.
Vid snälla, vänliga tankar bildas vackra former. Elaka tankar däremot, bildar inga vackra kristaller. Även musik bildar olika slags iskristaller. I boken visas många fina bilder.
Det blir intressant läsning. Nu är fredagkvällen räddad!

Ko

Jag är barnsligt förtjust i Marimekkos härliga mönster. Även om en Marimekko-ko, kanske är att gå till överdrift.
Däremot älskar jag deras kläder. Helst shoppar jag dem i min absoluta favoritaffär. Där det förutom kläder, finns allt mellan himmel och jord. Allt är av hög kvalité.
Och i fyndhörnan kan man verkligen göra fynd. Har ni vägarna förbi, så missa inte ett besök i den här affären.

Bröllopsdag

Igår firade vi bröllopsdag, 24 år som gifta har vi nu passerat. Tyvärr var jag lite trött, efter att ha jobbat hela helgen och dessutom haft mycket strul och bekymmer med min sjuka mor.
Men jag bestämde mig i alla fall att fixa en god middag. Så här blev det:

~Toast med romsås och kräftstjärtar
~Skaldjurssoppa
~Glass med färska frukter

Här följer recepten:

Toast
Hacka två vitlöksklyftor och fräs dem i olivolja. Lägg i två brödskivor och låt dem steka med. Lägg upp brödskivorna på två fat, ta med vitlöken.
Ös upp romsås på bröden, skiva en halv avocado till varje bröd och lägg på. Täck med kräftstjärtar. Lägg på lite dillkvistar och en citronskiva.

Skaldjurssoppa
Hacka fyra chalottenlökar och fräs dem med två hackade vitlöksklyftor. Riv två morötter och fräs det också i pannan.
Häll på 1,5 l vatten och lägg i två buljongtärningar, fisk eller grönsaksbuljong. Häll i tre matskedar hummerfond. Lägg i ett par deciliter skaldjursmjukost och en deciliter creme fraiche. Krydda med peppar och chili.
Lägg i kräftstjärtar och/eller andra skaldjur.
Red av med ett par matskedar maizenaredning.
Låt allt sjuda en stund.

Glass med frukt
Skeda upp fin vaniljglass och lägg på några rullrån med cappuccinosmak.
Lägg upp lite färska frukter på ett fat. Igår hade jag färska fikon, passionsfrukt och jordgubbar.
Krydda allt med Hot chocolatekrydda.

Smaklig måltid!

Tänd ljus

Idag blev det så här:

*Jobba
*Besöka Mor på sjukhuset
*Besöka Far och Svärfar på kyrkogården

Låt inte mörkret hindra dig

att söka ljuset.

Och när du funnit det,

låt andra se,

pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,

tänd då hos andra

samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus

i rädslans mörker,

tänd rättens ljus

i korruptionens mörker,

tänd Trons ljus

i förnekelsens mörker,

tänd Hoppets ljus

i förtvivlans mörker,

tänd Kärlekens ljus

i dödens mörker.

Tänd ljus!

~ Bo Setterlind~

Hjärta

Dagen idag har inneburit ömsom vin, ömsom vatten.
Min mammas hjärtsvikt svarar bra på behandlingen. De har vätskat ur henne 4 kg på två dagar.
Hon har nu berättat för mig att så gott som alla släktingar på hennes mors sida, har gått en tidig död tillmötes, på grund av hjärtsjukdom. Jag visste att några var drabbade, men inte så här många.
Hon har en kusin som ligger på intensiven på samma sjukhus. Han har råkat ut för sin tredje hjärtinfarkt.
Våra gener är alltså inte riktigt på topp, när det gäller hjärthälsan.

Själv var jag till vårdcentralen idag och kontrollerade blodvärde och blodtryck. Blodvärdet har gått upp till nästan normal nivå, men trycket är oförändrat högt.
Jag tycker att läkaren är lite nonchalant när det gäller blodtrycket. Jag tror att, om jag hade varit man, i femtioårsåldern, med förhöjt blodtryck, 10 kg:s övervikt och lätt förhöjt blodsocker, så skulle han ha satt in åtgärder.
Det är nog så, som många påpekar, att kvinnor får sämre hjärtvård än män.

På tal om hjärta, så var jag till den nya pärlbutiken i stan. Jag köpte mig ett vackert grönt Muranohjärta i en svart lädersnodd. Jättefint!
Jag tycker mycket om personliga smycken och grönt är en favoritfärg.
Jag passade på att tipsa maken om affären. Vi har ju snart bröllopsdag. Hoppas att han förstod vinken.

Ikväll har jag varit på qigong. Jag älskar den typen av kroppsrörelser, när man får sträcka ut kroppen ordentligt och får andning och balans i samklang. Riktigt behagligt.

Nu är det dags för en rundtur i bloggvärlden, sen ska jag ge mig själv en reikibehandling.

Bus och vatten

Jag är trött. Satt hela kvällen igår på akuten, med min mamma, som hade drabbats av hjärtsvikt. När vi nu äntligen lyckats få in svärmor på ett äldreboende, är det dags för nästa prövning.

Har ni tänkt på att man alltid håller på och tar hand om någon? Först är det barnen, sen föräldrarna, sen blir det barnbarnen och så fortsätter det tills man själv blir omhändertagen.

På natten blev jag väckt två gånger av LillaVovven, som med envishet krafsade på ytterdörren. I det läget har man inget val, det är bara att gå upp och öppna dörren. Alternativet är förmodligen en hög på golvet.
Och det är bara jag som hör när han krafsar. Märkligt...

Nyss ringde det på dörren. Utanför stod tre småttingar i peruker och svarta kläder. "Bus eller godis", var valen jag fick. Inte hade jag tänkt på att köpa hem godis till idag. Fast jag hittade till slut några karameller i en burk, långt inne i skafferiet.

Jag har ju snöat in på det här med energier, just nu. Med tanke på mitt nyvaknade intresse för Reiki, bland annat.
Något som också är intressant är dr. Emotos forskning om vatten. Han har påvisat att vatten påverkas av tankar och känslor. Gå in och läs här och här.
Och tänk då på att människokroppen består av mycket vatten. För att inte tala om vår planet. Det är fascinerande tankar som väcks, när man läser om sådant.

Vägval

Nu har jag varit på kurs och lärt mig utöva Reiki. Det känns verkligen som en sällsam gåva, som jag har fått, nu när jag har fått tillgång till Reiki via mina händer.
Gå gärna in här och läs en lite mer vetenskaplig text om olika healingmetoder.

Det är svårt att förstå och förklara vad Reiki är för något. Men jag vet att det kommer att leda in mig på en annan väg i livet. Att stressa och rusa på leder till förödande följder för kroppen och själen.

Att utöva Reiki ger en bättre balans i livet och möjlighet att ta hand om mig själv och andra på ett sätt som gynnar det goda.
Att leva här och nu och ta vara på små glädjeämnen. Det är så jag vill ha det egentligen. Jag vill må bra, jag vill inte stressa och försöka leva upp till ouppnåeliga krav.

Jag har kommit till ett vägval i livet och jag har själv bestämt väg och inriktning.

LillaVovven gästbloggar: Protest!

Igår när matte och jag var ute på promenad, så träffade hon en tant som hon kände. Naturligtvis blev de stående länge och de pratade och pratade. Tror ni att jag tyckte det var roligt?
Nä, inte ett dugg. Det var jättetråkigt. Då gjorde jag ett litet bus. Jag kissade på mattes ben!
Och inte ville hon skälla på mig, eftersom tanten var med och sen såg jag så snäll och oskyldig ut, som bara jag kan.
Hon borde ju förstå att man måste protestera, när hon bara står och snackar och solen skiner och jag vill gå långpromenad.

Häromkvällen gjorde jag ett annat bus. Snabbt som ögat sprang jag in och lade mig längst in under sängen i sovrummet. Matte brukar annars stänga dörren, mitt framför nosen på mig. Men jag vill ju också sova i sovrummet.
På morgonen sa matte att det var som att sova på motorvägen, med mig under sängen. Hon tyckte att jag snarkade och hade så mycket ljud för mig. Men jag vet nog vilka det är som snarkar!

Nu ska matte åka på kurs i två dagar. Hon ska lära sig Reikihealing. Då ska hon väl hålla på och heala mig sen. Det kan ju vara bra, eftersom hon säger att mitt hjärta är så sjukt.

Hoppas att hon healar sig själv också, så att hon slutar snarka. Då kanske jag kan sova i sovrummet igen.

Afrika

Häromdagen skickade jag iväg mitt julpaket till mitt fadderbarn i Afrika. Hon heter Adama och bor i Benin i Västafrika.
Hon har varit mitt fadderbarn i 12 år. Nu är hon 18 år.
Jag har haft förmånen att få följa henne och hennes familj, under i stort sett hela hennes uppväxt. Vi har brevväxlat hela tiden, vilket har gjort att vi båda har fått en inblick i varandras kultur och vardag.
Hon har skickat många teckningar till mig.

I alla mina brev till henne har jag uppmanat henne att fortsätta studera, för att kunna skaffa sig ett yrke. Jag har poängterat hur viktigt det är, speciellt för flickor att få en utbildning.

Än så länge har det gått bra för henne, hon verkar leva ett relativt hyfsat liv. Trots att hon miste sin mamma för några år sedan. Hon har naturligtvis fått ta mer ansvar för hemmet och syskonen, sen mamman dog.

Jag antar att jag inte kommer att få ha henne kvar som fadderbarn så särskilt länge till. Hon är ju snart vuxen. Det känns lite sorgligt, men jag vet att jag har gjort hennes liv lättare. Både hon och hennes familj har fått tillgång till utbildning och sjukvård tack vare fadderskapet.

Vill du bli fadder? Gå in på Barnfonden och läs mer. Du kan göra skillnad!

Rött vin

Ett litet förtydligande, med anledning av mitt förra inlägg, där jag skrev om vin och huvudvärk. Det är garvsyran (tanniner), i främst rött vin som orsakar huvudvärken. Garvsyran finns mest i blå druvor och i druvkärnor. Det kan även bildas garvsyra under lagringsprocessen.

Vad man kan göra är, att leta efter ett vin som betecknas som mjukt och bärigt. Dessa viner innehåller minst garvsyra. Fråga på Systembolaget. Jag fick lite tips och råd, när jag frågade personalen där.

Ett vin som jag blev rekommenderad och som har fungerat bra är Drostdy-Hof, från Sydafrika.

Snart muck

Igår var jag på anhörigdag på sonens regemente. Jag måste erkänna att jag tycker att det är pampigt med parader och marschmusik. Jag kommer från en militärsläkt, så jag är uppfödd med sånt.
Annars gav regementet i Kungsängen ett tråkigt intryck. Stora betonglådor. Kändes som Ryssland ungefär.
Och sonen räknar dagarna nu, drygt en månad till muck.

På kvällen var jag på en trevlig fest i Bälinge. Den orten har jag endast varit i för att titta på fotboll, så det var kul att komma på fest den här gången. Fast jag är ingen festprisse direkt och ingen alkoholdrickare. En öl lyckades jag få i mig.
Jag skulle kunna tänka mig att dricka lite vin, men de flesta vinsorter får jag migrän av. Jag törs inte chansa, då huvudvärken kan bli våldsam. Jag måste veta att det är en sort jag tål.
Bättre att avstå och ägna sig åt maten istället!

Popcorn

Tänk att popcorn kan vara så här gott!

Balans

Nu ska jag, som jag har lovat, bara blogga om roliga och trevliga saker ett tag. Jag ska lämna bekymren bakom mig. Det måste bli lite balans i tillvaron.

Ikväll har jag varit på ett Chiballpass. Och det är något av det roligaste jag vet. Det är en allsidig träningsform, som bygger upp styrka och balans.

Imorgon blir det Qigong. Då tränas både mental och fysisk balans.

Sen vill jag gärna tipsa om en trevlig internetbutik, Cosas, där du kan hitta så här fina saker.

Stress

Tack för svaren jag fick på mitt förra inlägg. Ni är så kloka, människor.

Jag har tänkt mycket det senaste dygnet och kommit fram till att den känslan jag beskrev i inlägget, i själva verket är ett tecken på stress. Och stress är något som jag numer inte klarar av att hantera. Har man en gång blivit sjuk av stress, så är man som många säger, allergisk mot stress.

Och som vid all allergi gäller det att undvika det som utlöser symtomen. Alltså får jag inte lägga alla världens problem på mina redan skuldtyngda axlar. Det gäller att skapa distans. Och man är inte mindre värd, för att man gör så. Jag försöker nu hitta en balansgång. Så att jag orkar i det långa loppet.

Häromveckan gjorde jag något som förvånade mig själv och som jag är innerligt glad över att jag gjorde. Jag sade "nej" på jobbet. Jag fick nämligen förfågan om jag ville gå upp till heltid och förlägga timmar på ett annat ställe i kommunen, där det var kris och man behövde ytterligare en sjuksköterska.
Min första tanke var att säga ja. De behöver hjälp och då måste man ställa upp, tänkte jag. Tack och lov bad jag om att få fundera på saken. Jag behövde inte särskilt lång betänketid för att inse att i den här frågan måste jag följa mitt hjärta och säga nej.

Jag jobbar redan på två ställen, i mitt ordinarie distrikt på vardagarna och var tredje helg i hela kommunen, och då utgår jag från ett annat ställe. Att vara på ytterligare ett ställe, skulle kännas alldeles för splittrat. Och eftersom jag vet att jag blir så engagerad i mina arbetsuppgifter, så skulle jag känna mig otillräcklig.

Sen har ju min fysiska hälsa också sviktat lite, efter operationen och bekymret med det höga blodtrycket och det låga blodvärdet. Jag tror att värdena har börjat stabilisera sig något. Medicinerna har börjat göra verkan. Men man har ju bara en hälsa och en kropp. Det gäller att ta hand om sig. Kropp och själ hör ihop. Dåligt mående på den ena sidan, ger återspeglingar på den andra.

Så nu ska jag försöka följa era råd och ägna mig åt roliga saker ett tag.

Sen vill jag passa på att göra lite reklam för den här goa killen och hans nya hemsida.

Hjärnkollaps

Tänk vad mycket det finns i världen, som man går omkring och är uppretad över. Alltid är det någonting. Det är läget i Burma, avrättningar i Kina, barnens situation i fattiga länder, ungdomars ökade våldsbenägenhet, klimatförändringar, krig och konflikter osv osv.
Det blir bara mer och mer. Det känns som om min hjärna är full nu. Hårddisken här uppe kan inte ta emot mera.

Så fort jag slår upp en tidning eller sätter på ett nyhetsprogram så är det mord, död, våld och förstörelse, som möter mig. På något sätt känns det som om jag snart kommer att bli likgiltig, inför det som händer. Att avtrubbning blir en slags räddningsplanka. Och det är skrämmande!
Om människor avtrubbas och inte längre orkar reagera inför det hemska.

Men det kanske är jag som är överdrivet känslig. Jag vet inte. Men det är som om jag inte kan ta emot mer elände snart.
Vad tycker ni? Hur känner ni det? Hur gör ni för att orka?

Burma igen

Tiotusentals människor tvingas ut på gatorna för att demonstrera FÖR juntan i Burma. Läs här.
De har inget val, eftersom alternativet förmodligen är fängelse och tortyr. Inte bara för egen del, utan säkert också för familj och arbetskamrater.

Vi får inte acceptera att människor behandlas så här!

Free Burma!

Fikapaus

Det här med att Bulgariens president kom till vår stad för att fika igår, kanske kräver en viss förklaring. Det var ju inte så att han hade åkt ända från Bulgarien, bara för att ta sig en kopp kaffe här i stan. Och inte var det någon reklamfilminspelning heller. Ni vet det där kaffet man ska bjuda på, om man får oväntat besök.
Fast vi är vana med filminspelningar i vår stad, då Telias reklamfilmer spelas in här, med lokala förmågor i rollerna.
Nej, presidenten var på studiebesök på vårt värmeverk. Tydligen hade Kungen bestämt att presidenten skulle åka runt i Uppland under sitt Sverigebesök.
Sen blev det alltså en fika på stan för honom.

Fint besök

Idag på eftermiddagen tog jag mig ner på stan. Jag kunde först inte begripa vad det var frågan om. Gatorna runt torget var avspärrade och det kryllade av poliser. Överallt stod det fullt med folk.
Då kom jag på att vi hade celebert besök i staden. Bulgariens president minsann, var på tillfälligt besök här. Han var faktiskt här och fikade.
Hoppas att någon höll för ögonen på honom, när han passerade stadshotellet vid torget. Som jag tidigare skrivit, så är den byggnaden en skamfläck för vår stad. Man har en känsla av att huset ska rasa samman när som helst.

Själv fick jag inte se presidenten, för jag gick iväg och klippte mig istället. Mina spretiga testar har nu förvandlats till en mjuk page. Frissan tyckte till och med att håret var i god kondition, blankt och tjockt. Jag som tycker att det har varit rena katastrofen senaste tiden. Men kanske att B-vitaminerna har börjat göra verkan nu.

Och så har den varma kvinnan Doris Lessing fått Nobelpriset. Ett gott val. Såg henne på nyheterna. Så vacker, älskar såna där gamla ansikten. Snärtig i repliken var hon också.

Så där vill jag också vara när jag är 88 år!

Djävulens advokat

Jag blir upprörd när jag läser om ungarna som åker omkring i limousin och dricker champagne och i nästa stund mördar och slår ner andra ungdomar. Hur kan det ha blivit på det här viset?
Var är föräldrarna till dessa överklasslynglar? Antar att det är de som lånar ut sina kreditkort. Det är ju inte billiga nöjen precis. Har de inte ett hum om vad deras barn håller på med?

Nej, istället anlitas Silbersky som advokat, när något går snett, och då är väl ungarna snart ute på gatorna igen.
Det bästa vore om föräldrarna fick stå till svars för de brott, som deras omyndiga ungar har begått. Då kanske vi skulle bli av med ungdomsvåldet.

Cykeltjuven

För precis en timme sedan blev makens cykel stulen. Den stod låst i cykelstället utanför huset.
Maken gick ut för att utföra ett ärende, då fanns cykeln där och när han kom hem efter 20 minuter var den borta. Det var ljust ute, jag var hemma och bilarna stod utanför huset. Ändå är det någon som stjäl cykeln.
Jag blir så heligt förbannad. Kan man inte få ha någonting ifred!

Våld

Såg ett inslag på nyheterna igår om det tilltagande gängvåldet. Stora gäng med 15-16åringar, som i grupp överfaller och misshandlar andra ungdomar. Ofta i fotbollssammanhang. De etablerade s.k. "firmorna" rekryterar nya medlemmar i de här gängen.

I helgen har vi också läst om familjen som blev trakasserade av ett mopedgäng. Det hela slutade med mord. Fadern i familjen kände sig så till den milda grad hotad, att han använde skjutvapen mot ungdomarna.

En annan ungdom blir i samband med bråk på en fest, så misshandlad att han avlider av svåra hjärnskador.

Har inte alla dessa ungdomar föräldrar? Har föräldrarna inget intresse i vad deras barn har för sig på kvällarna?
Ser man inte på sitt barn att det varit i slagsmål? Syns det inte på kläderna?
Pratar man inte med barnen? Frågar man inte vad de gör, när de är ute och vilka de umgås med?
Nog vet man väl om ens barn är med i ett mopedgäng, särskilt om man bor på en liten ort?

Nu är det dags att alla inblandade vuxna tar sitt ansvar!

Evelina

Jag har kommit i en Peter LeMarcperiod. Den här låten är underbar. Peters röst är magisk och hans texter innerliga. Lyssna och njut!

Och glöm inte kampen för Burmas folk.

Free Burma!

Tips tack

Är det någon som har ett tips på någon super-duperkur för livlöst hår? Mitt tidigare vildvuxna, tjocka hår har tappat all spänst och form. Har blivit torrt, tunt och helt utan liv.
Jag fick ju B-vitaminer i hög dos, utskrivet pga mitt dåliga blodvärde och trodde att håret skulle reparera sig av det. Men icke. Det verkar ha självdött. Tar tacksamt emot tips av alla slag.

Min lilla svärmor, som jag har skrivit om tidigare, fick igår lämna sjukhuset och flytta in på ett äldreboende. Det känns så bra att vi bråkade och överklagade beslutet om att hon skulle återvända till sin lägenhet.
Här kommer hon att ha personal omkring sig hela tiden. Hon kommer att få hjälp på en gång när hon mår dåligt. Hon slipper ligga ensam i en ödslig lägenhet, med ångest som enda sällskap.

En gammal människa borde själv få bestämma var han/hon vill bo. Det ska inte någon tjänsteman på kommunen bestämma.

Bröllop i Burma

På den här videon kan man se när Burmadiktatorns dotter gifter sig.
Burma är ett av världens fattigaste länder, men till bröllopet sparades det inte på några slantar.
Mycket osmakligt!

Free Burma

Stand upp for the monks and the people of Burma!

Sväng på stan

Direkt efter jobbet idag, tog jag som vanligt en långpromenad med LillaVovven. Vädret var underbart skönt. Vi promenerade runt i några av stadens parker och tog sen en sväng på stan. Där upptäckte jag två nya affärer. En med damkläder och en med smycken.

Vårt centrum är annars rätt så tråkigt, med en jättekoloss med Åhléns bl.a. vid torget. Byggt på 70-talet, då man rivningshärjade som värst i vår stad.
Sen finns också ett ruskigt förfallet stadshotell. Ja, det är ju inte hotell längre förstås. Huset är förmodligen livsfarligt att vistas i, även på utsidan är det risk för nedfallande fasaddelar. Huset är en skamfläck för vår stad och ingen vill ta på sig ansvaret för förfallet.

Nu planeras ett stort affärsområde i utkanten av staden, vilket väl resulterar i ett ännu tristare centrum.

Kom ihåg att fortsätta kampen för Burmas frihet. Gå gärna in på Svenska Burmakommitténs sida.

Fortsätt Burmakampen

Intresset i media för situationen i Burma verkar ha svalnat något. För nu är ju Britney Spears på tapeten igen. Och en speedwaystjärna har åkt fast för rattfylleri. Viktiga nyheter, eller hur?

Det är just det här som myndigheterna i Burma vill, nämligen att omvärlden ska sluta rapportera om det som händer i landet. Nu har man tystat ner sin befolkning. Munkarna är dödade eller slängda i fängelse och utsätts nu för tortyr.
Juntan tvingar ut människor i motdemonstrationer. Man har inget val, eftersom döden är alternativet.

Därför måste vi fortsätta att engagera oss. Gå gärna in och läs på den här länken.

Burmas bundsförvant Kina har i åratal försett Burma med vapen. Vi kan sätta press på Kina nu. Vi kan bojkotta OS.
För det hårt styrda Kina är ju OS ett oerhört viktigt arrangemang. Då är det tänkt att man ska visa upp det moderna Kina. Men vi måste ha i åtanke att Kina också är en diktatur. Du tillåts inte ha avvikande åsikter där heller. Allt är styrt. Var man ska bo, att man bara får ha ett barn. Man skriver kontrakt med staten efter första barnet. Vad och var man ska odla sina grödor. Jag har åkt tåg genom en stor del av Kina och såg odlingarna. Snörräta rader, man kunde tro att någon gått med linjal i odlingarna.

Burmeserna har ingen som helst frihet. Juntan har styrt landet med järnhand i åratal. Allt som skrivs, till och med etiketter på flaskor, måste skickas in till myndigheterna för godkännande.

Det är många i bloggvärlden som gärna påtalar att vi har tryck- och åsiktsfrihet i Sverige, nu kan vi använda oss av den friheten för ett bra syfte.
Skriv, skriv och åter skriv om frihetskampen i Burma!

Livets älv

Denna lilla höstgrupp gjorde jag iordning idag. Man behöver lite ögonfröjd, som lyser upp tillvaron ibland.
Och glöm för all del inte våra medmänniskor i Burma. Låt världen få veta att vi står på folkets sida, att deras kamp är vår.
Här kan du läsa Amnestys uppmaning till FN:s säkerhetsråd, en begäran om införandet av ett internationellt vapenembargo mot Burma.

Till sist några kloka ord, skrivna av Tage Danielsson:

En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv.
Det ställs ett krav på varenda droppe:
hjälp till att hålla de andra oppe!

Kina

Här har jag skrivit lite om Kina och visar några bilder därifrån.

Stöd Burmas folk. Våga vägra Kina!

Burma red

Idag har jag naturligtvis på mig en röd tröja, samt en röd halsduk.

Här är en bild på en munk i Ulan Batar i Mongoliet.

Himmelska fridens torg i Beijing. Därifrån har vi alla sett hemska bilder. I Kina får man dock inte prata om det som hände där. Händelserna är utraderade, har aldrig ägt rum!

Kina är landet som skulle kunna påverka Burmas generaler.
Vi kan påverka Kina, vi kan bojkotta OS.

Stöd Burmas folk, stöd de modiga munkarna. Stöd kampen för fred, frihet och demokrati.

Bilder från mitt liv

Jag blev så inspirerad av Marcus utmaning, att jag gjorde en egen bildsökning av mitt liv. Tyvärr fick jag in bilderna i fel ordning, så jag börjar med fråga 12!

Fråga 12. Nämn ett kärlekspar på film eller Tv som du gillar?


Behövs väl ingen motivering!?

Fråga 11. Vilken kroppsdel förutom munnen kysser du helst på din partner?


Hmm. Jag skrev faktiskt halsen!

Fråga 10. Vem hade du ditt första förhållande med?

Nja. Passar bättre in på det andra förhållandet.

Fråga 9. Vad gör dig avtänd?
Motivering överflödig!

Fråga 8. Vilken kändis är hetast?

Motivering totalt överflödig!

Fråga 7. Vilket är det sexigaste yrket?

Just det. Fram med en spade och en kratta, så kommer jag!

Fråga 6. Vem var din första hemliga barndomsförälskelse?

Oj. Så hemlig att jag inte ens visste om det!

Fråga 5. Vad söker du hos en kärlekspartner?

Ser ni vad det står? Jag gör det inte. Borde handla om trygghet.

Fråga 4. Min sämsta egenskap som kärlekspartner?

Det är jag som är Kronblom.

Fråga 3. Min bästa egenskap som kärlekspartner?Va!! Fattar inget.

Fråga 2. Vilken är din sexuella läggning?

Nej, jag är inte simhoppofil!

Fråga 1. Vilket år är du född?

En karta?


När ni har tragglat er igenom detta inlägg, kan ni väl läsa mitt föregående inlägg också och följa uppmaningen där.